# ID: svediakorp-gov485369
# author: Olsson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SV
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 468
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru kommissionär!
Kommissionären sade att vi behöver mer tid, men jag skulle vilja säga att tiden redan är slut.
Utvecklingen inom industri och forskning har egentligen kört över oss politiker.
Konsumenterna har all rätt att få reda på vad de äter.
Det visar historien.
Vi har BSE-krisen bakom oss - i alla fall till stor del bakom oss - och vi har erfarenheten av denna kris.
Därför är det naturligt att det finns sådana här krav från konsumenternas sida.
Som folkets representanter måste vi se till att konsumenterna får en rimlig information.
Frågan är dock om det ens är realistiskt i dag, att bedöma att vi kan få ett heltäckande märkningssystem.
Jag vill gärna spinna vidare på det som Lannoye tog upp om motsvarigheten.
Vi vet fortfarande inte vad som motsvarar ett vanligt livsmedel.
Problemet är också att vi inne i systemen redan har så mycket genmodifierade organismer, att vi kanske mycket snart blir tvungna att märka i stort sett all mat, i varje fall alla sammansatta livsmedel, med att det kan tänkas att det ingår GMO.
Detta är naturligtvis inte tillfredsställande, eftersom konsumenterna under ganska lång tid har sagt att de vill veta när det ingår genmodifierade organismer och, om det gör det, hur farligt det i så fall är.
Vi har inte kunnat klara av att ge svar på dessa frågor.
Jag vill också ta upp den andra sidan, litet grann av det som Gillis tog upp, nämligen att vi i grund och botten har arbetat med att förändra generna i odlingsväxter och husdjur alltsedan vi lämnade jägar- och samlarstadiet för ungefär 10 000 år sedan.
Vi har nämligen hela tiden letat efter konstiga växter som skulle vara bättre än dem vi har.
Blotta existensen av majsen är ju ett exempel på detta.
Vi hörde Barthet-Mayer säga att det inte finns några " kusiner " till majsen.
Nej, utan det är någon konstig slump som har gjort att vi odlar majs; den skulle väl egentligen inte ha existerat, men även naturen är väldigt märklig emellanåt.
Jag tror att det är viktigt för det europeiska jordbruket att vi kan använda samma produktionsmedel, samma produktionsmetoder som andra länder gör för att på lång sikt kunna vara konkurrenskraftiga.
Men, om vi skall använda genmodifiering i vår produktion, så måste konsumenten känna sig säker, annars är det omöjligt.
Genom senfärdighet och otydlighet är nu både konsumenter, producenter och forskare ute på ett gungfly, där konsumenterna inte vet vad som är farligt, och producenterna och forskarna inte vet vad det är som de skall söka efter.
