# ID: svediakorp-gov485365
# author: Lannoye (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 604
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
För snart ett år sedan godkände parlamentet förlikningskommitténs behandling av förordningen om novel food.
Vid den tidpunkten var vi den enda politiska gruppen som framförde allvarliga reservationer av en sådan omfattning att vi röstade emot förordningen.
Ett år senare konstaterar jag att den tveksamhet vi då kände, som för övrigt var mer än tveksamhet och snarare en allvarlig kritik, har bekräftats.
Kommissionären har bekräftat vad vi sade då.
Vi sade att det fanns ett begrepp som var helt förvirrande och som inte definierats, nämligen väsentlig motsvarighet.
Vad är egentligen ett väsentligt motsvarande livsmedel?
Det vet vi i dag fortfarande inte.
Våra farhågor har alltså besannats.
För det andra, frågan om märkning.
Artikel 8 i förordningen var full av brister och dessa brister framstår i dag som än mer uppenbara än för ett år sedan.
Jag vill inte alls påstå att vi nödvändigtvis är några hjältar på det här området, men det gläder mig att alla i dag säger detsamma som vi.
Vad beträffar dagens situation bekräftas att vi befinner oss i ett rättsligt vakuum, och på den punkten håller jag inte med Cresson.
Det finns i dag ett rättsligt tomrum, eftersom vi inte vet vad som menas med väsentlig motsvarighet.
Vi gör vårt yttersta för att springa efter ett höghastighetståg, men utan minsta hopp om att hinna ikapp det, om vi inte i grunden förändrar sakernas tillstånd.
Jag vill också fästa er uppmärksamhet på det faktum att ingen i konsumentlägret efterfrågar genetiskt modifierade livsmedel.
Bland konsumenterna känner åtminstone jag ingen som efterlyser genmodifierade livsmedel, och framför allt inte modifierade för att bli resistenta mot växtbekämpningsmedel.
Och vetenskapsmännen?
Ett år senare är det många vetenskapsmän som ställer nya frågor och uttrycker nya tvivel.
Resistens mot växtbekämpningsmedel betyder att växterna ifråga lagrar dessa bekämpningsmedel i sin organism.
Inte ett ord om detta!
Ingenting i bestämmelserna, och vi vet inte vad detta kan leda till för människors hälsa, vi vet inte vad det kan leda till för miljön.
Två medlemsstater, Luxemburg och Österrike, har fattat ett modigt beslut.
Jag konstaterar att andra tvekar och ifrågasätter sitt tidigare resonemang.
När det gäller frivilligorganisationer och organisationer som sysslar med hälsa och miljöfrågor blir de negativa uttalandena allt fler.
Vad säger kommissionen idag?
Jag vill i detta sammanhang tacka Cresson - hennes anförande var enligt min mening helt korrekt, åtminstone vad gäller faktaupplysningarna, eftersom vi får in färska uppgifter.
Men hon föreslår en märkning baserad på uppspårning av modifierad DNA och modifierat protein.
Men hur många livsmedel som framställs genom den genteknik som används för soja och majs kommer att märkas?
Ge mig en siffra!
Jag vill påpeka att de 2 % genmodifierad soja i leveranserna utifrån enligt mina källor har ökat till 15 % i år.
Sojaleveranserna är alltså redan här och med nästa skörd växer följaktligen bara problemet.
Vi har fortfarande inte löst problemet med tillsatser, aromämnen och konsistensgivare.
Min slutsats är att man är på väg att begå ett misstag genom att anta en metod som grundas på analysen av slutprodukter.
Vad som behövs - och detta är vårt leitmotiv - är ett system för ursprungscertifikat, med möjlighet att spåra produkter, så att konsumenten verkligen får information om ursprung och gentekniska insatser under framställningen av den produkt som i slutänden ligger på hans tallrik.
Detta tror jag är helt nödvändigt.
