# ID: svediakorp-gov485346
# author: Willockx (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 656
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


GUSP, Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, har fyra år efter det att Maastrichtfördraget trätt i kraft ännu inte kommit riktigt ur startgroparna.
Konkreta erfarenheter, som EU: förvaltning av staden Mostar, den europeiska valenheten för det palestinska valet och EU: s agerande i Bosnien-Hercegovina talar för sig själva.
Vad det senare beträffar har Europaparlamentet inom ramen för den andra behandlingen av budgeten 1998 uttryckt sin oro över genomförandet av EU-finansieringen av åtgärder i samband med flyktingar som återvänder till Bosnien-Hercegovina.
Men det är inte bara Europaparlamentet som är bekymrat över genomförandet av GUSP.
Revisionsrätten tvekar inte heller att i sitt yttrande göra ett bokslut över tre års erfarenheter av gemensamma åtgärder inom ramen för GUSP och peka på de svaga punkter och brister som fortfarande finns.
GUSP-problematikens kärna är konflikten mellan rådets exklusiva befogenhet att godkänna GUSP-åtgärder och Europaparlamentets befogenhet att frigöra de nödvändiga medlen till detta.
Redan 1994 påpekade jag som föredragande för betänkandet " Finansiering av GUSP " på det befintliga " spänningsfältet " mellan den innehållsliga befogenheten för GUSP, som vilar hos rådet, och budgetbefogenheten.
Jag varnade då eftertryckligen för att ingen vinner på ett ihållande permanent käbbel mellan Europaparlamentet och rådet.
EU-medborgare bryr sig inte om en ändlös diskussion om vem som har befogenhet för vilken del, utan vill ha ett EU som arbetar effektivt, som också tar sitt ansvar utåt genom en slagkraftig utrikespolitik.
Betyder detta att det inte har hänt något mellan 1994 och i dag?
Har problemen med avseende på EU: förvaltning i Mostar, den europeiska valenheten för det palestinska valet och budgetförvaltningen vid ämbetet för den höge representanten för Bosnien-Hercegovina inte lett till ett enda resultat?
Var då budgetutskottets otaliga diskussioner där utskottet ombads att på grundval av lövtunn och särdeles svagt underbyggd information ställa finansiella medel till förfogande för GUSP-åtgärder till ingen nytta?
Svaret är enligt min mening nej.
Det internationella Amsterdamavtalet har inneburit en anmärkningsvärd framgång vad beträffar finansieringen av GUSP.
Tydliga spelregler måste markera de respektive befogenheterna för budgetmyndighetens båda parter, råd och parlament, bättre och åstadkomma den nödvändiga växelverkan mellan de båda.
Därigenom kan finansiella medel hädanefter frigöras på ett snabbare och effektivare sätt för GUSP: s reella behov.
Därmed är saken ändå inte avklarad.
Revisionsrätten anger med rätta i sitt väl underbyggda yttrande ett antal punkter där GUSP uppvisar brister, i synnerhet:
brist på klarhet och öppenhet.
För de utgifter för denna politik som betalas från EU-budgeten (= 90, 94 %) finns den nödvändiga informationen tillgänglig, däremot finns det fortfarande problem beträffande administrativa utgifter och medlemsstaternas bidrag.
Vad det senare beträffar finns, bortsett från några åtgärder, bara knapphändig eller ingen information alls om de bidrag som utbetalas av medlemsstaterna eller andra givare.-Det faktum att ordförandeskapet för rådet växlar varje halvår stämmer inte överens med behovet av kontinuitet i administrationen av en gemensam åtgärd (konkret hänvisning till Mostar) .-Det finns fortfarande brister i kommissionens administration av GUSP.-Brist på tydliga uppdelningskriterier varigenom överlappning allt för ofta uppträder mellan GUSP: s målsättningar och gemenskapens uppgifter på utvecklingssamarbetsområdet.
Detta visar sig i en brist på sammanhang i administrationen av medlen vilket inte kommer klarheten i budgeten till godo.För att avhjälpa dessa brister måste det interinstitutionella avtalet möjligen preciseras närmare och kompletteras.
På den punkten kan jag helt och hållet skriva under på slutsatserna i Müllerbetänkandet.
Det enda som jag skulle vilja tillfoga här är att detta blott och bart kan lyckas via ett pragmatiskt tillvägagångssätt.
Med specifik fokusering på budgetbefogenheten betyder detta att Europaparlamentet inte får missbruka sin befogenhet för den finansiella aspekten av GUSP-åtgärderna.
Kommission, råd och parlament (såväl budgetutskottet som budgetkontrollutskottet) måste genom intensivt och konstruktivt samarbete utforma en slagkraftig GUSP.
