# ID: svediakorp-gov485328
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 418
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
När man analyserar Müllers betänkande, får man en känsla av att Europeiska revisionsrättens tekniska yttrande, som uppskattar svårigheterna i genomförandet av utgifterna under GUSP, i grunden bara utgör en ny förevändning för budgetkontrollutskottet för att på nytt bekräfta filosofin om en fullständig gemenskapsanpassning, en filosofi som just nu är dominerande.
Det är dock med all rätt som Müller kritiserar förekomsten av ett begreppsfel i GUSP: s centrala delar.
Det som är särskilt allvarligt, det är att detta begreppsfel nu är inskrivet i Amsterdamfördraget.
På ett fullständigt osammanhängande sätt bekräftar fördraget å ena sidan GUSP: s karaktär som uppenbart mellanstatlig, och skapar å andra sidan, helt utan underlag, en befogenhet för gemenskapen vad gäller finansieringen av GUSP: s driftsutgifter, och kastar därmed om ekonomin i artikel J 11 i Maatrichtfördraget.
Med det här konstaterandet som utgångspunkt är två ståndpunkter möjliga.
Müller-betänkandet är uttryckligt bekymrat för effektiviteten, och ser, i de finansiella bestämmelserna som föreskrivs i fördragets nya artikel 28, en nödvändighet i att utöka gemenskapsanpassningen av hela GUSP, genom att förstärka kommissionens befogenheter och, självklart, Europaparlamentets befogenheter, inom ramen för en ny interinstituitonell överenskommelse.
Men om parlamentet verkligen är mån om GUSP: s effektivitet, och inte bara om en svällande utökning av sina befogenheter, borde det rekommendera en annan ståndpunkt för att övervinna den här motsägelsen mellan GUSP: s institutionella karaktär och det sätt varpå den finansieras.
Om den mellanstatliga karaktären är ett nödvändigt villkor för att GUSP skall kunna ha ett grepp om realiteter och vara effektiv, och det anser vi, då bör den främsta prioriteringen vara att bevara denna mellanstatliga karaktär, de nationella parlamentens kontroll, och därmed att ta fram ett finansieringssätt som stämmer överens med den karaktären, utan att för den sakens skull öka det totala beloppet för GUSP: s utgifter, som våra olika länder betalar.
Redan 25 % av GUSP: s driftsutgifter finansieras direkt av länderna.
Den procentsatsen bör utsträckas tills den täcker samtliga utgifter.
Under ratificeringsdebatterna som kommer att uppkomma i de olika länderna, blir det alltså särskilt viktigt att betona nödvändigheten, av att så snabbt som möjligt rätta till den klyfta som infördes av Amsterdamfördraget, genom att få fram nödvändiga tekniska lösningar för att GUSP: s finansieringsvillkor och dess mellanstatliga karaktär skall vara förenliga.
