# ID: svediakorp-gov485327
# author: Theato (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 655
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Innan Edith Müller - jag vet att hon är under svår tidspress - lämnar oss skulle jag vilja säga till henne, hur mycket jag välkomnar hennes betänkande och vill gratulera henne till det.
Min grupp stöder detta betänkande.
Dess tema, finansieringen av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken ligger ju just i skärningspunkten mellan den första och andra pelaren i EU-fördraget.
Föredraganden har således arbetat med frågor, där det ligger en stor frestelse i att förfalla åt principrytteri eller att föra ett troskrig.
Edith Müller har inte fallit för denna frestelse utan hon har bestämt sig för att på ett konstruktivt sätt angripa ämnet.
Det betyder inte, att vi skulle kunna vara nöjda med resultatet från Amsterdam vad gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Det kommer fram tydligt i Müllers betänkande.
Vi hade som parlament önskat oss väsentligt mer mod från Europeiska rådet, och inte bara tveksamma framsteg.
Men låt oss ta sakerna som de är.
Även i framtiden styr i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i första hand den politiska viljan hos regeringarna till ett gemensamt handlande.
Utan medlemsstaternas politiska vilja går det inte alls.
Fattas denna vilja duger den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inte ens som kamouflage.
Det är en erfarenhet som vi tyvärr gjort under de senaste fyra åren.
Å andra sidan gäller emellertid även att där viljan till samarbete finns, eller åtminstone chansen att utveckla den, kan gemenskapen prestera ett nyttigt bidrag.
Inte bara när det gäller finansieringen.
Revisionsrätten har sammanfattat siffrorna från det gångna året, och resultatet är entydigt: Över 90 % av medlen för gemensamma aktiviteter kom från unionens budget.
Därmed har vi som Europaparlament ett absolut ansvar inför skattebetalaren.
Detta ansvar vill vi klara av.
Vi vill inte själva ta över utrikespolitikens tyglar - det ligger inte på något parlamentet, inte heller på Europaparlamentet - men vi vill även kontrollera detta område och kunna förvissa oss om att EU-medborgarnas pengar hanteras på ett vettigt sätt.
I juli enades vi med kommissionen och rådet om en överenskommelse som skall underlätta samarbetet i dessa frågor.
Det kommer tydligt fram i Müllers betänkande och jag kan bara understryka att med bifallet till denna överenskommelse har vi gett en den goda viljans signal och ett förtroendeförskott.
Denna överenskommelse innebär därför förhoppningsvis inte bara ett slut på den sedan länge pyrande konflikten mellan rådet och parlamentet utan även en bas för en konstruktiv nystart.
Därför måste vi kunna vidareutveckla denna överenskommelse.
Föremål för vår största uppmärksamhet är som förut av det före detta Jugoslavien.
Enbart inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har det hittills spenderats nästan 200 miljoner ecu.
Lejonparten av det i Mostar.
Vårt utskott utvecklade då det begav sig ett utmärkt samarbete med Hans Koschnick, den tidigare administratören i Mostar.
Carlos Westendorp, den höge representanten i Sarajevo, har sagt ja till att i januari komma till vårt utskott.
Det kommer närmast att handla om bedrägerier med biståndsmedel.
Vi hör och läser oupphörligt oroande rapporter om detta.
Bakom detta ligger även frågan om vad som måste ändras i kommissionens plan för och arbete i det före detta Jugoslavien.
Med andra ord har tydligen inte alla ansvariga i kommissionen fattat hur stora förväntningarna var och är på dem vad gäller denna utmaning.
Att reagera på detta med byråkratiska rutiner, är det sämsta tänkbara svaret.
Kommissionen är snubblande nära att spela bort ett stort förtroendekapital här.
Vi väntar här med spänning på en särskild rapport från revisionsrätten.
Till slut skulle jag vilja tacka för revisionsrättens yttrande, som vi diskuterat här i dag, och till tacket koppla en önskan om att man så snabbt som möjligt överlämnar denna särskilda rapport till oss.
