# ID: svediakorp-gov485313
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,564
# sentences: 62
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Under debatten har en rad bredare hänsynstaganden inte helt förvånande tagits upp, och jag hoppas att kammaren kan förlåta mig om jag inte ens kommer att kunna ge mig in på de givande vägar som tagits upp.
Jag skulle vilja kommentera några specifika punkter, men jag vill först säga att van den Broek verkligen hade velat vara närvarande, i synnerhet då han har en hög uppfattning om Lenz och Imbenis betänkanden.
Jag kommer först att behandla den speciella punkt som Imbeni tog upp angående slutsatserna från toppmötet i Amsterdam.
Dessa hänvisar till initiativet till en högre utbildning till en europeisk magisterexamen i mänskliga rättigheter och demokrati.
Man har tänkt sig att tio universitet från tio länder ska delta och det hela kommer att handläggas, som jag förstått det, av Venedigs universitet, även om fler detaljer självklart fortfarande återstår att utarbeta.
Jag skall nu ta upp några mer allmänna punkter.
För det första har Lenz och andra talat om möjligheten att ha en ansvarig kommissionär.
Jag är inte säker på att detta skulle lösa problemet.
Det verkliga problemet är inte så mycket att det finns olika kommissionärer, som att det tas olika hänsyn beträffande det geografiska läget och hänsynen för den mänskliga rättigheterna i allmänhet.
Det är omöjligt att ta itu med det genom att skilja ut de mänskliga rättigheterna och lägga dem på en kommissionär.
Ta till exempel ett område som jag är ansvarig för, då det är jag som svarar på debatten, nämligen Kina, där de mänskliga rättigheterna utgör en mycket viktig dimension samtidigt som det finns en bredare Kinapolitik.
Man kan inte lösa det genom att säga att aspekten med mänskliga rättigheter bara ska handläggas av en kommissionär ansvarig för mänskliga rättigheter.
Det skulle försvaga själva politiken för de mänskliga rättigheterna.
Det är bara genom att behandla Kina som sådant som man kan få en riktig balans mellan en bredare politik och en politik för mänskliga rättigheter.
Vad mig beträffar är de mänskliga rättigheterna en integrerad del av Kinapolitiken och inte bara ett tillägg som man kan lämna över till någon annan.
Så det är inte nödvändigtvis den mest attraktiva lösningen även om man kan fortsätta att reflektera över den.
de Vries tog i förbigående upp några enskilda fall.
Jag har ingen möjlighet att komma med en lista på svar i enskilda fall.
Jag är inte säker på att det är syftet med den här debatten heller, men han råkade nämna Panchen Lama och jag kan bara säga att jag har själv tagit upp den saken på högsta nivå.
Jag ska inte göra anspråk på att ha fått något tillfredsställande svar.
Mysteriet kvarstår tyvärr.
Dröjsmålet mellan det att ett projekt föreslås och att det tas upp eller genomförs, har också berörts.
Det finns många skäl till det.
Ibland är det för att idé har en så allmän karaktär att den behöver utvecklas och det tar tid.
Ibland är det för att kontroversiella frågor väckts och man måste lyssna till olika människors åsikter om det är en bra idé eller inte.
Och ibland är det på grund av frågan om tillgång på pengar till det särskilda projektet.
För övrigt menar jag inte att det aldrig i kommissionen, inte mer än i nängon annan organisation, förekommer några brister av administrativ karaktär.
Självklart sker sådant ibland.
Men det kan komma väl till pass att nämna andra faktorer som kan leda till fördröjningar, förargliga som de är.
Slutligen, angående dessa allmänna punkter skulle jag vilja säga ett par ord om synligheten.
Många har talat om vikten av synlighet och jag håller fullständigt med.
Det skulle inte vara någon större poäng att göra något på det här området om folk inte kände till vad som pågår.
Om vi ger folk rådgivning och bistånd för att bygga en bro, är det nyttigt och bra för den Europeiska unionens framtoning att folk vet att den Europeiska unionen givit bistånd till att bygga en bro.
När det gäller aktiviteter till stöd för mänskliga rättigheter menar jag att synligheten är ett mycket mer centralt drag i det vi gör.
Det visar inte bara att vi gör något, utan också att i vårt engagemang i landet är ett engagemang i vilket mänskliga rättigheter har en central betydelse.
Jag tänker nu ta upp några av de mer specifika punkterna och tackar både Lenz och Imbeni för deras beundransvärda betänkanden.
Kommissionen delar deras åsikter i dess strävan att en högre prioritet måste ges till att garantera större sammanhållning mellan de initiativ som tas och att de finansiella medel som anslås används på bästa sätt.
Det är av det skälet som Santer sedan sin utnämning personligen har tagit över ansvaret över denna mycket känsliga och delikata aspekt av utrikespolitiken och van den Broek har tilldelats ansvaret för de tematiska och horisontella aspekterna av ämnet.
Inom avdelningarna har den samordnande rollen tilldelats enheten för mänskliga rättigheter och demokratisering inom generaldirektorat I a, och den enheten tillhandahåller också ett sekretariat till styrkommittén som är ett samordnande organ på vice generaldirektörs nivå, som upprättades 1997.
Dessutom står enheten för ordförandeskapet i den arbetsgrupp för mänskliga rättigheter som sattes upp 1991.
För genomförandet av politiken för mänskliga rättigheter och demokratisering på den geografiska nivån, vilket jag redan tagit upp, svarar kommissionärerna med ansvar för politiska, ekonomiska och handelsförbindelser med de respektive stater som inte är medlemmar.
Kommissionen har strukturerat om avdelningarna inom generaldirektoraten och tagit itu med de olika budgetposterna genom att i var och en av dem upprätta en enhet som ansvarar för att garantera att alla aktiviteter som genomförs inom mänskliga rättigheter, demokrati och rättsväsende passar in i samarbetsaktiviteterna.
Det är genom att upprätthålla enheten mellan kompetens och resurshantering på den geografiska nivån som frågorna om mänskliga rättigheter och demokratisering, vilket är en del av samarbetet med tredje land, kan fullföljas effektivt.
Samtidigt som vi erkänner att denna samordning kan förbättras så har vi gjort en verklig ansträngning att fortsätta förbättras.
Beträffande några av de mer specifika kraven i resolutionsförslagen angående åtgärder för att definiera en gemensam strategi för användningen av de budgetmedel som anslagits för mänskliga rättigheter så identifierar den interinstitutionella arbetsgruppen för demokrati och skydd av de mänskliga rättigheterna varje år de tematiska prioriteter och målgrupper som motsvarar budgetposterna till kapitel B7-70.
Kommissionen föreslår för framtiden, i ett förslag för en reglering som ska ge en juridisk grund till posterna för mänskliga rättigheter, ett genomförande av program som avser att ge en sammanhängande ram för aktioner i ett givet land eller region eller i en särskild fråga.
Vad beträffar kravet att bli regelbundet underrättad om de åtgärder kommissionen vidtar i icke-medlemsstater skulle jag vilja påpeka att olika rapporter tar upp sådana åtgärder, som rapporterna om de åtgärder som vidtagits i anslutning till resolutionen om mänskliga rättigheter, demokrati och utveckling och de årsrapporter om genomförandet av åtgärder för att främja mänskliga rättigheter och demokrati som granskar användandet av alla medel under kapitel B7-70.
Dessutom utarbetar kommissionen en årsrapport om tillvaratagandet av posterna " demokratiseringsprocessen i Latinamerika " och " Meda för demokrati ".
Kommissionen kommer att ta hänsyn till parlamentets önskemål när den utarbetar årsrapporterna, med början för rapporten för 1996-97, som är på väg.
Behovet av att förbättra samordningen med internationella och regionala organisationer är en fortlöpande angelägenhet för oss.
Jag skulle vilja betona att vi och Europarådet har länge varit engagerade i ett ansenligt samarbete genom att finansiera gemensamma program i Central- och Östeuropa och i den före detta Sovjetunionen.
Vad beträffar Förenta nationerna så undersöker vi för närvarande möjligheten att förstärka samarbetet med kommissariatet för mänskliga rättigheter.
Valövervakning har berörts.
Detta har i ett par år gett upphov till ett ökande antal önskemål.
Kommissionen har uppfattningen att en professionell hållning skall prioriteras - vilket ett antal människor har anslutit sig till i debatten - ur metodologisk, logistisk och utbildningssynpunkt.
Tack vare de medel som gjorts tillgängliga har ett antal pilotprojekt genomförts under de senaste åren.
Vi kommer också att undersöka förslaget att skapa ett europeiskt nätverk för mänskliga rättigheter och demokrati i ljuset av de erfarenheter som vunnits och ta vederbörlig hänsyn till andra nätverk som kommissariatet för mänskliga rättigheter och Europarådet.
Vi har tagit del av Imbenis förslag att organisera en årlig utvärderingskonferens med Phare- och Tacisprogrammens konferenser som förebild.
Som ett svar på er omsorg om det interinstitutionella samarbetet skulle jag vilja påpeka att så tidigt som 1989 godkände kommissionen ett förslag som syftade till att förenkla interinstitutionella kontakter genom att skapa en arbetsgrupp med uppgiften att etablera ett nätverk för utbyte av information och planera en gemensam aktion till förmån för mänskliga rättigheter.
Samtidigt har vi tagit del av förslaget att ändra 1998 års budget för att skapa en konsultativ kommitté för handlingsprogram till förmån för de mänskliga rättigheterna.
Låt mig betona att konsekvens, effektivitet och flexibilitet är de kriterier som underbygger vår ståndpunkt på de olika fält som berör de mänskliga rättigheterna
