# ID: svediakorp-gov485309
# author: Vanhecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Vi diskuterar i dag ett dokument från Europeiska kommissionen om verkställandet 1995 av åtgärderna för att främja de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen.
Föredraganden, kollega Imbeni, sätter redan i sin kommentar fingret på den ömma punkten genom att konstatera, jag citerar: att detta dokument verkar vara en summering av goda arbeten, varvid resultaten av dessa goda arbeten över huvud taget inte utvärderas.
Det är verkligen ändå säreget att mycket stora belopp, förmögenheter investerades i allehanda projekt utan att det uppenbarligen inte ens fanns några kriterier för att under tiden, eller i varje fall efteråt, undersöka nyttan av dessa investeringar, och att det inte heller gjordes någon seriös undersökning av om de understödda projekten och organisationerna ändå inte fick stöd av tredje part, exempelvis av medlemsstaterna enskilt.
Vad det beträffar kan jag således enbart stödja punkterna 16 och 17 i det föreliggande betänkandet helhjärtat.
Jag måste dock tillstå att min kritik är mer fundamental och att vi också måste ställa oss frågan om det över huvud taget är de europeiska gemensamma institutionernas uppgift att genom en i själva verket oklar biståndspolitik, och framför allt, och det är grundanmärkningen, framför allt utan inkapsling i en sammanhållen utrikespolitik, spela en sorts FN, ett sorts småskaligt Förenta nationerna.
Missförstå mig inte.
Jag påstår inte att alla pengar från denna budgetpost har använts på ett meningslöst sätt.
Men jag ifrågasätter bristen på kontroll under subsidieringen, bristen på utvärdering i efterhand och hur pass önskvärt det i grunden är att överlåta verkställandet av denna politik, som borde vara en del av en sammanhållen utrikespolitik, om man anser en sådan nödvändig, till Europeiska kommissionen.
Dessutom kan jag ju naturligtvis inte själv i min ensamhet undersöka dessa fonders utgifter.
Men jag är däremot förtrogen med det sätt på vilket kommissionens tjänstemän i mitt eget land handskas med allehanda stöd till allehanda föreningar.
Jag kan då bara konstatera att föreningar fått bidrag där som varken representerar sig själva eller som inte är värda att få något eller som redan gott och väl får sin del ur allehanda andra bidragspotter.
Jag tänker då exempelvis på olika sorters fackföreningar.
Det är möjligt, och jag hoppas det, att kommissionen handskas med de budgetar som vi diskuterar i dag på ett nyttigare sätt.
Men om det förhåller sig på det sättet kan jag inte utläsa det ur dokumentet som kommissionen själv lägger fram.
Hur som helst fortsätter jag att betona det faktum att även i våra egna medlemsstater lider miljoner människor fortfarande av svår fattigdom och att det således i mina ögon inte är acceptabelt att lägga ned mycket höga belopp om och när nyttan av att betala ut dessa belopp inte ens studeras och utvärderas grundligt.
