# ID: svediakorp-gov485305
# author: Amadeo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 609
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Politiska system blir mer demokratiska och pluralistiska ju effektivare deras politiska institutioner är och ju mer självständiga deras rättsapparater är.
Uppgiften att skydda de mänskliga rättigheterna, även utanför unionen, stöds i ingressen i fördragen, och utgör därmed en prioriterad uppgift som vi inte alltid lyckas utföra, även om vi i egenskap av europeisk union är en av de viktigaste bidragsgivarna när det gäller att stödja initiativ som syftar till att främja de rättigheterna, en union som emellertid inte lyckas skapa den öppenhet som krävs för att dess ansträngningar till förmån för de mänskliga rättigheterna skall bli tydlig.
Vi anser att Europaparlamentet, med tanke på dess specifikt demokratiska natur, borde agera kraftfullare när det gäller att bestämma de politiska åtgärder som hör till området mänskliga rättigheter, framför allt genom att sammanföra till en enda budgetpost samtliga medel som avsatts för denna sektor och, även om detta görs, utöva de befogenheter när det gäller budgeten som anges i fördraget, men som ännu inte verkar vara tillräckliga.
Framför allt borde vårt parlament kunna agera för att skapa en större enhetlighet när det gäller de olika utläggen.
Det verkar som om det är för många av kommissionens generaldirektorat som uppmanas att bestämma prioriteringslistor när det gäller versamheterna och att prioritera utgifter.
Även om detta kanske skulle bidra till ett bättre medvetande om de sektorsvisa och specifika problemen, så förbättrar det verkligen inte unionens möjligheter att göra effektiva ingripanden.
Den geografiska uppdelning som förekommer inom kommissionen förvärras av de olika budgetposterna, som sprider ut de medel som avsatts för olika utgifter.
Förutom de problem som finns när det gäller att administera hjälpen i denna sektor, så förefaller genomförandet av de olika program som verkligen är inriktade på att skydda de mänskliga rättigheterna haltande.
Ett par exempel: resolutionen från rådet som, när det gäller asylärenden, kräver att man tillämpar begreppet säkert tredje land, dvs. skyldigheten för det genomgångsland som gränsar till en medlemsstat att återta den asylsökande utan tillräckliga juridiska garantier, framför allt för dem som varit utsatta för våld, kvinnor och barn, och som därför i realiteten innebär en utarmning av skyddet av de mänskliga rättigheterna, som vi har som mål att bevaka.
Ett annat exempel när det gäller skyddet av familjen: skyddet av de mänskliga rättigheterna inom denna sektor, även detta en prioriterad fråga när det gäller vår familjepolitik, upphävs om vi inte ger även de invandrade medborgarna från tredje land rätten att leva i familjer, rätten att återförenas med sina familjer.
Utvidgningen av Europols befogenheter, framför allt när det gäller narkotikaenheten, vilket skulle vara ett viktigt bidrag i kampen mot människohandel och de olika nätverken för pedofiler och prostitution, även om det bestämdes redan under september, under ett ministerrådsmöte, har ännu inte inletts, samtidigt som konventionen om Europol ännu inte har ratificerats av samtliga medlemsstater.
Den europeiska medborgaren vill ha säkerhet och vi anser därför att det är av avgörande betydelse när det gäller att bestämma politiken inom området försvar av de mänskliga rättigheterna att man verkar för en samordning av de olika medlemsstaternas lagstiftning och inför en paragraf om allmän extraterritorialitet, som gör det möjligt att genomföra utredningar, åtala och straffa individer som begår brott i utlandet och som sedan flyr från rättvisan genom hålen i ett ofullständigt juridiskt system och detta bör enligt vår mening genomföras snarast eftersom vi annars riskerar vår trovärdighet när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna.
