# ID: svediakorp-gov485300
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 625
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
I denna debatt om mänskliga rättigheter är det nästan självklart att man direkt börjar med konkreta problem.
Med Algeriet, med Burma, med Nigeria eller med situationen för flyktingar, barn i slavarbete eller sexuellt utnyttjade kvinnor, och att man direkt kräver handling.
Men i denna debatt handlar det om någonting annat.
Kollegerna Imbeni och Lenz har i sitt betänkande framför allt talat om Europeiska kommissionens strukturer för de mänskliga rättigheterna.
Det är positivt, för när man vill fördöma något och vill se handling, då måste det också finnas bra instrument för detta.
De måste vara effektiva, det är det det handlar om.
Mot den bakgrunden är både betänkandena ytterst nyttiga.
Kollega Imbenis betänkande, som utgör en reaktion på dokumentet från Europeiska kommissionen, blottlägger noggrant ett antal svaga punkter i kommissionens arbete för de mänskliga rättigheterna.
Kommissionen har i sitt dokument försökt att kringgå dessa problem genom att ge en sorts uppräkning av konkreta projekt för de mänskliga rättigheterna och demokratisering utifrån ett regionalt tillvägagångssätt.
Vi kan lugnt konstatera att de flesta av dessa projekt är utmärkta, och att kommissionen förmodligen också utför dem väl, men dokumentet från kommissionen innehåller ingen utvärdering.
Det är inte heller så underligt, för kollega Imbeni konstaterar med rätta att den politik rörande de mänskliga rättigheterna som kommissionen bedriver är ganska kaotiskt organiserad.
För många budgetposter, för många inblandade generaldirektörer, för mycket byråkratiskt krångel och för lite samordning, utvärdering och effektivitet.
När vi ser över de olika tillvägagångssätten litet grand, då kan vi framför allt återfinna det i Lenz betänkande.
Egentligen är det ett underverk att det fortfarande sker så mycket positivt när man läser de två betänkandena.
Det hindrar dock inte att jag är överens med både kollegerna.
Den som överblickar alla aktiviteter måste konstatera att det finns ett angeläget behov av mer samordning och en bättre effektivisering av aktionerna.
Därför är Lenz idé om att ha ett enda samordnande organ hos kommissionen, framför allt inriktat mot program och aktioner inom området de mänskliga rättigheterna, rättigheter för minoriteter och demokratisering, en utmärkt idé.
Jag tror att någonting sådant skulle behöva vara som Europeiska gemenskapens kontor för humanitärt bistånd, men då inom kommissionen.
Fru ordförande!
Det är en utmärkt idé, inte bara för att den sparar mycket tid och energi, utan man kan måhända göra mycket mer med lika mycket pengar och också mycket effektivare.
Dessutom tycker jag också att det är utmärkt att man ställer ett europeiskt nätverk för mänskliga rättigheter till förfogande för att den nödvändiga informationen skall kunna förlöpa effektivt.
Till sist skulle jag också vilja bryta en lans för idén att ha en unit på europeisk nivå för att övervaka val.
Den socialistiske kollegan talade just om det sätt som valet i Chile övervakades på vid den tiden.
Jag var också där 1989, och det skedde på ett utmärkt sätt.
Men ändå ser vi ofta att amerikanska eller andra delegationer hanterar sitt arbete effektivare och även bättre än vi gör.
Ändå är det viktigt, för denna typ av övervakningskommissioner har en ovanligt bra förebyggande verkan.
Fru ordförande!
Detta är mina avslutningsord: båda föredragandena har gjort ett utmärkt arbete.
De har lagt fram goda förslag för kommissionen, och vi bör kunna kräva av Europeiska kommissionen att lägga dessa betänkanden på minnet och ta över dessa förslag.
Europeiska unionen är själv en högborg för mänskliga rättigheter och demokrati, låt oss då också sprida detta i världen på ett effektivt sätt.
