# ID: svediakorp-gov485296
# author: Lenz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,069
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Egentligen kan jag omedelbart ansluta mig till det som Imbeni sade, och jag kommer även försöka ge honom ett svar på hans konstateranden.
För en vecka sedan firade vi de mänskliga rättigheternas dag.
Vi kunde konstatera att fortfarande begås det brott mot de mänskliga rättigheterna i hela världen.
Å andra sidan tar sig även allt fler institutioner och organisationer an de mänskliga rättigheterna.
Då kommer det egentligen fram motsägelsefulla fakta.
Europeiska unionen torde väl vara en av de internationella institutioner som tar sig an de mänskliga rättigheterna i dess mest konkreta och mångfasetterade form, från enskilda projekt till program för att främja mänskliga rättigheter och demokrati.
Under 80-talet startade vi med Latinamerika, i AVS-staterna, i utvecklingsländerna.
Vi har i dag Phare och Tacis-programmen för Central- och Östeuropa.
Vi har Meda-programmen för medelhavsområdet.
Europeiska unionen har - understött av rådet och kommissionen - i talrika deklarationer från oss satt upp principiella riktlinjer, och försöker nu i samarbets- och associationsavtal genom en klausul göra mänskliga rättigheter och demokrati till förutsättning för avtalens genomförande.
Så långt är allt gott och väl.
Men när man kan konstatera, att mer än 15 enheter plus några externa institutioner, s.k. satelliter, inom kommissionen sysslar med förvaltningen och formuleringen av politiken avseende mänskliga rättigheter och demokrati, då kan man inte förundras över att Europaparlamentet i åratal varit bekymrat över att förhållandena inte utformas så koordinerat, effektivt och öppet som vi skulle kunna föreställa oss.
Amsterdamfördraget har konsoliderat unionens erkännande att skydda frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, medborgerliga fri- och rättigheter och rättsstatlighet, samt fastställer att unionen som helhet i sina utrikespolitiska åtgärder är skyldig att driva en konsekvent politik.
Rådet och kommissionen delar detta ansvar och kommissionen efterlever detta genom att den nu till rådet har skickat en enhetlig rättslig grund utifrån vilken mänskliga rättigheter och demokrati kan formuleras.
Europaparlamentets krav på kontroll, analys och urvärdering av EU-interventioner är i dag desto viktigare eftersom utvidgningen av EU: s verksamhet inom det politiska området för mänskliga rättigheter även medfört att de ekonomiska medel som står till förfogande under året ökats i väsentlig grad.
Interventionsformerna ökar och även antalet aktörer växer.
Särskilt i den avdelning som parlamentet skapat " Europeiska initiativ för demokrati " ökar medlen till i dag 96 miljoner ecu.
Uppdelningen av budgetmedlen för mänskliga rättighets- och demokratiprojekt på flera budgetposter och bristen på strategi och delad kompetens för hur de skall användas inom kommissionen leder till denna bristande insyn.
Bara inom området utvecklingssamarbete och humanitär hjälp förfogar kommissionen 1994 över 30 budgetposter.
Till detta kommer medel från budgetavdelning B-8 för de medel som beslutats inom ramen för GUSP.
Mitt betänkande om att skapa en enhetlig samordnad struktur syftar såväl till att strama upp kompetenserna, som att genomföra projekten.
I överensstämmlese med budgetustkottet vänder sig betänkandet mot externa strukturer.
Jag vill inte ha någon extern struktur, och när jag i det konkreta förslaget föreslår en myndighet för demokrati och mänskliga rättigheter inom kommissionen, herr Imbeni, är det inte en myndighet som vi delar, utan en myndighet som kommissionen skall skapa ungefär som ECHO inom sin förvaltning, för att inte just en anonym tjänsteeneht skall samordna dessa frågor utan en utåt sett tydlig enhet.
Detta skulle kunna vara en sådan myndighet.
Ett andra förslag från mig gäller skapandet av ett datanätverk inom detta ämnesområde som skulle hjälpa oss, Europeiska unionens institutioner, men även utomstående, att i högre grad samla mängden information och omsätta den effektivare i handling.
Institutionernas samarbete vill jag på samma sätt som beslöts i budgeten se i en arbetsgrupp för demokrati och mänskliga rättigheter, som ju även ni tar upp, som kunde bestå av representanter från parlamentet och kommissionen med rådgivande funktion inom ramen för årsprogrammet.
En effektivare samordning mellan institutionerna och de internationella organisationerna inom ramen för valobservation och valstöd, så att aktiviteternas verksamhet, ekonomi och säkerhet kan kontrolleras är ett givet villkor.
Konsolideringen av vår budget 1998 erbjuder bra möjligheter.
För att uppnå största möjliga synergi- och multiplikatoreffekt, måste EU i högre grad samordna sina åtgärder inom det politiska området för mänskliga rättigheter, även med de internationella organisationerna som Europarådet, OSSE och övriga, genom att sluta samarbetsavtal så som vi önskar.
Vår hjälp blir ofta inte synligt inom detta område.
Jag kan verkligen inte annat än samtycka till kollegan Imbenis betänkande.
Vi följer här absolut samma linjer i strategin.
Vi kräver en förbättrad information om Europaparlamentet, om effektiviteten och även om misslyckanden i programmen och projekten, mätt i effekten på hur läget är för de mänskliga rättigheterna och demokratin i tredje land.
Vi kräver precis som han en strategi, mer öppen för insyn för hur medlen används samt förbättrade processer vid projektens avveckling - det ligger också bakom mitt betänkande att förenkla strukturerna.
Även jag deltog i konferensen om Phare- och Tacis-programmen med de icke-statliga organisationerna och fick också intressanta upplysningar till mitt betänkande.
Ytterligare ett grundläggande krav är nödvändigheten av en förbättrad samordning inom kommissionen och interinstitutionellt samt även - något vi alltid krävt - avvecklingen av uppdelningen i geografiska sektorer.
Här är vi särskilt eniga.
En överordnad samordningsstruktur under en kommissionär med ansvar för mänskliga rättigheter och demokrati, parallellt med förvaltning av program och projekt samt även samordningen av garanti- och sanktionspolitiken, borde ligga på denna samordningsstruktur.
Efter Amsterdam har kommissionen för nästa mandatperiod samtyckt till en enhetlig kommissionsstruktur för mänskliga rättigheter och demokrati, och jag hoppas mycket på att vi även kommer dithän.
Jag skulle vilja fråga kommissionen helt öppet hur den tänker bidra till detta.
Kära kolleger!
Som avslutning skulle jag vilja påpeka att det väl är en av de svåraste, men även finaste uppgifterna som Europeiska unionen har, när dess institutioner kan bära ut i världen budskapet om frihet, fred som bygger på skyddet av de mänskliga rättigheterna och att leva tillsammans efter demokratiska regler.
Vi hoppas att denna del i unionens utrikespolitik kommer att spela en större roll efter Amsterdamfördraget, och att vår idé kommer att bära ännu längre.
