# ID: svediakorp-gov485254
# author: Tindemans (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 307
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


På nytt ser vi oss förpliktigade att höja vår röst för att protestera mot grymheter som begås i Burundi.
I går var det den ene, i dag är det den andre, vem kommer att vara förövare eller offer i morgon?
Blodbad, massakrer, ägde rum i Burundi 1965, 1972, 1973 och mellan 1993 och 1997 pågick det oupphörligt.
Även Madeleine Albright ansåg sig i dessa dagar vara tvungen att tala om begångna fel i Afrika, även om det var i påfallande mjuk ton.
Vad tjänar det till att förorda mänskliga rättigheter och demokrati när villkoren för att uppnå dessa mål inte uppfylls.
Vi protesterar med rätta mot massakrerna i Burundi, som utförs, så står det i kompromisstexten, av hutuextremister.
Men vi säger inte, eller inte längre, att de nuvarande styresmännen i samma land erövrade makten genom en militär statskupp efter det att demokratiska val hade ägt rum.
Vi talar med rätta om försoning och reformer.
Men vilka är chanserna till detta när förhållandet mellan hutu och tutsi är så ojämnt, 85 procent för den ena mot 15 procent för den andra?
Den senare minoriteten har styrelsen av landet helt i sina händer och kontrollerar armén.
Vad är det som här skall förändras på ett fredligt sätt eller som kan förändras?
Därför tar jag detta tillfälle i akt för att än en gång upprepa vad jag redan tidigare föreslog.
Förenta nationerna måste agera här.
Ett reformerat förvaltarskapsråd, Trusteeship Council, måste bli delaktigt i styret av ett sådant land och förhindra att de två krigförande etniska grupperna fortsätter att massakrera varandra.
En ond verklighet som aldrig upphör manar till kraftfulla åtgärder.
Diplomatisk fraseologi innebär i denna situation utsiktslös skenhelighet.
