# ID: svediakorp-gov485245
# author: Bertens (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
I början av denna månad togs som ni vet ett viktigt steg mot ett världsomfattande förbud mot truppminor.
Det som för två år sedan var fullständigt otänkbart undertecknades av 122 länder i Ottawa för två veckor sedan: ett totalt förbud mot användning, försäljning, export, lagring och produktion av truppminor.
Äran tillfaller i första hand de icke-statliga organisationerna.
Ni vet att den som koordinerat det hela, Jody Williams, inte för inte har fått Nobels fredspris.
Vidare naturligtvis den kanadensiska regeringen, som för fjorton månader sedan tog det politiska initiativet till ett permanent högt intresse.
På tredje plats Europeiska kommissionen, herr kommissionär.
Kommissionen har spelat en viktig roll vid åstadkommandet av de tre gemensamma åtgärderna inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
För det fjärde förtjänar till och med parlamentet en komplimang.
Utfrågningar, två betänkanden och otaliga resolutioner som inte bara har sporrat rådet och kommissionen, utan som också har haft en positiv vidare verkan utanför EU.
Allt detta vet vi redan, men nu måste vi hålla farten uppe.
Det är nu det verkliga arbetet börjar.
Först måste vi se till att fördraget blir ratificerat.
Tre länder har redan statuerat ett gott exempel.
40 behövs för att Ottawafördraget skall träda i kraft.
EU måste fortsätta att engagera sig för att utvidga det möjliga deltagandet i fördraget till mer än 122 à 123 länder.
Jag vill i detta sammanhang också påminna om att biståndsministerrådet redan i november 1996 angav att det viktigaste naturligtvis är minröjningshjälp, som framför allt bör komma länder som respekterar APM-förbudet till del.
Det framstår för mig som en viktig faktor då det gäller att föra politiska överläggningar med tredje länder och med länder som tillhör tredje världen.
Genomförandet är viktigt.
Tio år efter ikraftträdandet måste förråden vara förstörda och minfälten utrymda.
Det är en svår uppgift som kostar mycken handling men också många kronor.
EU, vi själva alltså, är den största donatorn förutom Förenta nationerna.
Det är positivt.
Men jag hoppas i alla fall att jag kan se fram emot nya gemensamma åtgärder från rådet.
För att minröjningen skall gå så snabbt som möjligt behövs en god samordning mellan alla internationella ansträngningar.
Det skulle vara positivt om FN kunde spela en roll här, exempelvis med upprättandet av en " International Steering Committee " där FN, EU och naturligtvis även de icke-statliga organisationerna, med en lämplig roll, ingår.
Det är mycket viktigt att vi håller farten uppe.
För att uppnå det måste de icke-statliga organisationerna - som redan varit så viktiga, det har jag sagt tidigare - fortsätta att spela en viktig roll vid genomförandet av och övervakningen av genomförandet av fördraget som sätter stopp för ett gigantiskt lidande och en månatlig massaker med 2 000 offer.
