# ID: svediakorp-gov485230
# author: Pollack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Vi kan se på Kyoto på två olika sätt.
Vi kan se på om överenskommelsen räcker för att rädda planeten och vi kan se på om den var en viktig milstolpe.
Ur miljösynpunkt är det inget nytt att konferensen inte lyckades enas om vilka reduktionsnivåer av växthusgaserna som behövs för att vända klimatdestabiliseringsprocessen.
Som realist anser jag emellertid att vi måste välkomna det man kom överens om som ett mycket viktigt första steg på en lång och stenig väg mot att vända utsläppstrenden i de större industrialiserade länderna och erkänna hur svårt det var att komma så långt och hur hårt kommissionen och de andra parterna arbetade för uppnå det de uppnådde.
När jag träffade amerikanerna i Kyoto blev jag ganska chockerade över att se hur de motsatte sig att reducera sina utsläpp alls, och det är en seger att något avtal blev av över huvud taget.
Det stora problemet kommer att vara om USA kommer att ratificera och detta är förstås inte givet på förhand.
I mellantiden är det nödvändigt att vi i den Europeiska unionen fortsätter att hålla oss till vårt mer ambitiösa mål på en 15 procents minskning av växthusgaser och lägger vår energi på de ekonomiska fördelar den europeiska industrin besitter i sitt försprång på marknaden för ren teknologi.
Vi måste också fördubbla våra energibesparingar och våra ansträngningar med förnybara energikällor; vi måste också ge oss in i debatten.
Jag tycker att vi borde inleda en debatt med Kina, Ryssland och Indien för att se hur vi kan hjälpa dessa utvecklingsländer och andra att ändra sina trender.
Vi får inte vänta på en ratificering innan vi börjar det nödvändiga arbetet med rena utvecklingsmekanismer och den nödvändiga överföringen av teknik till utvecklingsländerna.
Vi kommer uppenbarligen att analysera protokollstexten noggrant eftersom det finns viktiga detaljfrågor som handel med utsläppsrättigheter, kolsänkor, överföring av ren teknologi och så vidare.
Jag hoppas att vi kommer att kunna debattera uppföljningen mer i detalj under det nya året, då det brittiska ordförandeskapet också närvarar eftersom de gjorde en enorm ansträngning för att nå överenskommelsen i Kyoto.
Jag ser också fram emot att debattera kommissionens meddelande mer utförligt.
Destabiliseringen av klimatet kommer inte att försvinna på grund av vad som hände i Kyoto och vi har mycket seriöst arbete framför oss under nästa år för att förbereda för COP4 i november för att garantera att vi fortsätter att gå framåt.
