# ID: svediakorp-gov485227
# author: Hautala (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Först vill jag återge denna debatt dess riktiga dimensioner.
Vi står ju inför utmaningen att gå i land med att minska utsläppen av växthusgaser i världen med 60-80 procent.
Det är en enorm utmaning när man tänker på prognosen att exempelvis antalet bilkilometer inom Europeiska unionen förutspås öka med hela 60 procent fram till år 2010.
Vi står därför inom en mycket stor uppgift.
Men efter detta vill jag hålla med de kolleger som lyckönskar kommissionen och kommissarien personligen till ett synnerligen gott arbete i Kyoto.
Jag hoppas att vi kan fortsätta det samarbete som föreligger mellan parlamentet och kommissionären.
Vi måste absolut fortsätta med den internationella diplomati där också icke-statliga organisationer och riksdagsledamöter kan spela en viktig roll.
Detta såg vi egentligen ytterst tydligt i Kyoto.
Jag var där tillsammans med åtta andra ledamöter av Europaparlamentet och jag tror att också att vi för vår del gjorde vårt allra bästa.
Men det viktigaste arbetet finns här hemma.
Jag håller med kollegerna, och min grupp kräver att Europeiska unionen måste stå kvar i ledningen för detta projekt.
Vi måste hålla fast vid vårt ursprungliga syfte: 15 procent mindre fram till år 2010.
Industrin inom Europeiska unionen är säkert beredd att ta denna utmaning.
Energisnåla lösningar tas fram och de får säkert säkert merfart i Kyoto.
Jag är fast förvissad om att det går att ta fram nya innovationer, som också förbättrar medborgarnas livskvalitet och skapar nya jobb.
Detta är också den modell som vi måste ge utvecklingsländerna, av vilka man hittills inte har kunnat kräva så mycket, eftersom det är sant att utsläppen per capita i dessa länder är något helt annat än hos oss.
Europeiska unionen bär således att mycket stort ansvar och står inför en stor uppgift.
