# ID: svediakorp-gov485190
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Eftersom den federalistiska ideologin har gjort gränsbegreppet till något förkastligt, finns det inte längre någon som vill riskera att tala om var Europas geografiska gränser går.
Vad gäller Turkiet gjorde sig toppmötet i Luxemburg till ett uttryck för en tvetydig utveckling, som illustrerar nackdelarna med det företräde som ges till ideologin framför geografin.
De femton vägrar att placera sina relationer med Turkiet inom en specifik ram, vid sidan av utvidgningen, och likställer i stället landet med de europeiska kandidatländerna.
Har inte EU, som i det här fallet för övrigt följer Förenta staternas ståndpunkt, därigenom satt ut en verklig fälla som riskerar att allvarligt påverka utvecklingen av hela anslutningsprocessen?
När man en gång har erkänt att Turkiet " kan bli medlem av Europeiska unionen ", vilket toppmötet i Luxemburg gjorde, och när det har betecknats som " en stor europeisk stat ", vars " plats inom den europeiska familjen har förvärvats genom historien ", vilket Juncker gjorde här i går, hur skulle då behandlingen av Turkiet kunna särskiljas från behandlingen av länderna i Central- och Östeuropa?
Att föra in dialogen med Turkiet i den centrala delen av utvidgningsprocessen, det innebär givetvis att man utsätter sig för en ständig, återkommande och systematisk begäran från Ankara om att få åtnjuta samma bestämmelser som man kommer överens om med länderna i Central- och Östeuropa.
Det är inte bara så att de femton verkar ha försummat att ta hänsyn till det som Agence Europe gjorde gällande i går, nämligen att " Turkiet om några år kommer att ha en större befolkning än något annat av de femton länderna, vilket med det planerade nya sättet att räkna ut röstfördelningen i rådet kommer att göra det till det land som har störst vikt inom rådet ".
Men de femton har dessutom inte sett, eller har inte velat se, de risker som de skapar för hela utvidgningsförhandlingen, genom genom att vägra anta ett tydligt och värdigt språkbruk i fråga om Turkiet.
Våra relationer med detta stora land, som geografin har placerat utanför Europa, förtjänar bättre än den här förledande assimileringen, som är full av missförstånd, utpressningar och svikna förhoppningar.
Det tvetydiga språkbruket är inte ett ansvarsfullt språkbruk.
Kommissionens arbetsprogram
