# ID: svediakorp-gov485107
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 345
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Det talas just nu mycket om en förenkling av gemenskapens lagtexter.
Önskemålet är inte minst att begränsa vertikala direktiv till fördel för horisontella direktiv.
Den naturliga följden borde vara att man enbart inför vertikala direktiv när det verkligen finns behov av det.
Det verkar därför märkligt, som också föredraganden sade, att man fortsatt framhärdar i att lägga förslag om vertikala direktiv om specialdestinerade livsmedel.
Var i hela friden finns det argument för särbestämmelser för livsmedel för idrottsmän?
Det verkar tokigt att unionen skall lagstifta om något som i verkligheten egentligen går ut på att äta en massa pasta och potatis.
Fortsätter vi på det viset så finns det ingenting som inte skall regleras.
Det finns två helt och hållet grundläggande problem med dessa överflödiga särdirektiv.
För det första skickar man ut en signal till befolkningsgruppen i fråga om att matvaror som är märkta på ett bestämt sätt är de mest ändamålsenliga att äta.
Vilket struntprat.
Det finns ganska allmänna matvaror som täcker behovet.
För det andra säljs matvarorna till dessa speciella grupper ofta för en förmögenhet till konsumenterna, just därför att den vanlige konsumenten skall tro att de är bättre än vanliga matvaror.
Och här tror jag att vi har kommit till kärnpunkten.
Också på grund av att det just är ett särdirektiv för idrottsfolk som rådet har lagt till.
Här står det nämligen, så som detta område har utvecklat sig, verkligen stora pengar på spel.
Sport har ju blivit den senaste industrigrenen med helt absurda livsstilsvillkor, prestationskrav och framför allt stora intäkter och inte minst stora vinster för de personer som rör sig i sportvärldens periferi.
Om vi skall komma in på sportområdet så får det alltså inte vara med ett särdirektiv om särskild kost för idrottsfolk.
Det finns självklart tillfällen då särdirektiv är i sin ordning, även när det gäller särskild kost, men de måste begränsas till grupper där det veterligen finns speciella behov.
