# ID: svediakorp-gov485105
# author: Sandbæk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 904
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Under utfrågningen i miljöutskottet om livsmedel och livsmedelslagstiftning sade den tyske kommissionären Bangemann att det väsentligaste målet för livsmedelslagstiftningen i EU är att det är sammanhängande, enkelt, konsumentvänligt och formulerat i samråd med alla berörda parter.
Och precis samma budskap formuleras i kommissionens grönbok om Europeiska unionens livsmedelslagstiftning, som betonar det önskvärda i att förenkla och rationalisera gemenskapens livsmedelslagstiftning till att uteslutande begränsa sina förslag till åtgärder som är nödvändiga för att skydda folkhälsan och konsumenterna.
Jag instämmer helt i det.
För att man skall kunna definiera ett livsmedel såsom specialdestinerat, skall det uppfylla särskilda näringsbehov hos vissa kategorier av personer som inte kan konsumera vanliga livsmedel, antingen på grund av att deras matsmältning eller ämnesomsättning är i oordning eller på grund av att de i ett speciellt fysiologiskt tillstånd kan ha särskild nytta av ett kontrollerat intag av vissa ämnen i livsmedel.
Spädbarn och småbarn är en kategori för sig.
Rådet skall ha beröm för att man med denna definition för ögonen har inskränkt den ursprungliga listan på nio kategorier av livsmedel för särskild kost till fem särdirektiv.
Men listan borde ha innefattat fyra eftersom parlamentet med rätta i sitt uttalande vid första behandlingen inte fann att det fanns någon grund för att utarbeta ett särdirektiv om livsmedel till idrottsmän.
Märkningsbestämmelserna i ramdirektivet 89 / 398 / EEG är fullt tillräckliga för att informera och skydda livsmedelskonsumenterna som ägnar sig åt hårt muskelkrävande arbete, särskilt direktivets artikel 7.
En förenkling av reglerna skall naturligtvis inte försämra konsumentskyddet och konsumentinformationen.
Men i detta fall är idrottsutövarna redan tillräckligt täckta.
För övrigt finns det en stor risk att allmänna matvaror med särskilda karaktärsdrag som är speciellt lämpade för idrottsutövare, såsom pasta och många drycker, kommer att bli överflyttade till särdirektivet för livsmedel för idrottsmän.
Det skulle skapa stor förvirring för konsumenterna och direkt motarbeta den förenkling av reglerna på den inre marknaden som alla medlemsländerna ställer upp bakom.
Därför är det för mig helt paradoxalt att rådet nu plötsligt på nytt önskar etablera ett särdirektiv för livsmedel för idrottsmän.
Och ändringsförslag 1 och 2 föreslår att ta bort det från listan igen.
Angående ändringsförslag 3 och 5 är jag naturligtvis helt ense med att man inte skall använda nya livsmedelsprodukter i barnmat och att den skall vara fri från bekämpningsmedel.
Rådet åberopar att särskilda bestämmelser för rester av bekämpningsmedel i livsmedel redan finns fastställda men att dessa bestämmelser inte har reviderats efter de senaste vetenskapliga reglerna.
Det måste man göra något åt.
Likväl kan jag inte uppmana till att man röstar för de två ändringsförslagen.
Om man just som ändringsförslaget föreslår, kräver att ett särdirektiv skall få rubriken preparerade och bekämpningsmedelsfria spannmålsbaserade livsmedel och bekämpningsmedelsfri barnmat för spädbarn och småbarn, så måste ett sådant direktiv inskränka sig till att åberopa vilka krav man ställer på bekämpningsmedelsfri barnmat.
Kravet på att det inte får finnas bekämpningsmedel i barnmaten kan man däremot inte ställa, eftersom direktivet i så fall handlar om bekämpningsmedelsfri barnmat.
Det ligger helt enkelt i ordalydelsen.
Logiskt kan sådana krav på barnmat alltså bara ställas i direktivet med det namn som kommissionen har föreslagit och vars innehåll kommissionen redan har lovat att ändra före slutet av 1998.
Det skall kommissionen ta fasta på och jag skulle gärna redan i dag vilja ha ett löfte från kommissionen om att man i direktivet har tänkt sig att förbjuda användandet av nya livsmedel och bekämpningsmedel.
Det skulle vara önskvärt att kommissionen också tar upp direktivet om modersmjölksersättning till revidering då det även här finns problem.
Den problematiska hanteringen av de särdirektiv, som redan är utfärdade, bör ge anledning till att vi här i Europaparlamentet erkänner att det även i direktiv av teknisk karaktär kan finnas ett politiskt innehåll som inte kan överlåtas till en expertkommitté, men som både rådet och parlamentet bör ha möjlighet att ta ställning till.
Det glädjer mig att rådet har skjutit upp frågan om ett särdirektiv för livsmedel för diabetiker.
Samtliga diabetikerorganisationer motsätter sig tanken.
De menar att marknadsföring av lättillgängliga diabetesprodukter skapar ett falskt behov hos diabetiker och att diabetesprodukter inte hör hemma i den moderna behandlingen av diabetes.
Diabetiker kan och bör leva på helt vanlig mat.
Det det handlar om är en förnuftig upplysning till konsumenterna och en riktig och först och främst individuell sammansättning av kosten och inte en direkt friskrivning av diabetesprodukter som ett särdirektiv skulle antyda.
Diabetikervaror har ett ökat innehåll av skadligt fett.
Varorna har ofta en bristande innehållsdeklaration, vilket för övrigt just är viktigt för diabetiker, och dessutom kostar de ofta upp till 400 procent mer än vanliga varor vilket är en fullständigt onödig och orimlig ekonomisk börda att lägga på diabetikerna.
En önskan om ett initiativ till särdirektiv kommer endast från Tyskland som har en jätteindustri av matvaror som är speciellt utarbetade för diabetiker.
Det står nämligen riktigt mycket pengar på spel.
Jag har accepterat rådets kompromiss, nämligen den att man inväntar ett uttalande från den vetenskapliga kommittén för livsmedel innan frågan definitivt klaras ut.
Jag skulle vilja avsluta med att uppmana parlamentet till att acceptera rådets gemensamma ståndpunkt med de ändringsförslag som har lagts fram av miljöutskottet.
