# ID: svediakorp-gov485101
# author: Brittan, Sir Leon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 518
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Att förkasta avtalet om ni faktiskt hellre vill ha det än inte ha det vore självsvåldigt.
Parlamentet måste avgöra om det är bättre att ha avtalet än att inte ha avtalet.
Jag tvekar inte ett ögonblick att säga att även om det visserligen kan påpekas att avtalet inte är tillräckligt, så är det utan tvekan ett större steg framåt vad gäller djurskydd.
Utan det skulle ni ha förbudet, men inget förbättrat djurskydd.
Med det har ni en standard som skall tillämpas och det absoluta åtagandet att stegvis avskaffa saxfällorna i Kanada och Ryssland, och nu när vi har ett avtal med USA, även i USA.
Det har ställts några frågor om hur bindande detta åtagande är och om undantag.
Jag skulle vilja göra det alldeles klart att det enligt kommissionens åsikt inte kan göras några undantag i det stegvisa avskaffandet av saxfällorna och kommissionen kommer att ligga bakom den förklaring, som kommer att göras vid undertecknandet av det överenskomna protokollet med USA, som klargör detta med all önskvärd tydlighet.
Jag vill göra det klart att vad gäller Kanada, om det görs försök att tillämpa detta undantag, kommer vi att utlösa tvistlösningsmekanismen i avtalet i förvissningen om att den inte kommer att tillåta att ett sådant undantag används.
I Förenta staternas fall är vi inte begränsade på något sätt och vi skulle kunna vidta omedelbara ensidiga åtgärder om det görs något försök till undantag, inklusive återinförandet av handelsförbudet, vilket jag personligen skulle stödja utan någon som helst tvekan.
Därför är det en effektiv åtgärd.
Det löper inte hela linan ut.
I USA: s fall binder det också delstaterna.
Förenta staterna är ansvarigt för att delstaterna fullgör detta avtal.
Som avtal kan det naturligtvis förbättras, men det markerar en avsevärd förbättring vad gäller djurskydd.
Endast avtalet kan åstadkomma detta.
Inget annat skulle kunna göra det och vad gäller selektiviteten, finns det inte någon anledning att tro att det är ett allvarligt problem.
Det är otvivelaktigt så att selektivitet i verkligheten inte så mycket orsakas av en viss sorts fälla utan av omständigheter och naturliga villkor där fällan används.
Vad gäller den längre tidsutdräkten för Förenta staterna, är det en följd av att problemet är allvarligare i USA och att det tar längre tid att avhjälpa det.
Faktum är att vi alla är delaktiga i samma åtagande.
Enda frågan är bara hur vi skall gå tillväga, hur vi skall lyckas åstadkomma en märkbar förbättring av djurskyddet.
Det är lätt för parlamentsledamöterna att säga att detta inte duger.
Men jag skulle vilja se dem åstadkomma något bättre.
En sak är jag helt säker på och det är att om det inte hade funnits något avtal, skulle inte ett enda djur ha besparats ett ögonblicks lidande.
Med detta avtal kommer vi att få ett stegvis avskaffande av de värsta fällorna, tillämpning av standarderna och en märkbar förbättring av djurskyddet.
