# ID: svediakorp-gov485030
# author: Santini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 365
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag vill börja, i stället för sluta, med att tacka - och det är inte bara ett formellt tack - till föredraganden, och detta av två skäl: för det första för de omfattande förbättringar han har kunnat genomföra i kommissionens dokument och sedan för den ansträngning som lagts ner när det gäller att hitta en gemensam linje mellan olika producentländer, ett arbete som varit viktigt när det har gällt att öka klarheten, inte bara när det gäller jungfuoljan, utan för hela producentsektorn.
Den ståndpunkt som godkänts av jordbruksutskottet via kompromissändringsförslagen - som min grupp nästan till hundra procent kommer att stödja i morgon vid omröstningen - upprättar tre grundpelare för denna jordbruksproduktions framtid.
Naturligtvis kan även dessa grundpelare förbättras, men för tillfället utgör de den enda tänkbara vägen för att hålla alla på gott humör eller åtminstone göra så få som möjligt av producenterna missnöjda.
För det första föreslås att man antar nationella kvoter i stället för den garanterade maximala kvantitet som beräknas för gemenskapen som helhet.
På det viset kommer den som begår misstag att få betala, precis som inom många andra sektorer av den gemensamma jordbrukspolitiken.
För det andra tillbakavisas stödet per träd och man föreslår ett produktionsstöd, beräknat på den mängd som faktiskt produceras.
Även här skulle man kunna tänka sig olika förbättringar, men det är ett viktigt instrument för att garantera sysselsättningen.
Parallellt med detta vill man ta bort konsumtionsstödet, som leder till misstankar om bedrägerier och till tvivel vad gäller kvaliteten på en produkt som erhålls genom att man blandar in oljor av dålig kvalitet, och framför allt oljor med mycket oklart ursprung.
De medel man sparar på detta vis skulle kunna användas till betydelsefulla insatser till förmån för den så omtalade kvaliteten, och därmed också till förmån för kundförtroendet.
Och inte bara till detta, men också för att få människor att i högre grad utnyttja detta viktiga livsmedel.
Dessutom kunde det återge förtroendet för en bransch som, för ögonblicket och inte bara i Italien, plågas svårt av osäkerhet.
