# ID: svediakorp-gov485023
# author: Jové Peres (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 835
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag vill för det första tacka kommissionen som har följt rekommendationerna i den resolution vi antog i oktober 1996, och som har utarbetat det dokument som är målet för detta betänkande.
Emellertid måste jag beklaga den uteblivna rapporten om hur systemet med stöden till olivsektorn fungerar, trots att detta krävdes i rådets förordning 2261 / 84 och som borde ha lagts fram före januari 1995.
Den not som kommissionen utarbetat uppfyller inte rådets krav och denna brist har försvårat diskussionerna och utformandet av betänkandet.
Kommissionens not uppvisar brister i analysen av sektorn och för att avhjälpa dem formulerade jag en begäran om kompletterande information vars svar inte var helt tillfredsställande i det brev kommissionären sände mig i slutet av juli.
Ett av problemen i analysen är den pessimistiska bild som ges av sektorns situation och framför allt om risken för eventuella framtida överskott.
Detta är inte fallet.
Den senaste skörden var exceptionell och nådde upp till de nivåer som betraktas som riskfyllda i kommissionens kommentar.
Emellertid registrerade man i slutet av säsongen knappt några förekomster av interventionslager.
För att underbygga sin pessimistiska vision ringaktar kommissionen egna studier och använder andra som kommer från Internationella rådet för olivolja i vilka man inte kan ignorera inflytandet från tredje land som skulle dra nytta av en minskning av gemenskapens potential.
Vad gäller valmöjligheter har utskottet för jordbruk tydligt avvisat valet av ett trädstödssystem, detta blev resultatet av omröstningen i Europaparlamentets utskott för jordbruk.
Det främsta skälet är av social karaktär, beroende på den stora risken för förlust av arbetstillfällen, vilken skulle inträffa i de av gemenskapens regioner som är mest drabbade av arbetslöshet.
Om man föreslår trädstöd och följer inriktningen av 1992 års reform, får man inte vara ovetande om att 13 % av gemenskapens jordbruksanläggningar och 23 % av arbetet inom jordbruk har försvunnit mellan 1990 och 1995 enligt undersökningarna om jordbruksverksamhetens struktur, vilket kommissionen inte kan vara ovetande om.
Om dessa effekter har uppstått efter 1992 års reform, skulle effekterna av nedgången av sysselsättning i olivsektorn vara mycket större av två orsaker.
För det första är olivodlingen arbetskraftsintensiv.
Kostnaderna för att skörda oliver utgör 80 % av behovet av arbetskraft och 70 % av de rörliga kostnaderna.
I konsekvens härmed, om stöden kopplas från produktionen skulle faran för nedgång av sysselsättning vara ännu tydligare.
Dessutom ökar den minskade kostnadsnivån för genomförd odling för att beviljas rätt till bidrag - 15 % mot 85 % för spannmål och 98 % för oxuppfödning - på ett betydande sätt faran för nedgång av sysselsättningen.
Denna typ av faror står i motsats till innehållet i Amsterdamfördraget vad gäller sysselsättningen.
Riskerna är aktuella i regioner vars arbetslöshetsnivå är dubbelt så hög som gemenskapens genomsnitt och som dessutom har allvarliga sammanhållningsproblem.
Det är inte rimligt att öka sammanhållningsproblemen eller behoven av en eventuell politik för utveckling av landsbygden vilket för närvarande inte är mer än en abstrakt formulering.
Tänker kommissionen löpa risken att genomföra riskfyllda experiment med ett så allvarligt problem som arbetslösheten?
Försvararna av trädstödsalternativet hävdar att det underlättar kontrollen.
Emellertid begränsar sig kommissionen, i sin beskrivning av det kontrollsystem som skulle vara tillämpligt i det fall ett trädstödssystem införs, till att nämna ett geografiskt informationssystem.
Jag anser inte att det är lämpligt att låta oss förblindas av teknologiska hägringar.
Även om de tekniska prestationerna hos satelliterna förbättras kommer de aldrig att att kunna se till att det regnar på varje olivträd.
Det skulle hela tiden vara nödvändigt med en enorm administrationsapparat för att fördela det stöd varje träd i mer än två miljoner odlingar behöver.
Dessa två miljoner odlingar befinner sig i allmänhet i områden med kontinuerlig odling och det skulle uppstå enorma problem vid fördelningen av stödet.
Om vi försöker skilja på stödet enligt produktion står vi inför avsaknaden av en homogen reglering i de producerande medlemsstaterna, och denna fråga har förorsakat polemik som har måst avgöras av domstolen.
Om man krävde bevis för förädlingen av oliverna till olja, skulle kontrollsystemet vara påtagligt lika det nuvarande med tilläggskostnaden för satellitbilder.
Det vore således rimligt att förbättra det nuvarande systemet.
Det är uppenbart att denna debatt konfronterar de som producerar oliver med dem som tar emot stöd.
Mellan båda ståndpunkterna sätts ett stort antal arbetstillfällen på spel i de regioner som har mest arbetslöshet i gemenskapen, vilka uppvisar allvarliga sammanhållningsproblem och vars ekonomier i hög grad är beroende av produktionsnivåerna av olivolja.
Fru ordförande, jag avslutar här.
Låt mig framför allt gratulera och uttrycka min personliga tacksamhet till alla kolleger från olika länder i utskottet som har strävat efter en gemensam lösning, en enhetlig ståndpunkt som reflekterar en gemensam röst, en röst ur denna tusenåriga kultur, grunden för Medelhavsområdet och även för den europeiska kulturen.
