# ID: svediakorp-gov484909
# author: Fayot (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,289
# sentences: 75
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionär!
Jag skall försöka vara diplomatisk.
Jag har vid förberedelserna inför den här debatten och resolutionen som följer den, noterat att det vi sysslar med här intresserar mycket få ledamöter i parlamentet.
De är kanske okunniga om vad det skall tjäna till och vet inte om det har en verklig politisk omfattning.
(Applåder) För min del tror jag att det kan vara av stor betydelse för Europeiska unionens demokratiska verksamhet och det är väsentligt för parlamentet, som till följd av Amsterdamfördraget skall bli en fullvärdig medlagstiftare.
I det institutionella systemet har kommissionen rätt att ta laginitiativ.
Maastricht gav förvisso parlamentet rätt att komma med lagförslag i enlighet med artikel 138b, men lagstiftningen, reflexions- och förberedelsearbetet av unionens rättsakter är väsentligen kommissionens sak.
Kommissionen är emellertid tillsatt på fem år, med sina ännu mera oavsättliga och oantastliga byråkrater.
Den står under parlamentets övervakning och drivkraft.
Som parlament försvarar vi förvisso kommissionens styrkeposition, men då måste den acceptera att böja sig för vissa demokratiska regler.
Tillsammans med den mera allmänna debatten om situationen i EU är den här debatten den enda som går utöver uppdelningar och fackområden, och gör en övergripande utvärdering av kommissionens verksamhet för det föregående och det kommande året.
Det är enda tillfället att detaljerat och konkret utvärdera verksamheterna i den kommission som tillsattes 1995.
Herr ordförande!
Parlamentets främsta kritik mot kommissionen varierar inte mycket från det ena året till det andra.
Den respekterar inte sitt eget arbetsprogram.
Av de arton lagförslag som tillkännagavs för 1997 har parlamentet fått sju stycken vid slutet av november 1997.
Kommissionen tar inte systematiskt initiativet till att frigöra de 197 ärenden som sitter fast i rådet.
Parlamentet har upprepade gånger begärt att få exakta upplysningar om det interinstitutionella arbetets rättsliga grunder och planering.
Och man skulle förvisso behöva tömma skrivbordlådorna och göra en lista över de låsta lagförslagen med uppgift om vilka som bör dras tillbaka och informera parlamentet om detta.
Det är klara fakta och kritiken är regelbundet återkommande.
Den är tillräckligt allvarlig för att vi skall börja upprätta ett bättre interinstitutionellt samarbete i fråga om lagstiftningsprogrammet.
(Applåder) Vi föreslår följaktligen, herr kommissionär, en regelbunden utvärdering under året, jag betonar under året, eventuellt på grundval av ett skriftligt dokument, om genomförandet av lagstiftningsprogrammet.
Jag är inte anhängare av att skapa nya institutioner och nya strukturer.
Det är bättre att använda de strukturer som tjänar till ram för de regelbundra mötena mellan kommissionen och parlamentet.
Till exempel skulle således parlamentets utskottsordförandekonferens tjäna som ram för en regelbunden, till exempel kvartalsmässig, utvärdering av genomförandet av det pågående arbetsprogrammet, i närvaro av kommissionens generalsekreterare, som vederbörligen informeras.
Det skulle ge möjlighet åt kommissionen att göra en etapprapport och ålägga sig självdisciplin.
Vi kritiserar också kommissionen överflödet av samrådsdokument.
Ni har svarat på denna kritik.
Santer tillkännagav för övrigt att det skulle bli mindre lagstiftning och mera reflexion.
Vi har ingenting emot detta tillvägagångssätt som sådant.
Just i dag i betänkandet av Billingham, som godkändes i morse, begärde vi faktiskt att en grönbok skulle utarbetas om tjänster av allmänt intresse, eftersom det gäller ett nytt område i det europeiska politiska projektet.
Men man kan inte vara nöjd med enbart reflexioner, hur nyttigt det än är.
I ett visst ögonblick måste man antingen agera eller stanna upp.
Reflexion är också en långsam mognadsprocess.
Det är mognad, men absolut inte ruttnande.
Jag vill ge ett personligt exempel.
Under den föregående mandatperioden skrev jag ett initiativbetänkande om mediakoncentration och opinionspluralism.
Kommissionen under Delors ordförandeskap lade 1992 fram en grönbok med ett frågeformulär för att rådfråga de yrkesverksamma.
Jag skrev ett andra betänkande, som liksom det första godkändes med stor majoritet 1994.
Vid utfrågningarna i slutet av 1994 frågade man er, Oreja, om ni ansåg att något måste göras.
Jag minns att ni sade mycket bestämt att det behövdes ett direktiv.
Monti, i den nuvarande kommissionen, har fortsatt att arbeta med frågan på avdelningen.
Parlamentet har flera gånger upprepat sin begäran genom resolutioner.
Men det har inte gett något resultat till denna dags dato.
Vi är i slutet av 1997.
Antingen tar kommissionen fram en text, eller så lägger den frågan på hyllan, men säg det då klart och tydligt!
Det skulle bli ett politiskt faktum som vi kan ta ställning till.
Herr ordförande!
Det sätt på vilket arbetsprogrammet för 1997 har genomförts, och innehållet i arbetsprogrammet för 1998, vittnar om kommissionens politiska ambitionsnivå.
På det politiska området har år 1997 varit avgörande, och 1998 kommer att vara det i ännu högre grad.
Men det måste understrykas att den europeiska allmänna opinionen accepterar mindre och mindre marknadens absoluta dominans, konsumentföraktet i vinstens namn och upplösningen av den europeiska sociala modellen i det ekonomiska logikens namn.
Det är ett politiskt faktum.
Pressad av parlamentet och den allmänna opinionen, fick kommissionen god kontroll över galna ko-krisen.
Det blev en vändpunkt, och parlamentet har erkänt det klart och tydligt.
Det kommer naturligtvis mycket att bero på hur kommissionen övervakar, och i förekommande fall sanktionerar, de medlemsstater som släpar efter.
Den måste också snabbt fylla på lagförråden i fråga om livsmedelssäkerhet.
En annan vändpunkt måste tas: sysselsättningen.
Toppmötet om sysselsättningen har skapat en verklig förväntan bland arbetstagarna och den allmänna opinionen i allmänhet.
Alla väntar sig bara att något skall hända snabbt.
Kommissionen måste känna sitt enorma ansvar för att genomföra toppmötets beslut.
Den måste agera snabbt, och framför allt ändra en del av sina tillvägagångssätt.
Således måste till exempel de stora ekonomiska riktlinjerna äntligen allvarligt ta hänsyn till sysselsättningsdimensionen.
Vi förväntar oss av kommissionen att den snabbt konkretiserar rådets politiska avtal om användningen av budgetanslagen för sysselsättning.
I ett ändringsförslag till punkt 18 i resolutionen begär socialisterna en omformulering av den ekonomiska årsrapporten och av de stora riktlinjerna i ekonomipolitiken, samt utarbetande av förslag till sekundärlagstiftning på grundval av artikel 103.5, för att stärka Europaparlamentets roll i den ekonomiska samordningspolitiken.
Vi vill snabbt ha nya förslag för att bekämpa den sociala utestängningen.
Vi vill att kommissionen tar hänsyn till sysselsättningsbalansen i sina liberaliseringsåtgärder.
Ett ord om beskattningen avslutningsvis.
Lagstiftningsprogrammet för 1998 innehåller ett direktiv om skatt på sparande.
I egenskap av socialister, skulle vi ha velat att den skulle komma med ett förslag om en speciell social mervärdesskatt för högt arbetskraftsintensiva tjänster.
Vad gäller direktivet om skatt på sparande som kommissionen har tillkännagett för 1998, måste vi få se hur de många villkoren som ställdes av medlemsstaterna vid ingåendet av det politiska avtalet i rådet uppfylls av dem själva.
Det är nödvändigt att dessa villkor finns för att direktivet om skatt på sparandse inte skall jaga iväg Europeiska unionens kapital till närliggande skatteparadis.
Herr ordförande!
Avslutningsvis är jag övertygad om att parlamentet kommer att kunna hjälpa kommissionen att klara av dessa vändpunkter, om vi visar upp större beslutsamhet i vår gemensamma politiska verksamhet.
Det är planeringen av lagstiftningen som måste vara instrumentet för en ny politisk vilja för sysselsättningen samt för konsument- och miljöskydd.
Det är denna planering, och att den genomförs öppet och fullständigt som kommer att göra gemenskapen öppen, demokratisk och effektiv.
