# ID: svediakorp-gov484904
# author: Juncker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,439
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Vid slutet av debatten, mycket snabbt, några ord, jag vågar inte säga till avslutning, men till preliminär slutsats.
Jag skulle mycket kort vilja lämna några svar till dem som under eftermiddagen har fortsatt att fråga ordförandeskapet.
Jag skulle först vilja säga Van Velzen at jag inte fått intrycket av att Europeiska rådet om sysselsättningen helt enkelt skulle ha glömt att nämna idén om en, så kallad, social mervärdesskatt i de länder som så önskar.
I riktlinjerna finns det en direkt referens till en minskning av mervärdesskatten i sektorer som är särskilt rika på arbetstillfällen.
Medlemsländer som vill slå in på den vägen kan göra det, på villkor att de får befogenhet genom ett direktiv som rådet skall anta till följd av ett direktivförslag från kommissionen.
Vi kämpade in i sista minuten för att inte följa de medlemsstater som inte ville ha någon referns till idén om social mervärdesskatt.
Jag måste säga att det faktiskt bara var fyra eller fem medlemmar som var med på att idén skulle nämnas.
Vi kunde således, frivilligt och som ett alternativ, på nytt ta upp idén, som jag vet står Van Velzen mycket nära.
För övrigt, vad gäller toppmötet om sysselsättningen, är jag tacksam mot alla som har sagt att ordförandeskapet har tagit upp alla idéer som parlamentet hade föreslagit, och efter att ha läst om parlamentets betänkande om toppmötet för sysselsättningen hittar jag inte någon riktlinje som inte togs upp i riktlinjerna som ordförandeskapet föreslog och Europeiska rådet antog, förutom vissa litterära element som vi inte kunde ta upp men, som vi ersatte med andra element av samma typ.
I fråga om Europeiska centralbankens ordförandeskap: vi skulle ha velat lämna ett svar på frågan som inte uppstått för att den luxemburgska regeringen tagit upp den, utan av en medlemsstat, föga avlägsen från Luxemburg, vars officiella språk och arbetsspråk jag just håller på att använda.
Jag tror att villkoren faktiskt är samlade för att vi skall kunna lyckas lösa problemet innan det blir ett stort problem som riskerar att hota Europas monetära strävans trovärdighet.
I detta ögonblick har vi två kandidater.
Före årsslutet eller de första veckorna av det kommande året, kommer vi bara att ha en kandidat.
Om vi fortsätter med dubbla kandidater, skulle det mycket snabbt kunna ses som olika politik för varje kandidat.
Det finns konkurrens mellan människor, och vi måste se till att det inom kort inte blir konkurrens också mellan två politikområden.
Jag tror att vi måste kunna sätta stopp för en diskussion.
Initiativ kommer att tas före årsslutet för att försöka lösa problemet.
De nationella budgetbidragen inspirerar förvisso till många kommentarer, men jag vill inte göra det i dag.
Kommissionen har för övrigt lagt fram en rapport som kunde visa att rent allmänt återspeglar den nu rådande fördelningen ganska bra de olika medlemsländernas verkliga situation.
De som har läst den, applåderade den eftersom slutsatsen verkade gå i rätt riktning.
De som i alla fall har olika åsikt och inte läst rapporten, sade att den saknade innehåll och ambition.
Alla rapporter som kommissionenn lägger fram i det avseendet, kommer för övrigt att bedömas i ljuset av de inrikespolitiska debatterna, som i det avseendet ofta är av exemplarisk medelmåttighet.
Vi har flera gånger sagt att man inte kan dra ner medlemskapet i Europeiska unionen, och detta medlemskaps förtjänster, enbart till ett budgetärt till- och återflöde.
Det är en förenklad och inskränkt idé om Europa, som absolut inte ger rätt åt alla som långt bortom budgetära hänsyn fortsätter att berömma Europeiska unionens förtjänster.
Att dra ner Europa, och således freden, till några budgetposter, visar på en medelmåttighet som aldrig upphör att reta mig.
Det är en falsk debatt utan existensberättigande.
Vi måste objektivera den.
Kommissionen kommer att sköta om det och andra kommer gör sammanlunda.
Kommissionen kommer att lämna ett nytt förslag om egna resurser, och har uppmanats av Europeiska rådet att lägga fram det i oktober 1998.
Det kommer att bli rätt ögonblick för att grundligt och detaljerat diskutera om alla problem i denna kategori.
Vad gäller Turliet skulle jag vilja säga om och om igen att Europeiska unionen lyckades - för första gången med alla femton medlemmar, vilket man har en tendens att inte vilja se - utforma ett erbjudande till detta land som visar, vill jag säga, att Europas alla dörrar faktiskt står öppna på villkor att Turkiet, liksom alla andra länder som vill gå genom dörren, uppfyller ett antal krav, som vi även har på oss själva och måste kunna ställa på alla dem som vill gå med i Europeiska unionen.
Vi måste säga det, och säga det om och om igen, förklara och åter förklara för de människor i Turkiet som ser på oss med sympati - och det är de flesta bland detta stolta och värdiga folk - att Europa inte har sagt nej till Turkiet.
Europa är inte en klubb för kristna och vill inte vara en klubb för kristna, vi måste förklara att vi är en klubb som har toleransregler, att vi har rest upp mellan oss en sockel av gemensamma rättigheter, krav, plikter och förpliktelser, och att alla som vill gå med i klubben, som i själva verket är en gemenskap och en union, måste uppfylla dessa krav.
Den blygsamme backbencher som just lämnat oss av skäl som undgår mig, trots att han visste att jag skulle lämna honom ett svar som kunde göra honom nöjd, frågade oss om betydelsen av den lilla inledande frasen om nödvändigheten av att Europeiska unionen genomför en betydande institutionell reform.
Jag skulle ha velat säga till Bourlanges, men ni vill kanske återge mina påståenden till den blygsamme backbenchern som han självutnämnt sig till innan han ställde frågan om det finns två tendenser bland medlemsstaterna.
En del som vill ha en grundläggande reform före de första utvidgningarna, och den andra tendensen som vill ha blygsamma reformer eftersom det nu gäller att förbereda bara den första utvidgningen.
Jag vill att ni skall veta att vid slutet av ordförandeskapet, då jag för första gången kanske kan börja tala i eget namn och inte behöver ha det tunga kravet på mig att vara tvungen att tala i femton premiärministrars namn - mycket svårt eftersom de hela tiden ändrar åsikt - skulle jag vilja säga i mitt och min regerings namn att vi kommer att stödja ansträngningarna hos alla dem som vill att då vi tar itu med reformerna i institutionsfrågan skall det bli sammanhållna, följdriktiga, djupa och framtidssträvande reformer.
Vi vill kunna utföra ett seriöst arbete från första början, på villkor dock att vi inte på nytt får en debatt med medelmåttiga uttalanden från vissa politiska krafter i en del stora medlemsstater, som gett till resultat att de små medlemsstaterna har satt sig på tvären och spjärnat emot, och inte kunnat tänka över dessa frågor i lugn och ro som önskat.
Om en del stora medlemsstater upphörde med den här leken, som inte har, och aldrig haft, existensberättigande, som går ut på att förklara för de små medlemsstaterna att de utgör en skara som hindrar de stora från att gå framåt, och om en del politiker i vissa medlemsstater kunde sätta stopp för den här typen av uttalanden, helt utan erfarenhetsgrundat berättigande under de senaste trettio åren, och erkände att det alltid vid betydande och varaktiga låsningar berott på oenighet bland de stora staterna, skulle de små staterna vara mera benägna att kunna tänka sig en relativ jämkning av sina ståndpunkter.
Jag tror att om vi vill reformera institutionerna måste vi se till att alla har intrycket av att vi har lärt oss att respektera varandra igen.
Om vi inte tycker om varandra i Europa kommer inte de institutionella reformerna att leda oss långt.
Herr ordförande!
Jag skulle vilja önska, er framför allt, men också alla kolleger, som har lyssnat till mig, och alla ledamöter i Europaparlamentet en riktigt god jul.
Jag önskar er ett gott nytt brittiskt, österrikiskt och förhoppningsvis europeiskt år.
(Applåder)
