# ID: svediakorp-gov484893
# author: van Velzen, Wim (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 784
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Som alltid vid bedömningen av rådets resultat är det återigen en fråga om att addera och subtrahera.
Jag tror att resultatet bäst kan sammanfattas genom det som en kollega sade till mig: " det är mindre än man hoppats men bättre än förväntat ".
Det är också så jag känner det.
Jag tycker det är mycket positivt att mekanismen som också faktiskt leder till koordinering, eller disciplinering om man så vill, av EMU nu också har skrivits in för sysselsättningen.
Jag har fått ett starkt intryck av att en massa människor på medlemsstatsnivå ännu inte riktigt anar vad det kommer att betyda, och måste betyda, i framtiden.
Det finns ett antal positiva saker, men det kommer inte att förundra premiärministern att jag i varje fall är besviken över det som hänt på beskattningsområdet.
Jag förebrår honom inte det.
Jag känner till motstånden, men att antingen förskjuta beskattningen till undersökningar på nationell nivå, medan vi vet att vi i själva verket inte vågar att göra något i en sorts prisoner ' s dilemma för att en konkurrerande medlemsstatskollega då kapar åt sig bytet, eller genom att skicka uppdraget till Ekofin, där slutligen ett enhälligt beslut krävs, ger inte mig särskilt mycket entusiasm för framtiden.
Framför allt eftersom jag vet att om det har funnits någon negativ faktor i förberedelserna inför toppmötet så har det varit Ekofin.
Jag kommer för övrigt tillbaka till det ämnet.
Det viktigaste verkar vara ordförandeskapet, som enligt min mening förtjänar all uppskattning, och resultatet som de har uppnått när man ser till follow up.
Vad betyder det för framtiden?
Enligt min mening har det getts mycket viktiga nya chanser för de kommande åren, men då bör vi, och då menar jag på råds-, kommissions- och parlamentsnivå, hålla fast vid det surt förvärvade resultatet.
För då kan vi se resultatet som ett steg framåt; det finns regeringschefer som lämnade toppmötet, kom tillbaka till sitt eget land och då sa: " vi kan helt enkelt fortsätta med det som vi redan gjorde ".
Om det är mentaliteten hos en del av människorna på medlemsstatsnivå, ja då återstår oerhört mycket att göra.
Jag tror att vi vad det beträffar också måste vara ytterst alerta och aktiva.
Jag är naturligtvis besviken över det faktum att den sociala momsen, som jag kallar den, inte har accepterats.
Inte för att det är en av Nederländernas käpphästar, utan därför att jag egentligen tycker att det är skrattretande att andra medlemsstater förbjuder en annan medlemsstat att inleda experiment på det området.
Jag förstår över huvud taget inte varför rådet har velat blockera den möjligheten.
Jag ställer frågan till premiärministern om jag också kan tolka texten så att Nederländerna experimentellt skulle kunna ta reda på var utrymmet finns, alltså skulle kunna inleda ordentliga experiment.
För mig framstår ämnet ekonomisk koordination som viktigt för framtiden.
Balansräkningen som är införd i sysselsättningskapitlet, i resultaten från Luxemburg, kommer den också att omsättas i praktiken?
Jag känner en mycket stark oro i det sammanhanget.
Jag märker att folk tror att denna koordination, denna balansräkning måste sättas in via Ekofin.
Det tycker jag helt enkelt är skrattretande.
Det har fram till i dag inte varit en institution som helt självklart får till stånd en balansräkning med sysselsättning.
Jag är också orolig vad det kommande ordförandeskapet beträffar, för i de olika kontakter som jag har haft märker jag att det fortfarande krävs en hel del mission där, att man också där fortfarande har intrycket att Ekofin fungerar bättre genom koordination.
Jag skulle tycka att det var ytterst ömkligt och inte alls i linje med Amsterdamfördraget.
Kort och gott, toppmötet i Luxemburg var en början, en mycket viktig början.
Resultaten är ytterst viktiga.
Men det var bara en början.
Det krävs fortfarande förskräckligt mycket mer grundmålning, det måste göras en hel del för att nu äntligen förpacka ordet flexibilitet i verklig säkerhet.
Det måste göras en hel del på beskattningsområdet och så vidare.
Men jag vill avsluta med att än en gång - det börjar nästan bli tjatigt - uttrycka uppskattning för ordförandeskapet, för jag är övertygad om att om det inte hade engagerat sig så hårt och fast genom Jean-Claude Juncker som det har gjort, så hade vi nu talat om ett helt annat resultat.
Vad det beträffar vill jag framföra mitt tack.
