# ID: svediakorp-gov484892
# author: Alavanos (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 371
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag kommer att uppehålla mig vid frågan om utvidgning, framförallt gällande Turkiet och jag kommer även att betona att Luxemburgs ordförandeskap, såväl som premiärminister Junckers personliga ingripande gjorde intryck på oss alla, eftersom han kombinerade ärlighet och värdighet med politisk försoning och politiska perspektiv.
Den stora frågan för mig är följande: vad kommer att hända och hur kommer det som redan uppnåtts behållas, nu efter denna hållning under toppmötet i Luxemburg?
Jag tror att den första förutsättningen för att detta skall fortsätta är att det brittiska ordförandeskapet följer de beslut som fattades på toppmötet i Luxemburg, vilka var beslut som inte berodde på någons veto.
De var de mest enhälliga beslut vi tagit beträffande Turkiet fram till i dag.
Det andra är att den Europeiska unionen måste skydda sin rätt att forma den politik som har att göra med unionen själv och inte underkasta sig beställningar från USA, något som vi såg i går på NATO: s utrikesministrars politiska konferens, i fru Albrights försök att presentera en Europeisk union som skulle vara en bananrepublik till de Förenta staterna.
För det tredje bör den Europeiska unionen stå emot - och detta är väldigt enkelt - Turkiets löjliga hot, Turkiet som skräms med de 2, 5 miljarder dollar för köp av flygplan fram till 2000, eller de 3-4 miljarder dollar för privatisering av energiindustrin, eller ännu mer, de 150 miljarder dollar under 20 år för köp av vapen.
Jag anser att den Europeiska unionen bör inta en lugn, klar och stabil hållning, framför allt då det utförs provocerande handlingar, som då minister Celebi säger att de kommer att skrida till bojkott av europeiska företag, dock med undantag av Förenade kungariket som innehar ordförandeskapet, Frankrike och Italien.
Givet dessa förutsättningar och givet framsteg i Cypern-frågan, tror jag att Turkiet förr eller senare kommer att sätta värde på den öppning som den Europeiska unionen erbjuder, naturligtvis om Turkiet självt tar de nödvändiga stegen för lösningen av Cypern-frågan, respekt för internationell rätt och mänskliga rättigheter samt en fredlig lösning på det kurdiska problemet.
