# ID: svediakorp-gov484885
# author: Rack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag hoppas att jag med hänvisning till mitt arbete kanske kan kämpa till mig ytterligare en eller annan sekund.
(Applåder) Inte ens nio år har gått och ännu är det redan en annan värld.
Den 1 augusti 1989 slogs vid den österrikisk-ungerska gränsen den första bräschen i den dåvarande järnridån.
Öppnandet av Brandenburger Tor några få månader senare inledde östblockets sönderfall och innebar samtidigt början på skapandet av fria, suveräna och demokratiska stater, som nu med rätta kämpat till sig en position som kandidater till medlemskap i unionen.
Unionen står inför denna historiska utmaning.
Utvidgningen österut utlovar faktiskt också för oss alla en enorm politisk ock ekonomisk vinst.
Vinst genom ökad säkerhet, och vad gäller den yttre säkerheten, tror jag inte att det behöver förklaras mer.
Vad gäller ökad inre säkerhet måste vi jobba på det.
Nya ekonomiska chanser är förbundna med denna utvidgning österut och man torde därför förvänta sig att Europa var positivt inställt, ja begeistrat.
Så är inte fallet, eller är det i mycket liten grad.
Skepsis och rädsla är de övervägande reaktionerna.
Till och med i mitt hemland, Österrike, som för första gången på länge kunnat ta sig från periferin in i centrum igen, är många rädda för ett okontrollerat inflöde av billig arbetskraft och billiga jordbruksprodukter.
I andra delar av unionen är man rädd för att gå miste om pengarna i struktur- och sammanhållningsfonderna.
Vi måste nu i denna situation se till att vi gör det klart för alla berörda parter, att det inte finns något att vara rädd för.
Åtminstone inte om vi utnyttjar alla chanser till utvidgning och om vi, i nödvändig utsträckning och där det är berättigat, genom noggranna förhandlingsresultat med övergångsperioder och eventuellt med enskilda riktade stödåtgärder ser till att ingen hamnar på efterkälken.
Ett par sista ord av lyckönskningar till luxemburgarna.
De har - och det har sagts redan flera gånger här i dag - visat att ett litet land kan ge mycket till Europa.
Jag hoppas att Österrike, som i höst som nästa land ur kretsen små och medelstora medlemsländer kommer att överta ordförandeskapet, kan fullgöra denna uppgift lika bra, som Luxemburg gjort.
(Applåder)
