# ID: svediakorp-gov484872
# author: Wijsenbeek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 362
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Nu så här framåt jul har ett antal under ägt rum i parlamentet.
Debatten om denna fråga, där min grupp också hade lagt fram en resolution, har flyttats från fredagen till måndagen utan att man hade informerat mig om detta.
Trots detta nämnde inte bara kommissionär Bangemann mitt namn i debatten, som om han vore " fjärrskådare ", utan även det officiella pressmeddelandet från våra serviceorgan har uppfört mig som talare, trots att jag av giltiga personliga skäl var frånvarande.
Ännu värre var att jag också blev uppförd som en av undertecknarna av den gemensamma kompromissresolutionen, trots det faktum att jag inte hade sett texten, ännu mindre skulle ha velat underteckna: det står nämligen ingenting - eller struntprat om man så vill - i den.
När det rör sig om Världspostunionen - UPU - finns en konvention.
I denna står en bestämmelse att de slutliga kostnaderna beräknas per kilo.
Denna viktenhet kan bestå av ett enda föremål eller av 500 brev à 20 gram.
Det är tydligt att leveranskostnaderna också kan variera mycket.
Kort sagt, denna bestämmelse är inte tillräcklig.
IPC, en klubb med tjugo operatörer, däribland alla medlemsstater, ville ändra denna situation.
Detta resulterade i avtalet Reims-I, där det bestämdes att de slutliga kostnaderna skulle beräknas utifrån bestämmelselandets leveranskostnader, varierande från 50-80 %, beroende på kvaliteten.
Bundespost tyckte inte att detta var tillräckligt och har tillsammans med La Poste Française tänkt ut ett nytt system mot betalning av 85 % utan kvalitetskriteriet, med andra ord sponsring av ineffektivitet.
Enligt min åsikt skulle det på en fri inre marknad ligga nära till hands att alla universella serviceföretag skulle ges friheten att sinsemellan, på grundval av reella kostnader och kvalitet, komma överens.
Så länge det inte uttryckligen står i resolutionen kan min grupp inte förena sig med detta och kommer således att avstå från att rösta.
Det åligger kommissionen att garantera den fria marknaden, och jag uppmanar den härmed till detta!
Framsteg inom området för rättsliga och inrikes frågor
