# ID: svediakorp-gov484852
# author: Vanhecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 307
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Jag kan personligen mycket väl förstå turkarnas rasande reaktion nu när det visar sig att deras land för tillfället, och vad jag personligen hoppas definitivt, inte kommer i fråga för medlemsskap i Europeiska unionen.
Europa har ju aldrig haft modet att tala klarspråk gentemot Turkiet.
Europa har aldrig slagit näven i bordet på allvar vad beträffar den turkiska ockupationen av en del av Cypern, det har rent av varit tvärtom.
Och framför allt, Europa har aldrig vågat säga, eller velat säga, att Turkiet inte kan göra anspråk på medlemsskap i Europeiska unionen därför att det helt enkelt inte är något europeiskt land.
Turkiet är kulturellt inget europeiskt land, det är historiskt och etnografiskt inget europeiskt land, och det är inte ens rent geografiskt sett något europeiskt land.
Alla berättigade betänkligheter angående kränkningen av de mänskliga rättigheterna är i detta sammanhang således inte oväsentliga, men ändå ovidkommande.
Ingen har dock under de gångna trettio åren haft modet eller viljan att tala detta klarspråk gentemot turkarna, tvärtom.
Därigenom har vi således missat chansen att bygga upp de allra bästa förbindelserna och de allra bästa samarbetsavtalen med Turkiet, inte som kandidatland utan som grannland till Europa.
I grunden visar denna europeiska tvetydighet naturligtvis på själva kärnan i problemet.
Är Europa en konfederation av fria, mycket nära samarbetande europeiska folk och kulturer?
Eller är Europa bara en fri marknad styrd av en dogm om rörelsefrihet och som således inte beaktar själva ordet Europas geografiska, kulturella och historiska betydelser?
Det faktum att man aldrig vågat tala klarspråk gentemot vårt grannland Turkiet gör att jag fruktar att det är det andra alternativet som gäller, vilket har gjort mig till en euroskeptiker i alla fall.
