# ID: svediakorp-gov484843
# author: Muscardini (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 729
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det luxemburgska ordförandeskapet hävdar i sina slutsatser att det Europeiska rådet den 12 och 13 december utgör en milstolpe för unionens framtid och för hela Europa och att utvidgningsprocessen inleder en ny era som innebär slutet på konflikterna i det förflutna.
Detta är något vi verkligen hoppas, även om vi inte instämmer i den vikt som denna " nya " era fått.
Att den är ny säger även Palisse - och därom råder inga tvivel, allt som kommer efter något annat är nytt - men vi frågar oss ändå oroligt vad detta nya lämnar bakom sig: ett delat, försvagat, hotat Europa, splittrat av ideologiska och rasistiska motsättningar, ett fattigt och förstört Europa?
Nej, herr ordförande!
Europa av i dag är inte splittrat, inte hotat eller försvagat, inte splittrat av rasistiskt hat, inte förstört eller plågat av fattigdom, det är en samling av stater med folk som fritt har valt att leva tillsammans och som genom integrationen har kunnat överbrygga hindren i det förflutna och bli en ekonomisk och kommersiell makt, en garant för stabilitet och fred.
Det är integrationsprocessen som har gjort det möjligt för oss att nå nivåer av välbefinnande som aldrig tidigare har uppnåtts av så många medborgare.
Det är integrationsprocessen som har gjort det möjligt för länder som plågats av tre krig under några få decennier att tillsammans bygga upp en fredlig och välmående gemenskap.
Integration, inte bara samarbete mellan olika regeringar; gemensam politik, inte bara handelsavtal inom vissa sektorer; integration, inte bara välmenande deklarationer; integration, dvs. regler, dvs. gemensamma lagar.
Det är detta som har varit drivkraften för framgången och det är på grund av den praktiska tillämpningen av detta begrepp, i slutsatserna från ordförandeskapet, som vi inte kan hålla med om det som sägs.
Utsträckningen av den europeiska integrationsmodellen till att omfatta hela kontinenten är en garanti för stabilitet och välstånd i framtiden.
Nej, herr ordförande, den europeiska integrationsmodellen efter Maastricht och framför allt efter Amsterdam har blivit gemensam egendom.
Bakom oss lämnar vi nu gemenskapsmodellen, integrationsmodellen, för att i stället omfatta modellen med regeringssamarbete, den nya modellen, mycket värdefull för dem som hela tiden har lagt hinder i vägen för byggandet av den Europeiska gemenskapen eller för dem som har bekämpat den eller fruktat att den skall bli ett hinder för deras egna framgångar.
Mitt parti stödde grundarnas arbete och röstade för Romfördraget.
Vi uttryckte kritik mot Maastricht eftersom partiet fruktade att den gemensamma valutan skulle bli avgörande i alla val, och utesluta politikens möjligheter till medling och kompromisser.
Det är av den anledningen som jag inte delar den betydelse man ger den nya eran.
Denna framtid som inte längre kommer att vara gemensam utan bestämmas av olika regeringar, bunden av de föränderliga majoriteter som skapas mellan olika regeringar, av det ena eller andra landet, vilkas regeringar, som i dag sitter vid makten i nästan samtliga medlemsstater inom unionen, röstade mot Romfördraget eller, i bästa fall, avstod.
Om man i stället med denna nya era avser ett Europa som utvidgats till att omfatta 21 och därefter 27 länder så ligger nyheten i de nya geografiska förutsättningarna, inte unionens kvalitet, dess fördjupning.
För det är detta det handlar om: utan fördjupning, utan en politisk union, så kommer utvidgningen att förbli territoriell och rent statistisk.
Vi tänker inte påstå att det är det luxemburgska ordförandeskapets fel, men utan tvekan har, förutom beslutet om utvidgning, alla andra viktiga problem som olösta fyller unionens verksamhet fallit i glömska eller skrivits in i agendan utan att ha lösts i den framtidsvision som vi nämnde i början.
Vi tänker på arbetslösheten, det fortfarande viktiga problemet med rättssystemet, frågan om majoritetsbeslut som är av avgörande betydelse när det gäller att öka demokratin inom unionen, problemet med parlamentets deltagande vid den europeiska konferensen om utvidgningen, vilket skulle vara ett fullständigt erkännande av att väljarnas vilja finns representerad.
Herr ordförande!
Ännu en gång har Europaparlamentet uteslutits från besluten som rör Europas framtid och detta är orätt och odemokratiskt.
