# ID: svediakorp-gov484841
# author: Lalumière (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 757
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Såsom många föregående talare skulle jag vilja hylla rådets ordföranden och premiärministern för de ansträngningar som har gjorts under deras ordförandeskap.
De har bekräftat att ett land, som inte är bland de största, helt och fullt kan visa fram en energi som inte har något gemensamt med antalet innevånare.
Men för närvarande gäller det att utvärdera de Europeiska råden, det vill säga de beslut som fattats av femton stats- och regeringschefer.
Resultatet verkar mera kontrastrikt.
Jag kommer framför allt att tala om det andra toppmötet från den 12-13 december, eftersom vi redan har haft en debatt om det mycket viktiga toppmötet om sysselsättningen.
Toppmötet i december medför givetvis positiva aspekter.
Jag tänker i första hand på bekräftelsen av EU: s vilja att inom en mer eller mindre nära framtid få en anslutning av de tio kandidatländerna i Central- och Östeuropa samt Cypern.
Det är en mycket viktig punkt och jag förstår den starka känsla som kommissionens ordförande talade om.
Herr rådsordförande!
Dessutom har ni lyckats få med alla kandidatländerna i Centraleuropa på samma familjeporträtt, och således ansträngt er för att dämpa upprättandet av två skilda kategorier, som kommissionen önskade.
Jag vill gratulera er för det.
Jag är glad att se att förhandlingarna kommer att påskyndas för alla kandidatländer, såvitt de gör tillräckliga framsteg.
Dessutom lovar ni att avsevärt öka den hjälp som borde göra det möjligt för dem att nå dessa framsteg.
Låt oss notera dessa löften.
Jag sätter också in bland toppmötets positiva punkter bekräftelsen på åtgärder för genomförandet av euron och erkännandet av möjligheten för ministrarna från euroområdet att sammanträda tillsammans.
I detta sammanhang gläder jag mig åt betoningen som lagts på den nödvändiga samordningen av den ekonomiska politiken.
Det kvarstår många punkter som är, om inte negativa, så åtminstone otydliga eller dunkla.
Så förhåller det sig med utvidgningen.
Jag kommer att göra fyra påpekanden.
Dämpandet av skillnaden mellan de båda kategorierna av kandidatländer innebär inte att denna skillnad har tagits bort.
Vi måste vara mycket vaksamma för att undvika att förhandlingarna leder till en ökning av skillnaderna och rentav till rivalitet mellan kandidatländerna.
Jag vill också uttrycka en mycket stark oro beträffande den nödvändiga reformen av EU: s institutioner som föregår utvidgningen.
Europeiska rådet har talat om det, men utan något exakt åtagande och utan att visa en tydlig och klar politisk vilja.
Vi måste också där vara vaksamma.
Samma otydlighet och samma försynthet när det gäller den framtida finansiella ramen.
Europeiska rådet var fortfarande svävande och man ser fortfarande inte hur man verkligen skall kunna hjälpa länderna i Central- och Östeuropa på ett realistiskt sätt, samtidigt som vi hjälper våra missgynnade regioner, bevarar våra gemensamma politikområden och främjar sysselsättningsskapandet.
Ur den synpunkten valde Europeiska rådet på sätt och vis att kasta sig i med huvudet före.
Vad Turkiet beträffar vill jag erkänna att jag är missnöjd.
Trots det som har sagts här i parlamentet nu på morgonen och som jag uppmärksamt lyssnat på, tror jag inte att EU har en tydlig strategi gentemot Turkiet.
Bristen på strategi har inte uppkommit i dag, det medger jag.
Den går tillbaka till sextiotalet.
Men var det i dag lämpligt att ägna långa redogörelser åt landet i slutdokumentet från toppmötet i Luxemburg?
Mycket längre och strängare redogörelser än för vilket som helst av de övriga kandidatländerna, med risk för att utlösa nationella stolthetsreaktioner i Turkiet och, ännu allvarligare, med risk för att verka gå längre då vi själva har baktankar.
Det är med fattning, objektivitet och uppriktighet som vi kan finna lösningar på detta oerhört komplicerade ärende genom att undvika de beklagliga övertramp som iakttagits på sina ställen.
Jag tänker till exempel på referenserna till religion för att staka ut Europas gränser.
Herr rådsordförande!
Ni har gjort ett mycket gott arbete, men ni är inte ansvarig för de övriga fjorton regeringarnas villrådighet.
Ni lämnar obestridligen EU i ett bättre tillstånd än för sex månader sedan.
Truppandan, om ni tillåter mig det lite triviala utrycket, truppandan är bättre.
Men ni som jag vet att EU går framåt med små steg.
I många frågor står vi fortfarande på avsiktsstadiet.
Det behövs ännu många, många ansträngningar för att få igenom saker.
