# ID: svediakorp-gov484840
# author: Aelvoet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 514
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herrar ordföranden för rådet och kommissionen, herr ordförande, kolleger!
Vi närmar oss slutet av 1997, de festliga tonerna och färgerna kan märkas till och med här i parlamentet.
Det gångna året gick samtalen i de europeiska politiska institutionerna i Agenda 2000: s tecken med den tunga frågan hur den djupa klyftan som hade delat Europa i två block efter andra världskriget konkret kunde överbryggas, hur den gamla kontinenten på nytt skulle kunna bli ett enda Europa.
Besluten i rådet den 12-13 december visar att även om tolv länder kände sig manade att vara med, så blev bara några få, nämligen 5 + 1, utvalda.
De gröna beklagar att rådet i grunden har valt en andra klassens modell.
Valet som en majoritet av Europaparlamentet gjort var för bara några veckor sedan ett annat.
Jag tycker inte att det är nödvändigt att dölja detta, det hjälper inte de berörda länderna och kommer inte heller vår trovärdighet till godo.
Vårt val i parlamentet var att såväl anslutnings- som förhandlingsprocesser skulle inledas med alla kandidatländer som uppfyller alla politiska kriterier från Köpenhamn.
Vad som återstår av detta är ett gruppfoto med 11 kandidater den 30 mars.
De verkliga, reella, bilaterala förhandlingarna inleds med 5 + 1, och de övriga länderna drillas för att förbereda sig inför förhandlingar senare, mycket senare.
För dem handlar det således bara om en institutionaliserad anslutningsprocess, ingen förhandlingsprocess.
Den som i Luxemburg för övrigt kunde uppfatta reaktionerna hos de många närvarande östeuropeiska journalisterna i presskonferensrummet kunde omedelbart känna av hur stor besvikelsen var hos dem som förvisades till väntrummet och hur stor glädjen var hos dem som antogs till omedelbara förhandlingar.
Dessutom var det mycket iögonenfallande att Slovakien, trots att där förekommer allvarliga politiska problem, får exakt samma behandling som de andra fyra.
Parlamentet ville visserligen ge Slovakien ordentligt stöd med ett tydligt anslutningserbjudande men önskade inte inleda förhandlingar.
Genom att förhandlingsstarten med de fyra övriga i själva verket har fallit bort åtnjuter Slovakien nu exakt samma villkor.
Detta i motsats till Turkiet, som får en ojämförligt annorlunda behandling.
Europaparlamentet hävdade med rätta för några veckor sedan att Amsterdam var otillräckligt för att genomföra de grundläggande institutionella reformerna.
Vad det beträffar har rådet en fortsatt dubbeltydig hållning.
Men här, kolleger, har vi en nyckel i händerna: utan vårt samtycke kan inte ett enda land bli medlem.
Därför vill jag uppmana parlamentet att tillsammans med medlemsstaternas och kandidatländernas parlament utarbeta en parlamentarisk strategi, som leder till en reformering av unionen som gör att den blir i stånd till utvidgning, som sätter igång en process som överbryggar den sociala och kulturella klyftan mellan Öst- och Västeuropa och som utvecklar ett äkta partnerskap med alla kandidatländer, oberoende av deras olikartade etniska och kulturella traditioner.
Då kan vi effektivt stödja de demokratiska och humaniserande krafterna i alla kandidatländer, och det är vårt uppdrag.
