# ID: svediakorp-gov484833
# author: Santer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,289
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herrar ordföranden, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Jag har under min långa politiska karriär lärt mig att man måste vara sparsam med ordet " historisk ".
Jag tvekar dock inte att kalla beslutet i Luxemburg för historiskt, som handlar om att påbörja anslutningsprocessen med tio länder i Central- och Östeuropa samt Cypern.
Det nya Europa som tar form inför våra ögon suddar slutgiltigt bort de gamla skiljelinjerna och ärren från krigen mellan broderfolken i det förflutna!
Vägen ligger nu öppen för ett enande i vår världsdel, ett enande i demokratins, frihetens och välståndets tecken.
Lunchen i Luxemburg som samlade stats- och regeringschefer från de femton och de elva staterna var ett känsloladdat ögonblick som jag personligen kände mycket starkt.
Alla representanterna för de elva kandidatländerna upplevde det så: ett historiskt tillfälle.
Jag säger alla kandidatländerna, för Europeiska rådet betonade anslutningsprocessens inkluderande karaktär i full enlighet med den tillnärmning som beskrivs i Agenda 2000.
Alla berörda stater anmodas att gå med oss, alla kommer att få hjälp och bistånd för att kunna göra det så snabbt som möjligt.
Vi vet att en del har nått längre än andra och kan redan i april påbörja konkreta förhandlingar.
Beträffande de övriga skall vi öka förberedelseansträngningarna för senare förhandlingar.
Europeiska rådets ordförande, Jean Claude Juncker, har just beskrivit detaljerna i avtalet som fattades i Luxemburg.
Jag kan därmed vara kortfattad, men jag vill inte låta bli att hedra Jean Claude Juncker personligen - och genom honom hela gruppen kring ordförandeskapet - för hans sätt att leda arbetet i Luxemburg och tidigare.
(Livliga applåder) Herr ordförande!
Ögonblickets yra får inte dölja svårigheterna i det uppdrag som väntar oss.
Diskussionerna i Luxemburg har för den delen gett oss en försmak av dessa svårigheter.
Vi upplever kanske ett sagolikt äventyr men alla sagor har sina kriser, tårar och skrämmande ögonblick.
Utvidgningen mot öster och söder av de skäl som framförs i Agenda 2000 kommer att bli ett svårt uppdrag.
Den väg som de framtida medlemsstaterna skall tillryggalägga är avsevärd.
För Europeiska unionen själv är djupa reformer nödvändiga: institutionella reformer, reformer av politikområdena och upprättande av en ny budgetram.
Men, och jag säger det direkt, insatsen att ena världsdelen måste driva oss att övervinna svårigheterna och beslutsamt ta itu med uppdraget.
Problemen, reella och allvarliga, är fullständigt hanterbara och kontrollerbara.
Men bara om vi tänker klart och om vi accepterar att behandla problemen i ett helhetssammanhang.
Det är just meningen i Agenda 2000, vars olika element utgör en helhet, en oupplöslig helhet.
Europeiska rådet i Luxemburg begränsade sig till att ge några stora anvisningar.
Det väsentliga var att påbörja anslutningsprocessen.
Det är ganska normalt att medlemsstaterna inte ville visa sina kort, då vi står i början av svåra förhandlingar.
Men jag tror att de har förstått att den gemensamma jordbrukspolitiken måste reformeras, att strukturverksamheten måste ses över och att den framtida budgetramen kommer att bli stram.
Kommissionen kommer att lägga fram sina detaljerade förslag till våren.
Den kommer att försöka förena ambition och realism samt solidaritet och realism.
Och jag räknar med att samtidigt som de försvarar sina särskilda intressen kommer medlemsstaterna att vara i nivå med insatsen: ett enande av vår världsdel enligt den hittills så framgångsrika gemenskapens modell.
Herr ordförande!
Jag kommer att säga några ord om Turkiet.
När känslorna har lagt sig, är jag säker på att vi kommer att se att Europeiska rådet i Luxemburg utgör en avgörande etapp i våra förbindelser med denna viktiga partner.
Varför?
Först och främst för att Europeiska unionen för första gången på länge har intagit en enhetlig ståndpunkt gentemot detta land.
Därefter för att ståndpunkten är samstämmig och i mina ögon fullständigt jämlik.
Erbjudandet till Turkiet är konkret och betydande, vad man nu än sade i en besviken reaktion i Ankara.
Europeiska unionen föreslår i själva verket att på sikt öppna vägen till anslutning för Turkiet, att påbörja en europeisk strategi för Turkiet som gör det möjligt för landet att förbereda anslutningen - strategin innebär både Europakonferensen och en betydande förstärkning av de bilaterala förbindelserna - och slutligen att ge ny impuls åt de redan installerade samarbetselementen, inklusive Finansiella protokollet.
Vad begär man i gengäld?
Respekt för principen om goda grannar, anlitande av Internationella domstolen i Haag vid territoriella tvister, stöd för en lösning av det cypriotiska problemet och stöd för detta lands anslutning till Europeiska unionen.
Mina damer och herrar, är det verkligen så orimligt att begära detta av en partner som vill ansluta sig till oss?
Jag tror inte det.
Herr ordförande!
Det andra stora ämnet i Europeiska rådet i Luxemburg var än en gång, skulle jag vilja säga, den enda valutan.
Allt är hädanefter färdigt för beslutet, som också det är historiskt, den 2 och 3 maj om deltagarna i Ekonomiska och monetära unionens tredje fas.
Stats- och regeringscheferna löste de befintliga problemen.
Det blev en del upprördhet, till och med irritation, men resultatet finns och det är det väsentliga.
Resultatet tycks mig alldeles lämpligt vad gäller samordningen av de ekonomiska politikområdena.
Ekofinrådet är och förblir den främsta instansen för samordning och beslut, men det förhindrar inte informella diskussioner mellan ministrarna från de länder som deltar i euron om frågor med anknytning till den gemensamma förvaltningen av euron.
Diskussionerna kommer att äga rum - och det är ytterligare en säkerhet - i närvaro av kommissionen.
Herr ordförande!
Det luxemburgska ordförandeskapet avslutas med en historisk framgång.
Den får inte dölja de mångfaldiga framstegen på andra områden tack vare en ständig ansträngning av ett ordförandeskap, som helt och fullt har varit inriktat på det gemensamma bästa och på att stå Europeiska unionen till tjänst, och också tack vare ett tätt samarbete med Europaparlamentet och kommissionen.
Det har varit en utmärkt sexmånadersperiod för Europeiska unionen.
Det räcker med några exempel för att visa det.
Det särskilda toppmötet i november om sysselsättningen inleder en ny etapp i strategin för sysselsättningen, med antagande av riktlinjerna för de nationella politikområdena i frågan.
Beskattningsavtalet sätter fart på ett länge låst område.
Liberaliseringen av gasmarknaden, förutom den som redan genomförts beträffande elektricitet, lägger en ny byggsten till den inre marknaden.
På utrikesplanet har Europeiska unionen just visat - i två omgångar - vilken tyngd den har på den internationella scenen om unionen går fram med en enhetlig och stark ståndpunkt.
I Kyoto är det uppnådda resultatet i fråga om klimatskydd (även om det är långifrån perfekt) avsevärt och detta tack vare Europeiska unionens aktion.
I Genève, ytterligare en gång, spelade Europeiska unionen en central roll i förhandlingarna i Världshandelsorganisationen, denna gång om finansiella tjänster.
Avtalet övergår här våra förväntningar och kommer att stort gynna de europeiska operatörerna.
Och jag väntar otåligt på den dag då Europeiska unionen kommer att kunna visa samma sammanhållnings- och beslutsamhetsanda på utrikespolitikens och den gemensamma säkerhetens område.
Många andra framsteg har gjorts de senaste sex månaderna, men jag slutar här.
Jag gläder mig åt de noterade framstegen och åt det positiva gehör som våra förslag också har fått.
Jag gratulerar uppriktigt det luxemburgska ordförandeskapet, som under Jean Claude Junckers ledning inte har begått ett enda misstag.
(Livliga applåder)
