# ID: svediakorp-gov484832
# author: Juncker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,576
# sentences: 80
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Det luxemburgska ordförandeskapet började den 1 juli i år med misslynthet till följd av Amsterdamfördraget.
Denna misslynthet var starkt oberättigad, för vi måste ge Amsterdamfördraget en chans.
Vi avslutar inte det luxemburgska ordförandeskapet med en översvallande entusiasm utan i en lugnare atmosfär fylld av arbete.
Detta lugn kommer sig av vår kapacitet att visa att vi kan stå fast vid långsiktiga ambitioner och ambitioner från tidigare då vi antog och ratificerade Maastrichtfördraget.
Vi har bevisat att vi kunde skapa nya ambitioner för att dra upp nya linjer.
Vi ville göra det europeiska projektet fullständigare för att det skulle nå sin fulla omfattning.
Vi gjorde det genom slutsatserna vid toppmötet för sysselsättningen den 21 november 1997.
Jag sade i oktober här i parlamentet att det var uteslutet att detta toppmöte skulle bli ett toppmöte för överdriven avreglering eller rent av omskrivning.
Jag tror att jag kan säga att vi har hållit ord på den punkten - och på andra punkter - eftersom det europeiska toppmötet för sysselsättning kunde fatta konkreta och kvantifierade beslut med fastställda belopp överallt där det var möjligt.
Då vi lämnade Amsterdam sade man att vi skulle organisera ett toppmöte om sysselsättningen men att vi inte skulle använda extra budgetmedel för tillhörande politikområden.
I Luxemburg antog vi slutsatser om beviljande av nya budgetmedel och tack vare parlamentets mycket effektiva ingripande skall Europeiska investeringsbanken betala ut tre gånger 150 miljoner ecu och 10 miljarder ecu.
Ytterligare investeringar i storleksordningen 30 miljarder ecu kommer att äga rum i hela Europa, vilket skulle ha varit otänkbart utan drivkraften från sysselsättningstoppmötet.
Vi antog konkreta och kvantifierade riktlinjer för utbildning av arbetslösa.
Vi har ambitionen att dubbla antalet berörda av denna politik.
Beträffande långtidsarbetslöshet och ungdomars arbetslöshet var vi mycket konkreta: vi gav nytt hopp åt långtidsarbetslösa och unga arbetslösa genom att ge dem en ny start.
Vi kunde enas om en rammetod för sysselsättningspolitiken under de närmaste åren.
Det kommer att bli konvergensmetoden.
Kom ihåg klagomålen vi hört under mer än ett årtionde: man förebrådde livligt Europeiska unionens politiska myndigheter för att de enbart ägnade sig åt monetär och ekonomisk politik och att de saknade ambition på sysselsättningsområdet.
I dag tillämpar vi samma konvergensmetod på sysselsättningspolitiken.
Vi hoppas att vi kommer att gripas av samma konvergensiver när vi skall införa mera sammanhållna och konsekventa politikområden i fråga om sysselsättning som när det gällde att förbereda Ekonomiska och monetära unionen.
Europeiska rådet om sysselsättning utgör ett riktmärke.
Det är början till en ny ambition och början till ett nytt projekt för sysselsättningen.
Luxemburg var utgångspunkten.
Vid varje etapp måste vi kontrollera om vi bör se över våra metoder för att komplettera dem och ändra riktlinjerna för att göra dem effektivare.
I måndags kunde rådet för sociala frågor anta de första riktlinjerna.
Vi skulle vilja att de brittiska och österrikiska ordförandeskapen gör de första konkreta utvärderingarana och de första justeringarna.
Jag har bett medlemsstaterna att lägga fram nationella handlingsplaner till den 15 april nästa år.
Jag hoppas att Europeiska rådet i Cardiff kommer att kunna ägna sig åt dem och jag skulle vilja att vi är i stånd att göra en första kritisk och självkritisk sammanfattning vid Europeiska rådet i Wien i slutet av nästa år.
Vid sysselsättningstoppmötet ansträngde vi oss att komplettera det europeiska projektet.
Likaledes syftar de fattade besluten vid det andra toppmötet i Luxemburg om utvidgningen till att bredda det europeiska projektets omfattning.
Historien tog fart i början av årtiondet och Europa var tvingat att ge ett hållbart och sammanhållet politiskt svar.
Jag tror att det var det vi gjorde i fredags och lördags i Luxemburg när vi enades om en metod och en metodik för utvidgningen.
Det kommer inte att bli några nya skiljelinjer som korsar den europeiska kontinenten.
Stödda av parlamentets åsikt gjorde vi allt för att den övergripande utvidgningsprocessen skall utvecklas gradvis.
De elva kandidatländerna kommer att inbegripas i utvidgnings- och anslutningsprocessen samt i förhandlingarna.
Det säger sig självt att vi måste ta hänsyn till vissa kandidatländers framsteg i fråga om ekonomisk och social omvandling samt anpassning, de framsteg som gjort det möjligt för dem att gå längre än andra.
De främsta kommer att kunna påbörja förhandlingar inom ramen för regeringskonferenserna.
De som ännu har en viss eftersläpning kommer att få förslag till en bättre anpassad förberedelse.
Det är en öppen process: de försenade länderna kommer naturligtvis att kunna knappa in på förseningen gentemot de andra.
Processen måste respektera kandidatländernas värdighet.
Det blir således inga gruppförhandlingar utan bilaterala förhandlingar med Europeiska unionen som kommer att individuellt anpassas för att ta hänsyn till kandidatländernas olikheter.
Vi talade om Turkiet och Turkiet talade mycket om Europeiska unionen.
Då vi sade ja till länderna i Central- och Östeuropa och Cypern, ville vi inte säga nej till Turkiet.
Vi anser att Turkiet är en stor europeisk stat.
Turkiets plats i den europeiska familjens mitt är inte ett ämne som vi kan tvista om.
Det är ett historiskt faktum.
Vi skulle vilja att Turkiet förstår inte bara att vi inte är en klubb för kristna utan att vi är, om jag kan använda samma terminologi, en klubb med vissa regler.
Följaktligen bör våra turkiska vänner veta att man måste respektera vissa regler för att bli medlem i klubben.
(Applåder) Europeiska unionen är inte en internationell organisation som så många andra.
Europeiska unionen är ett område skapat av frihet och politisk vilja.
Den är mer än en internationell organisation.
Vi kommer alltid att respektera Turkiets värdighet.
Jag skulle vilja att Turkiet också respekterade vår värdighet och vårt sätt att göra och se saker och ting.
(Applåder) Vi har velat komplettera det europeiska projektet genom att sätta människan, särskilt människan utan arbete, i centrum för våra tankar.
Vi har velat utvidga det europeiska projektet genom att försöka ge ett svar till länderna i Central- och Östeuropa och Cypern.
Vi har också försökt att göra vår främsta ambition trovärdig, det vill säga Ekonomiska och monetära unionen.
För en tre fyra månader sedan trodde alla att vi inte skulle vara i stånd att enas om en strategi för att stärka samordningen av de ekonomiska politikområdena.
I dag är det genomfört.
I lördags antog vi en resolution i Luxemburg om att stärka samordningen av de ekonomiska politikområdena.
Europeiska centralbanken, vars oberoende ingen ifrågasätter, kommer att få en politisk motsvarighet.
För att kunna ta upp en konstruktiv dialog med Europeiska centralbanken kommer medlemsstaterna att förfoga över de nödvändiga instrumenten så att de kan uttrycka sina politiska tankar och på rätt sätt påverka valet av ekonomisk politik i Europeiska unionens alla länder.
Vi har en resolution om samordning av de ekonomiska politikområdena.
Den ger oss ett arbetsinstrument, som en del inte har tyckt om men som kommer att ta form i alla fall.
Det gäller eurorådet eller euro x-rådet, där medlemsstaterna, som har uppgiften att gemensamt förvalta samma valuta kollektivt och solidariskt, de som sägs vara " inne ", kommer att kunna mötas för att diskutera sina specifika problem, men med insikten att varje gång man skall ta upp frågor av gemensamt intresse måste man se till att de femton medlemsstaterna är närvarande.
För att göra Europeiska unionens väg mot en enda valuta trovärdig kunde vi fatta ett beslut som var av vikt.
Det innebär att låta datum för fastställande av listan över deltagande länder i lanseringen av den gemensamma valutan den 1 januari 1999 sammanfalla med det datum då pariteterna mellan de deltagande nationella valutorna kommer att fastställas.
Vi har fattat alla tekniska beslut som måste fattas: mynt och sedlar kommer att införas den 1 januari 2002.
I fråga om Ekonomiska och monetära unionen har vi således gjort allt arebete som återstod att göras, och genom att inte fatta beslut tog vi ett väsentligt initiativ i Luxemburg.
Vi beslutade inte att Ekonomiska och monetära unionen inte skulle genomföras den 1 januari 1999.
Kommer ni ihåg fördragets farliga bestämmelse om att Ekonomiska och monetära unionen skulle ta sin början den 1 januari 1999 om inget beslut fattades före slutet av 1997.
Genom att inte nämna datum var allt sagt om datum.
En dag kommer vi att se att Europeiska rådets tystnad i detta avseende kan bli det viktigaste ögonblicket i den monetära uppbyggnaden.
Följaktligen kan det ibland vara klokt att tiga.
Det är vad jag skall göra nu genom att säga er att vi tror att vi har gjort det som ni hade rätt att förvänta er av oss.
Vi har säkrat och gjort Europeiska unionens väg mot euron mera trovärdig.
Vi har gett människan en annan plats genom att ställa sysselsättningen i centrum för Europeiska unionens tankar och vi har kunnat ge politiska svar på de historiska förändringarna.
Årtiondet utgör en förlikning mellan europeisk historia och geografi.
Vi måste se till att vi är i nivå med en så hög ambition, så stort hopp och så många nya horisontlinjer.
(Applåder)
