# ID: svediakorp-gov484807
# author: Van Miert (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,371
# sentences: 95
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Till att börja med vill jag som flera andra talare instämma i gratulationerna till Billingham för ett väl utfört och levererat arbete, om grundar sig på bidrag från de övriga utskotten, men där föredraganden försökt finna en balans som, förefaller det mig, förtjänar att applåderas, även om jag på vissa punkter inte kan instämma i slutsatserna.
För det första skulle jag liksom hon vilja betona betydelsen av att artikel 7d införts i det nya fördraget.
Även om den inte är revolutionerande, bekräftar den det kommissionen har skrivit i sitt meddelande, i det här fallet ett pragmatiskt och balanserat synsätt.
Enligt denna artikel är kommissionen skyldig att nu och i framtiden uppföra sig på detta sätt.
Desama misstar sig när han säger att denna artikel ändrar andra, bl.a. artikel 90 eller 92.
Så är det inte alls.
Det är uttryckligen inskrivet i Amsterdamfördraget.
Som sådan berörs alltså inte artikeln.
Detta måste man förstå annars kan det leda till felaktiga slutsatser.
Men ännu en gång, man får inte underskatta betydelsen av att artikeln införts eftersom den borde göra det möjligt att i framtiden undvika avsteg som alltid kan inträffa.
För det andra begär ni, f.ö. med rätta, att kommissionen inom ramen för sina befogenheter när det gäller konkurrenspolitik strikt skall tillämpa dessa regler.
Det är precis vad vi gör.
Det är exakt vad kommissionen skrev i sitt meddelande grundat på de tidigare årens tillämpningar.
Jag invänder mot vissa bekräftelser jag hört här, enligt vilka det skulle ha förekommit okontrollerad avreglering och alla möjliga avsteg.
Tillämpningen var balanserad och var en del av vårt meddelande.
En hänvisning finns nu i fördraget.
När man hänvisar till domar måste man citera alla och inte begränsa sig till de två som passar.
Jag skulle f.ö. vilja erinra om en annan beträffande de offentliga TV-kanalerna där EG-domstolen säger till rådet att den inte instämmer, eftersom kommissionen hade motiverat sitt beslut genom att hänvisa till skyldigheten med offentlig service.
Har ni glömt det fallet?
När ni talar om domstolens dom på energiområdet, sade domstolen inte att den inte var överens med kommissionen, den sade att kommissionen inte hade motiverat sitt beslut ordentligt.
Punkt och slut.
Kommissionen hade i sin naivitet trott att ett import- och exportmonopol är så olika själva principen om den stora marknaden att den trodde sig kunna övertyga domarna.
Domarna begär att kommissionen förklarar sig ytterligare ur ekonomisk synpunkt.
Det kommer att ske.
Vi skall göra det vid ett annat tillfälle.
Åberopa därför för guds skull inte denna dom för att bevisa en annan tes.
Jag kommer nu till frågan om stadgan.
Vad är en stadga?
Menar ni med stadga en ändring av fördraget?
I så fall måste vi arrangera en ny regeringskonferens.
Enligt mitt sätt att tänka utgör kommissionens meddelande riktlinjer, en inspirationskälla för kommissionen.
För mig är det på sätt och viss min stadga.
Den bekräftas genom en hänvisning i fördraget.
Jag förstår därför inte varför det skulle behövas en annan.
Man kan kalla det för vad man vill.
Vi förfogar över en ram som grundas på en tillämpning.
Nämn ett enda fall där kommissionen avstått från denna balanserade attityd.
Jag har konstaterat att vissa söker en motståndare som om de ville gå ut i krig.
Kommissionen är ingen motståndare.
Kommissionen har fört sin politik på ett balanserat sätt, i detta fall, inbegripet de statliga kanalerna.
Också här vill jag att man ger mig ett exempel.
Jag gläds åt protokollet eftersom det bekräftar den tillämpning och attityd som jag angav för kommissionens räkning när det gäller audiovisuella hjälpmedel.
Har man agerat annorlunda?
Nej.
I de fall vi har förhandlat är det den attityd kommissionen antagit.
Nyss hörde jag absurda påståenden, t.ex. att avregleringen skulle leda till lägre kvalitet på tjänsterna inom telekommunikationsområdet.
Det är fel.
Se er omkring lite.
Tog dåtidens monopol hand om sina kunder och konsumenter?
Var det så?
Jag skulle kunna ge er tiotals exempel i alla länder där så inte var fallet.
Och den samhällsomfattande tjänsten var inte garanterad, fru Moreau.
Låt mig ge er ett exempel: Gaz de France, som naturligtvis domineras av CGT.
(Protester från Moreau) Ja, men när jag säger sanningar får ni inte känna er stött.
Det stämmer när det gäller EDF och det stämmer när det gäller Gaz de France.
Och jag tar exemplet med Gaz de France, fru Moreau.
Mina damer och herrar!
Vet ni att Gaz de France, som förfogar över ett monopol hindrar små kommunala företag att utvidga sin handel med gas för befolkningen, genom att hänvisa till monopolet.
Men vad är det för slags offentlig service?!
Är man till nytta för konsumenterna?
Nej!
Gaz de France hindrar kommunala företag att vara till nytta för konsumenter utanför sina kommuner.
(Applåder) Sådan är verkligheten, fru Billingham, den nakna verkligheten: monopolet kommer inte alltid konsumenterna till godo.
Erkänn då verkligheten.
Jag accepterar inte att ni försöker tillrättavisa mig.
Det skall ni ha klart för er!
När ni kräver en åtgärdsplan, se då till att vara konsekvent.
Ni säger med rätta att ansvaret för den offentliga tjänsten ligger på de nationella myndigheterna och inte på kommissionen.
Kommissionen skall bedöma om vissa principer när det gäller den stora marknaden eller Europeiska unionen överskrids.
Det är vår roll, bl.a. på grundval av artikel 90.
Men i princip är det de nationella myndigheterna som fastställer de offentliga tjänsternas skyldigheter, inbegripet när det gäller de offentliga kanalerna.
Det är inte kommissionen som gör det.
När en regering vill göra det - så mycket bättre.
Men när en regering inte vill, kan kommissionen inget göra.
Om ni alltså ber om en plan för detta låt oss börja med att reda ut saker och ting, för att veta vem som är ansvarig.
Och då säger jag ja, låt oss diskutera vissa saker på europeisk nivå.
När ni, fru Moreau, säger att det är i allmänhetens intresse man tillåter järnvägsbolag att samarbeta, säger jag nej.
Det är genom att lägga monopol till monopol som man förlorat marknadsandelar inom frakt och cargotransport.
Och det är inte till förmån för folket.
Det har inget att göra med den offentliga servicen, låt mig säga det.
Om det fanns lite mer konkurrens skulle man transportera mer med järnväg i dag.
Det är verkligheten.
Om ni är beredd att diskutera i det sammanhanget är kommissionen er diskussionspartner, men under förutsättning att man talar sanning.
Jag vägrar att gå in i den gammaldags ideologiska debatt som vissa av er bedriver.
Det skall ni ha klart för er!
Om ni vill att kommissionen förbättrar kvalitén på sina tjänster är jag beredd att göra det.
Om ni dessutom ger mig ytterligare medel skulle reglerna kunna tillämpas bättre, eftersom med tanke på den otroliga ökningen av antalet fall som skall behandlas, skulle vi kunna stå till tjänst bättre för bolagen och alla våra kunder.
Vi är beredda att göra det.
Jag har, förefaller det mig, bevisat det vid flera tillfällen inför parlamentet.
Det var vad jag ville säga.
Som avslutning kan jag ange ett antal ändringsförslag som kommissionen kan behålla och jag hänvisar till ändringsförslag 3, 6, 7, 8.
När det gäller det senare skulle jag vilja be er att inte begränsa er till två domar utan att hänvisa till domstolens samtliga domar.
Jag lägger också till de två ändringsförslagen 10 och 13.
Jag slutar med det, herr ordförande, och jag ber om ursäkt för att jag talat för länge.
