# ID: svediakorp-gov484773
# author: Stockmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 469
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill försöka att åter sätta igång den avbrutna diskussionen om Scapagninis betänkande.
Energipolitik kräver ett globalt synsätt och globalt politiskt handlande.
Det visar också rubriken till kommissionens meddelande på.
Toppmötet i Tokyo om klimatet har, åtminstone vad gäller energipolitikens effekt på klimatet, förtydligat nödvändigheten av detta globala synsätt.
Men det har samtidigt uppenbarat hur långt insikten om den och genomförandet av den ligger från varandra.
Det finns knappast något annat politiskt område där klyftan mellan bör och är, mellan normativa anspråk å ena sidan och den verkliga politiken å andra sidan, är så graverande som i energipolitiken och klimatpolitiken.
Mot denna bakgrund måste kommissionens meddelande betraktas.
Det presenterar för oss de välkända argumenten om nödvändigheten av ett globalt synsätt och en global strategi på energiområdet.
Där finns för det första Europeiska unionens hela tiden tilltagande beroende av energiimport och de framtida risker som sammanhänger med detta.
Där finns den snabba ökningen av världsenergikonsumtionen och den därmed sammanhängande ökande knappheten i utbudet, och där finns, inte minst, den avsevärda ökningen av världsomspännande miljöproblem och deras långtidseffekter.
Allt detta kräver en utvidgad kompetens för Europeiska unionen i energipolitiken, som vi dock inte heller har fått genom Amsterdamfördraget.
Det finns alltså ingen entydig specifik rättslig grundval i fördraget.
Vad som då återstår för oss, ursäkta jämförelsen, liknar samtalet bland tamhönsen om de höstliga fågelsträcken mot söder.
Kommissionens meddelande är ett rejält, om än visionslöst kompendium över alla gemenskapsinitiativ på energiområdet.
Vad återstår för oss att göra i detta sammanhang?
Det återstår att förbättra det internationella energisamarbetet.
Det återstår att regelbundet utvärdera medlemsstaternas energi- och miljöpolitik - det är nytt - och försöka sig på att koordinera den i riktning mot gemenskapliga mål.
Det är synergieffekter som efterfrågas och inte ömsesidiga blockader eller nollsummespel.
Genomförandet av direktivet om den inre marknaden för energi, alltså liberalisering och integration av energimarknaderna, skall drivas på.
Det återstår att snickra vidare på den hittills misslyckade gemenskapliga energiskatten, att främja forskning, teknologisk utveckling och demonstration av förnybara energikällor.
Jag är spänd på vad som till slut kommer att återstå av det som vi förde in i femte forskningsprogrammet.
Kort sagt, det återstår att hålla fast vid idén om ett energipolitiskt ramprogram och förstärka de energipolitiska åtgärderna, nämligen genom samarbete mellan medlemsstaterna.
Dessa kräver periodiska rapporter om de nationella aktiviteterna och deras effekter.
Föredraganden, herr Scapagnini, anser att denna kommissionens impuls är rimlig.
Det som jag här önskar mig, jag vill bara nämna det helt kort, skulle vara konkreta strategier för genomförandet i framtiden ...
(Ordföranden avbröt talaren)
