# ID: svediakorp-gov484755
# author: Macartney (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 545
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill börja med att framföra hur mycket jag uppskattar att kommissionen är så väl representerad här i kväll.
Det tyder på ett intresse, som vi alla delar här i kammaren, för krisens djup och för det sätt på vilket den griper om sig - det synes ske i flera riktningar på en gång.
Detta måste vara en anledning till stor oro för oss alla, eftersom jag är rädd för att vi håller på att tappa kontrollen över frågan och den också, vågar jag påstå, förlorar alla proportioner.
Jag vill tacka kommissionär Fischler för hans rättframhet och öppenhet när han förklarat varje steg som tagits för oss, och för att han delgivit oss de olika beslut som fattats av den vetenskapliga och veterinärmedicinska kommittén.
Jag ser fram emot att inom kort också från kommissionär Bonino få höra hennes uppfattning i dessa frågor.
Det är lika positivt att det nu helt klart är majoritetens uppfattning att detta är ett europeiskt problem, och att vi måste få till stånd harmonisering på europeisk nivå.
Graefe zu Baringdorf hade rätt i att regionalisering, vilket jag framhållit som en möjlig utväg under viss tid, nu tas på mycket stort allvar.
Om något positivt kanske skulle bli följden av Förenta staternas ställningstagande så skulle det kanske ändå kunna vara att vi nu på allvar överväger detta som ett alternativ.
Jag beklagar sannerligen vad USA har gjort.
Det synes mig vara typiskt för det egenmäktiga sätt man agerar på, när landets intressen står på spel.
Vid andra tillfällen vänder man sig till WTO för att förhindra överenskommelser som EU tror på, såsom handeln med bananer, för att nämna ett exempel.
Vad kan vi göra?
Det är vad lantbrukarna frågar sig.
Lantbrukarna i Skottland säger: säg vad vi måste göra så gör vi det.
Vi vidtar alla nödvändiga utrotningsåtgärder, vi tar fram intyg.
Vi måste få klara besked från den brittiska regeringen och från kommissionen.
Det föreligger en uppenbar ängslan och en beslutsamhet att hitta en lösning - inte att gömma sig bakom rökridåer, utan att hitta en lösning.
Jag fängslades av kommissionär Fischlers uttalande att den brittiska regeringen hade flera alternativ.
Den kunde ha tillkännagivit risker.
Den kunde exempelvis ha jämfört riskerna med att äta lammkotletter eller annat kött med ben med att röka cigarretter eller att dricka alkohol.
Det är ett alternativ.
Jag undrar om kommissionären anser att det hade varit till mer nytta än vad som tycks vara ett totalförbud mot allt slags kött med ben.
Jag undrar vilken väg kommissionären anser att vi skall följa under den nära framtiden.
Ilskan på bägge sidor av North Channel, där de irländska, skotska och walesiska lantbrukarna kastar sig över varandra, har förorsakats av den frustration det innebär att inte veta vart vi skall gå vidare härifrån.
En sista sak: kan kommissionären bekräfta att misslyckandet med att ta itu med problemet med växlingskursen och kompenseringen av det brittiska pundet har varit en källa till irritation, som det helt uppenbart ligger inom medlemsstaternas behörighet att lösa?
