# ID: svediakorp-gov484659
# author: Linkohr (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Även jag vill tacka föredraganden och uttala min respekt för henne.
Att förena så många olika åsikter i denna kammare kräver inte bara konstfärdighet, utan också mycket självförnekelse.
Jag vet att det ligger en mängd arbete bakom.
Låt mig börja med ett exempel som jag tar från historien.
För tusen år sedan byggde kineserna fartyg för det öppna havet.
De hade till och med redan kompasser, medan europeerna inte nådde utanför Medelhavet.
Trots detta var det européerna som senare erövrade världen, inte kineserna.
Varför?
Kineserna ville inte.
De ville inte använda sin teknologi till detta, men det ville européerna.
Vi står med forskningen inför ett liknande problem.
Vi kan bara ställa något till förfogande, medel, idéer, men om européerna, Europas forskare använder sig av det, beror på dem.
Detta leder mig till att egentligen beklaga att vi, vad gäller medlen, varit relativt återhållsamma i förslaget.
Jag känner till det finansiella trycket, och jag är inte heller någon illusionist.
Men ändå, det kommer inte att räcka till för att Europa skall komma ifatt USA eller Japan, eller förvisa de nya industrialiserade länderna i Sydostasien till andra eller tredje plats.
Det måste också göras ansträngningar i medlemsstaterna, i företagen.
Investeringen i forskning måste behålla eller återvinna ett högt, även moraliskt värde i Europa.
Det är det som det handlar om.
Kanske går det från denna debatt och från diskussionen om det fjärde forskningsramprogrammet också ut en signal för denna vitalitet.
Jag skulle åtminstone önska mig det.
Låt mig, eftersom tiden är knapp, endast säga något om Euratom-delen, eftersom jag ju är mycket nöjd med de flesta andra aspekter.
Det är ingen hemlighet att jag beklagar att man gjort nedskärningar för Euratoms del.
Jag kan knappast förstå det, ty vi behöver ju medlen.
I motsats till många kolleger är jag av den åsikten att vi behöver dem även för fusionen.
Vi behöver medlen för den nukleära säkerheten, i synnerhet när central- och östeuropeiska stater kommer till oss, som ju alla har sovjetiska reaktorer, om de över huvud taget har reaktorer.
Vi måste öka säkerheten.
Vi behöver alltså inte mindre, utan snarare mer pengar.
Även om det är obehagligt att säga det, så säger jag det här.
Till sist önskar jag mig att kommissionen skall ha så stort spelrum som möjligt i forskningspolitiken.
Kommissionen har ansvaret, och den skall också ha möjligheten att på sitt ansvar ibland flytta medel från den ena till den andra sidan, om den anser det nödvändigt.
Forskning kan man inte planera, utan man måste också räkna med överraskningar, och på dessa överraskningar måste man också reagera.
Där önskar jag kommissionen lycka till.
