# ID: svediakorp-gov484605
# author: Lis Jensen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 249
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Jag röstar mot betänkandet av Andersson.
Den tydliga överensstämmelsen mellan synpunkterna i detta betänkande och kommissionens grönbok bekräftar bara att majoriteten i Europaparlamentet helt delar kommissionens synpunkter om hur framtidens europeiska arbetsmarknad skall inrättas.
Trots goda element i betänkandet är de enda parametrarna som pekar mot framgång i Andersson-betänkandet den kvantitativa tillväxten och en ökad ekonomisk profit.
Därför innehåller betänkandet enbart en reparation av de negativa konsekvenser som förslaget i kommissionens grönbok kommer att medföra, exempelvis den negativa betydelsen som införandet av en årlig arbetstidsnorm kommer att få för löntagarens familjeliv och deras sociala liv över huvud taget.
Jag tycker att det är oacceptabelt att Andersson-betänkandet uppmanar kommissionen att delta i en EU-reglering av de nationella arbetsmarknaderna (punkt 1).
Det, att betänkandet i samband med detta hänvisar till vilken betydelse de europeiska parterna på arbetsmarknaden har, gör det inte mer acceptabelt.
Detta medför i realiteten att de nationella fackföreningarna och arbetsgivarföreningarna ställs utan inflytande vad gäller medlemmarnas intressen och att fler delar av arbetsmarknadsområdet omfattas av EU-lagstiftning.
Jag skulle vilja stödja de kretsar inom dansk fackföreningsrörelse som kommer att stå fast vid principerna om att bevara den fria förhandlingsrätten mellan arbetsmarknadens parter på ett nationellt plan, och som kommer att motarbeta all form av EU-inblandning i överenskommelserna.
Samma kretsar inom fackföreningsrörelsen stödjer till fullo det breda internationella fackliga samarbetet och denna uppfattning delar jag också.
Mot denna bakgrund tar jag avstånd från betänkandet.
