# ID: svediakorp-gov484593
# author: Gradin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,729
# sentences: 90
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Frågorna under tredje pelaren har alltmer kommit i centrum i den europeiska debatten, och det med rätta.
Det handlar om ökad säkerhet och trygghet för medborgarna.
Om vi skall kunna åstadkomma fri rörlighet för människor, så måste vi också kunna hantera de problem som hänger ihop med flyktingskap, med organiserad brottslighet, med knarkhandel, med bedrägerier, korruption och slavhandel med kvinnor och barn.
Vi måste skapa ett effektivare samarbete mellan våra länder.
Det här året har präglats av arbetet med Amsterdamfördraget och med utvidgningen av unionen.
Europeiska unionen står inför en uppgift av historiska dimensioner.
De nya demokratierna i östra och centrala Europa och i Baltikum som har kastat av sig kommunismen söker sig till unionen.
För dem, liksom för EU: s nuvarande medlemsländer, handlar det innerst inne om att bygga ett samarbete för att säkra fred, stabilitet och demokrati.
Utmaningarna på området för den tredje pelaren är stora inom det nuvarande EU.
De är också mycket stora i ansökarländerna.
Dessa frågor är i högsta grad i fokus.
Vi har skilda erfarenheter i EU och i ansökarländerna, men de problem som vi möter är i grund och botten desamma.
Den organiserade brottsligheten drabbar oss alla.
Låt mig ta ett exempel: Slavhandeln med kvinnor och barn är en viktig politisk fråga i EU.
Nu börjar den också erkännas som en viktig fråga i ansökarländerna; det är deras unga kvinnor som drabbas.
Ett annat exempel: Knarksmugglarna använder ansökarländer och transitländer i sin hantering.
Nu inser ansökarländerna att det också leder till en inhemsk marknad för knark.
Vi har inte bara gemensamma intressen, utan också ett gemensamt ansvar.
Från vår sida handlar det om att leva upp till pre-accession strategy.
För ansökarländerna handlar det om att införa acquis på det rättsliga och inrikes området.
Vi har lagt ned mycket tid på att arbeta fram kommissionens yttrande för alla ansökarländer.
På ett tidigt stadium har vi påpekat att just de inrikes och rättsliga frågorna skulle komma att kräva mycket arbete och tid i förberedelserna för utvidgningen.
Detta kan ju förefalla självklart.
Om den organiserade brottsligheten tillåts utbreda sig, så naggas demokratin i kanten.
Om de demokratiska institutionerna inte klarar att omsätta och övervaka lagarna, så tappar människor tilliten.
Det drabbar ländernas ekonomi.
Den som investerar vill kunna lita på rättssystemet.
Det är grundläggande för medlemskapsförhandlingarna att ansökarländerna övertar unionens acquis, vilket kräver stabila rättsliga institutioner.
Under våren ägnade vi mycket tid åt att argumentera för våra synpunkter i regeringsförhandlingarna inför Amsterdammötet.
När det gäller den tredje pelaren innebär Amsterdamfördraget ett stort steg framåt, även om vi naturligtvis hade önskat att det hade varit ännu större.
Under året har vi, förutom arbetet på dessa två centrala områden, också tagit ett antal särskilda initiativ.
Vi har lagt fram ett förslag om tillfälligt skydd, temporary protection, som vi debatterade här i kammaren i oktober.
Vår utgångspunkt har ju varit att människor med tillfälliga uppehållstillstånd bör ha samma slags skydd, oavsett i vilket medlemsland de befinner sig.
Vi har också lagt fram ett förslag till konvention om regler för invandring, dvs. admission.
Bakgrunden var helt enkelt att vi hade ett antal resolutioner som vi ville föra samman till ett enda instrument med likartade regler när det gäller arbetskraft, egenföretagare, studenter, forskare, familjemedlemmar och invandrare som är varaktigt bosatta inom unionen.
Jag har också under året presenterat ett meddelande om verkställighet och erkännande av civila domar som ju i viss mån svarar på den frågeställning som Nassauer efterlyser, dvs. att det i dag tar för lång tid och kostar för mycket att få en dom verkställd i ett annat medlemsland.
Som minister Fischbach sade, sprider sig de syntetiska drogerna som en löpeld bland ungdomar runtom i Europa.
Drogerna designas för att undgå förbud i lagstiftningen, och det händer att myndigheter tvingas lämna tillbaka beslagtagna droger, helt enkelt för att vi inte har hunnit med att föra upp dem på en förbudslista.
I dag tar det ungefär två år att få upp en ny drog på FN: s förbudslistor.
Detta är naturligtvis inte acceptabelt.
När jag insåg omfattningen av detta problem, gav jag mina tjänstegrenar i uppgift att göra en ordentlig analys av situationen.
Vi var klara med analysen i januari och arbetade sedan fram ett meddelande till parlamentet i maj.
Vi har, som ni vet, föreslagit ett system för informationsutbyte som skall göra det möjligt för oss att snabbt varna varandra när nya substanser kommer ut på marknaden och att dela erfarenheter och analyser.
Vi måste också få fram metoder för att snabbare kunna förbjuda nya kemiska droger.
Detta ställde sig ministerrådet bakom i juni.
När det gäller kampen mot knarket har vi ett väl fungerande samarbete med både Europaparlamentet och ordförandeskapet.
Kommissionen har också starkt engagerat sig i antidrogaktiviteter utanför Europas gränser.
Det gäller såväl i Nordafrika som i Sydostasien och i Latinamerika.
Jag kan nämna att vi så sent som i förra veckan deltog i ett möte i Dominikanska republiken om implementeringen av den handlingsplan för drogbekämpning i Karibien som antogs i Barbados i maj 1996.
Slavhandeln med kvinnor var föremål för en särskild debatt här i plenum i går, när Waddingtonbetänkandet stod på dagordningen.
Som jag sade då, är vi i färd med att redan nu se på hur vi skall följa upp handlingsplanen.
När det gäller sexuellt utnyttjande av barn håller vi på att arbeta fram ett meddelande som tar upp ett samlat grepp, och som bland annat kommer att föreslå ett gemensamt europeiskt register för försvunna barn.
Vi har under året startat Daphne som riktar sig till frivilligorganisationer som arbetar med barn och kvinnor som har utsatts för våld och sexuellt utnyttjande.
Vi har mött ett mycket stort intresse, men har bara kunnat stödja en del av alla projekt som sänds in till oss.
Vi hoppas nu att vi genom de enskilda projekten skall få erfarenheter och kunskaper som kan vara till glädje också för andra.
Samtliga medlemsländer i EU är nu på ett eller annat sätt med i projekten.
Vi har också arbetat intensivt med att implementera fyra fleråriga program: Sherlock, Grotius, Stop och Oisin.
Alldeles nyligen har kommissionen lagt fram ytterligare två fleråriga program, Falcone och Odysseus.
Odysseus syftar till att stärka det praktiska samarbetet mellan dem som arbetar med falska dokument, gränskontroll, asyl- och migrationsfrågor.
Fru ordförande!
När man ställer frågan på vilka områden som Europeiska unionen bör koncentrera sig, svarar en majoritet av de tillfrågade att det handlar om att bekämpa den organiserade brottsligheten, knarket och våldet.
Det är detta som oroar människor i dag.
De väntar sig att vi skall göra kraftinsatser för att värna deras personliga frihet, trygghet och säkerhet.
Kommissionen spelar en aktiv roll i arbetet med unionens handlingsplan för kampen mot organiserad brottslighet.
Det gjorde kommissionen inför toppmötet i Dublin och har fortsatt med det både före och efter toppmötet i Amsterdam.
Det är glädjande att ministerrådet har ställt sig bakom att medlemsländerna och unionens institutioner tillsammans skall sätta kraft bakom orden att göra kampen mot organiserad brottslighet effektiv.
Verkligheten talar emellertid sitt tydliga språk.
Vi har inom EU 15 olika rättssystem, skilda definitioner på bedrägeri och stora skillnader i reglerna för banker och finansiell verksamhet.
Denna situation utnyttjar den organiserade brottsligheten.
Det borde ställa skärpta krav på ökat samarbete och större effektivitet i unionens brottsbekämpning.
För att öka möjligheterna till ett effektivt samarbete har jag lagt fram ett förslag om en gemensam åtgärd, det s.k.
Falcone-programmet, som syftar till just förstärkt samarbete mellan dem som arbetar på fältet med polisiära och rättsliga frågor på detta område.
Det är uppenbart att kampen mot organiserad brottslighet och korruption är ett viktigt inslag i de kommande medlemskapsförhandlingarna med länderna i Öst- och Centraleuropa.
Handlingsplanen föreslår att en särskild samarbetspakt mot organiserad brottslighet skall ingås mellan ansökarländerna och EU: s medlemsländer.
Tillsammans med ordförandeskapet är kommissionen nu i färd med att studera hur en sådan pakt skall utformas.
Jag har flera gånger, liksom föredraganden gör det, beklagat att många konventioner på tredje pelarens område ännu inte har trätt i kraft.
Det handlar om Europol, utlämningskonventionen och konventionen om skydd för gemenskapens finansiella intressen.
Jag skulle vara tacksam om också kammarens ledamöter hjälpte till så att vi, som ordföranden sade, åtminstone får Europol på plats till den 1 juli nästa år.
Som jag nämnde inledningsvis, innebär Amsterdamfördraget att det rättsliga och inrikes samarbetet lyfts upp till en ny nivå.
Det innehåller ett femårigt arbetsprogram för hur gränskontroll, migrations- och asylfrågor samt civilrätt skall integreras med första pelaren.
Det gäller även de frågor som nu ligger under Schengenavtalet.
Samarbetet på det område som blir kvar inom tredje pelaren, dvs. polis, tull och straffrätt, kommer att utvecklas bland annat genom rambeslut.
Vi kommer att fortsätta att arbeta med de instrument som vi har genom Maastrichtfördraget.
Samtidigt förbereder vi oss självfallet för den dag då Amsterdamfördraget träder i kraft.
Jag anser att det krävs en ordentlig översyn av det nya fördragets konsekvenser för de rättsliga och inrikes frågorna.
Jag har därför satt i gång ett analysarbete som jag tänker presentera för parlamentet och ministerrådet i form av en brett meddelande.
Jag hoppas att det, på samma sätt som en vitbok, skall tjäna som ett viktigt underlag för en genomgripande debatt om hur vi skall förverkliga ett Europa i frihet, säkerhet och rättvisa.
Med detta vill jag tacka de utskott här i parlamentet som vi i kommissionen samarbetar intensivt med för ett gott samarbete under året.
Jag vill även tacka ordförandeskapet för de lyckosamma insatser som vi, trots allt, har lyckats åstadkomma under 1997.
