# ID: svediakorp-gov484587
# author: Bourlanges (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 751
# sentences: 45
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Den här budgeten är inte entusiasmerande, men den är rimlig.
Det förefaller som om våra institutioner kollektivt uppnått ett visst förstånd, och det är en god nyhet för alla, särskilt för dem som tvivlar på parlamentet.
För det måste vi framförallt hylla föredraganden, men också samtliga aktörer.
Vi har accepterat måttlighet, uppnått balans, bekräftat vår företrädesrätt, uttryckt våra prioriteringar.
Vi accepterade måttligheten och vi gjorde rätt i det.
Men vi skall inte överdriva, och Christodoulou erinrade om det nyss, det är bra att göra åtstramningar som staterna gör, det skulle däremot vara allvarligt att inte anse att Europeiska unionens budget lyder under en geografisk logik och har annorlunda befogenheter, eftersom unionen utvidgas och hela tiden ökar sina befogenheter.
Vi uppnådde jämvikt.
Man ville att vi skulle göra den största ansträngningen beträfffande strukturfonderna, men vi vägrade.
Eftergifterna var balanserade mellan obligatoriska och icke obligatoriska utgifter.
Var och en lämnar sitt bidrag.
Det är bra, även om detta inte glädjer någondera av parterna.
Vi bekräftade vår företrädesrätt.
Tack vare ändringsbrevet och detta något komplexa men mycket gemenskapsmässiga förfarande tar vi ett blygsamt men bestämt steg inom de obligatoriska utgifterna.
Jag har hört vissa oroa sig för det, min vän Giansily, bl.a.
Jag är frestad att säga: " Det är senare än du tror ".
Vi försvarar egentligen inte jordbrukets intressen genom att neka till ett lugnt och balanserat medbeslutande mellan de två institutionerna och genom att hålla fast vid ett absurt system, där olika myndigheter skulle avgöra, var och en på sitt område, två halva budgetar som utarbetats på olika sätt.
Vi angav våra prioriteringar.
Det finns vissa, det finns många, den viktigaste är självfallet sysselsättningsinitiativet.
Det är inte någon förolämpning mot Europeiska rådet att säga att utan den enighet som uppstått mellan ordförandeskapet och parlamentet skulle det extra europeiska rådet i Luxemburg om sysselsättningen varit lite tomt och bara bestått av några högtidliga uttalanden.
Vi tillförde det enda verkligt konkreta till detta toppmöte.
Jag tror att man skall glädja sig över allt det.
Den institutionella triangeln, om jag så får säga, fungerar som en magisk kvadrat.
Och om den nu faktiskt fungerat som en magisk kvadrat beror det på många människor.
Komplimangerna har varit många.
Jag för min del skall bara framföra en.
Jag skall ge en personlig komplimang till Jean-Jacques Kasel, en outtröttlig, diskret och effektiv hjälte i det luxemburgska ordförandeskapet.
Jag ger honom ensam denna personliga komplimang, men naturligtvis går mina komplimanger till alla.
Mina kolleger har varit så frikostiga med komplimanger men jag vill ända lägga till några.
Några ord om EKSG.
Vi har upptäckt att föredraganden Giansily låtit oss ta del av en intressant erfarenhet: han har ändrat sig två gånger.
Denna Madelins vän har upptäckt förtjänsterna med den obligatoriska avgiften, och i sin egenskap av lärjunge till general de Gaulle upptäckt Jean Monnets förtjänster.
Jag gläder mig åt det sistnämnda, eftersom jag tror att den europeiska idén bara göra framsteg mitt land genom att Jean Monnets och general de Gaulles traditioner förenas.
För övrigt är jag oroad eftersom jag tror att Giansily har glömt Jean Monnets viktigaste förtjänst, nämligen pragmatismen.
Han föreslår en avgift som är obefogad.
Varför belasta det ena företaget snarare än det andra?
Han föreslår en avgift som är onödig eftersom, uppriktigt sagt, vet man inte varför man borde använda avgiften, medan kommissionsledamoten förklarat för oss att han i reserverna hade de resurser som krävs för att finansiera denna operation.
Han föreslår slutligen utgifter som är lite orealistiska.
Jag har hört uttrycket " lån med statlig räntegaranti ".
Det oroar mig.
Jag är ingen vän av lån med statlig räntegaranti.
Jag föredrar lånegarantier, jag föredrar riskkapital.
Jag anser att man kan göra av med det som Giansily önskar att vi skall göra av med, utan ytterligare avgifter och genom att tillföra medel till initiativen Resider och Rechar.
Kommissionen gjorde en öppning här och jag skulle önska att parlamentet griper tillfället.
På så sätt skulle vi, mina kära kolleger, kunna genomföra en politikers grundläggande dröm: öka utgifterna utan att öka avgifterna!
