# ID: svediakorp-gov484570
# author: Christodoulou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 577
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Budgeten som vi nu diskuterar har två egenskaper.
Den ena är naturligtvis det som alla andra anfört, att den diskuterats i en anda av allmänt samtycke och alla de som lyckades föra budgeten till denna punkt är verkligen värda gratulationer.
Den har dock också en annan egenskap, herr ordförande.
Den är något underlig och jag skall förklara varför: den ingår i en logik i enlighet med vilken den kallas att stödja medlemsländernas försök att uppnå visa mål, inte genom en ökning, men genom en minskning av anslagen, eller för att vara mer specifik, genom en minskning av medlemsstaternas bidrag till budgeten.
Denna gång finns för all del motiveringen att man vill uppnå konvergenskriterierna för EMU.
Nästa gång kommer det att vara försäkringen om tidsrymden för konvergens inom ramen för stabilitetspakten osv.
Och när denna politik om några år kommer att ha lämnat vissa viktiga marginaler - förhoppningsvis under den övre gränsen på 1, 27 - då tror vi att vi, utan några speciella problem, kommer att kunna komma fram till utvidgningen.
Jag tror, herr ordförande, att överraskningar väntar oss, ty jag tror att vi om vi fortsätter att följa denna politik under en lång tid så kommer utvidgningen att äga rum mycket senare än vad som är politiskt önskvärt och detta måste vi som Europaparlament ha i åtanke.
Det som alltså förefaller förändras är gemenskapsbudgetens filosofi och det är just hit den oro jag tidigare uttryckte riktar sig.
Jag hänför mig inte till frågor rörande kontroll av bedrägeri eller snabb upptagning av resurserna, för vilka medlemsstaternas regeringar har ansvaret och vilka kommer att kallas att ta sitt ansvar, inte bara inför den Europeiska unionen utan framförallt inför deras staters folk, ty det är gentemot dem som de är huvudsakligen ansvariga.
Jag hänför mig i större grad till att vi fortskrider till en större grad av fullbordande med början i en monetär union; alltså vore det rimligt att man väntade sig att gemenskapsbudgeten spelade en större roll både beträffande principen om hjälp och inom ramen för en ökad omfördelningsfunktion.
Vi ser dock att det motsatta händer.
I denna logiks spår går tyvärr också Europaparlamentet.
Denna tendens understöds av gemenskapsbudgetens medfödda svaghet, en svaghet vilken ligger i sättet på vilken den finansieras.
Så länge som gemenskapsbudgeten saknar egna finanser, i begreppets riktiga innebörd, kommer problemet att kvarstå och intensifieras med tiden.
Vad gäller mer specifika frågor tror jag, herr ordförande, att det är riktigt att vi återfört alla de ändringsförslag vi hade vid den första läsningen och framförallt de som hänför sig till en förbättrad hantering av resurserna, som bevarandet av investeringresurserna inom Meda och andra dylika.
Några ord, herr ordförande, vad gäller frågan om de rättsliga grunderna.
Samland angav att vissa väldigt givande trepartssamtal ägt rum.
Trepartssamtalen om de rättsliga grunderna var helt och fullt misslyckade, herr ordförande, och jag vill tro att Europaparlamentets position nu kommer att börja accepteras såsom rimlig och acceptabel.
Jag hoppas att vi kommer att ha en gemensam lösning i det trepartssamtal som kommer att äga rum igen - jag vänder mig både till rådet och kommissionen - så att budgeten inte uppvisar den inkonsekvens avseende de rättsliga grunderna som den uppvisat hittills.
