# ID: svediakorp-gov484568
# author: Antony (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 584
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
Hur fästade vi än är vid harmoni mellan nationerna får vi inte glömma den gemensamma europeiska egendomen.
Jag talar här i första hand emellertid som försvarare av mitt land, Frankrikes, intressen.
I motsats till vad man på flera ställen säger kostar Europa mycket pengar för mitt land.
Vi kommer att betala 91 miljarder francs under 1998, vilket är landets femte största budgetpost, efter utbildning, försvar, sociala frågor och utrustning.
Av detta belopp skall mina landsmän veta att man bara får tillbaka ca 70 miljarder francs, varav 85 % genom EUGFJ: s garantifond.
Men eftersom dessa fonder skall minskas, till förmån för framförallt strukturfonderna i och med utvidgningen till länderna i Central- och Östeuropa, är det först och främst det franska jordbruket som blir lidande.
Utöver denna kommentar gäller vår kritik av den europeiska budgeten följande punkter.
Det är en budget till förmån för den rådande politiska utopin, ett regionernas Europa, vilket är en etapp på vägen mot en universell organisation som bortser från nationerna.
Beviset är att det är endast anslagen i rubrik 2, dvs. strukturfonderna, som inte berörts av den budgetstagnation man varit tvungen att bestämma sig för enligt kriterierna från Maastricht.
Men vi vet att dessa medel, där vissa konkreta mål förvisso är acceptabla, utnyttjas dåligt eller inte alls.
För det andra är det en budget som förskingrar skattebetalarnas pengar.
Genom hundratals miljoner ecu och miljarder francs kan kommissionen med hjälp av denna budget utveckla hela sitt klientilistiska system av sammanslutningar, icke-statliga organisationer, diskussionsklubbar, andra klubbar, fackföreningar och sin totalitära propaganda.
Min kollega Jean-Yves Le Gallou gav oss förra året en imponerande men inte fullständig förteckning över denna Propaganda Stafel för världsomspännande utbredning av Europa, där ni inte kan lägga fram helheten.
Och jag skall inte här ta upp de anstötliga utgifterna för den nya byggnaden i Bryssel.
Dessutom får detta Europa som i hela världen finansierar allomfattande humanitärt bistånd ingen som helst politisk fördel av det.
Som största bidragsgivare till Palestina t.ex. blev vi inte ens kallade till Daytonöverläggningarna, vi är bara bra på att lämna pengar, och föraktas av två stolta, självsäkra och dominerande folk som general de Gaulle sade.
Ingen kan hitta rätt i våra korsade budgetposters kringelikrokar, felaktiga rubriker och bedrägliga förfaranden.
När det gäller det organiserade bedrägeriet i stor skala kan årsrapporten från revisionsrätten bara fastställa maktlösheten.
Det är fortfarande 12 % av budgeten som kommer att ge näring åt maffian, eftersom enligt vad den mördade domaren Borsellino sade: " Europa är maffians chans ".
Det finns inget maffian hatar så som gränser.
Budgeten är dålig i sina grundläggande ändamål som alltför ofta ändrar riktning och den är dessutom ineffektiv när det gäller att kunna möta vår tids verkliga problem.
Den bidrar inte på något sätt till att förbättra sysselsättningen.
Det är inte de 150 miljoner ecu - 1 miljard francs - som accepterades av rådet för den europeiska sysselsättningspakten som kommer att lösa arbetslöshetskrisen, eftersom detta gränslösa Europa med hämningslös konkurrens och en invandring utan begränsning, är den största anledningen till den arbetslöshet som drabbar jordbrukarna som blivit av med sina tillgångar och de rotlösa ungdomar som förvirrade irrar omkring i sina kepsar, i en hallucinatorisk värld.
