# ID: svediakorp-gov484552
# author: Giansily (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,104
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
När det gäller EKSG: s budget har vi att göra med ett traditionellt betänkande som inte längre är av större intresse och litegrann betraktas som resterna från en avlägsen och föråldrad tid, och som de senaste veckorna medfört en förvånande upprördhet på grund av budgetutskottets ståndpunkt.
En gång är ingen gång, och innan jag meddelar er utskottets ståndpunkt skulle jag vilja citera en förvisso lite gammal text, men som ändå förefaller ha vissa förtjänster.
Det är följande text: " Det är det gemensamma intresset som skapar solidaritet.
Det möjliggör nya lösningar som inte var möjliga i nationella former.
Det finansiella uttrycket för denna solidaritet är den avgift som inrättats av fördraget och drivs in av den höga myndigheten från hela kol- och stålproduktionen i våra sex länder.
Dettaa uttag gör det möjligt att skydda arbetskraften mot de risker den hittills utsatts för och som varit ett hinder för nödvändig utveckling.
Det gör det möjligt att finansiera en fond för återanpassning så att de arbetstagare som tvingas byta anställning erhåller ersättning och bidrar avsevärt till att minska deras oro för framtiden ".
Samma person sade också: " Den utvidgade marknaden där producenten får konkurrens av fler företag med större bredde och där konsumenten vet att han kan räkna med en rad leverantörer ändrar allas inställning genom konjunkturens svängningar ".
Detta uttalades här i Strasbourg den 20 maj 1954.
Jag tror inte att ni blir förvånade om jag säger att det gjordes av Jean Monnet, vid ett tillfälle när den europeiska integrationen hörde framtiden till, och ännu inte hade begravts under den teknologiska strukturens tyngd.
Kommissionens rapport om EKSG: s budget för 1998 föreslår att vi skall begrava avgiften i lönndom, genom att avskaffa det fem år innan utgången av år 2002, under förevändningen att EKSG sedan den 23 juli i år inte längre beviljar några lån.
Det vore just snyggt!
Det är inget lämpligt beslut.
Det respekterar inte grundarnas tanke eftersom avgiften inte var avsedd att utgöra någon som helst form av gottgörelse, utan ett utjämningssystem till förmån för sysselsättningen.
Det är anledningen till att vi vill att avgiften skall behållas, men att medlen skall avsättas till sysselsättning inom kol- och stålbranschen, till forskning och innovation, till förmån för unga entreprenörer och dynamiska forskare som tror att det fortfarande finns hopp för deras bransch.
Dessa anslag bör lämnas till Europeiska investeringsbanken, som skulle kunna erbjuda lån med statlig räntegaranti till små och medelstora företag och industrier som kan skapa sysselsättning.
Under 1998 kommer denna bransch att förlora 28 000 arbetstillfällen.
Man kan inte förvänta sig av parlamentsledamöterna, som i sina länder ställs inför krisartade situationer med familjer som allvarligt berörs av arbetslösheten, att de med glatt hjärta skall acceptera avskaffandet av både 28 000 arbetstillfällen och en finansieringskälla som skulle kunna göra det möjligt att åtminstone skapa några arbetstillfällen.
Det är möjligt, herr Liikannen, att GD XIX blivit en liten ö som förvaltar ett välstånd som är mycket sällsynt i Europa, nämligen EKSG: s kassa som, jag erinrar om det, är på 1 miljard 200 miljoner ecu.
Betänkandet beträffande användningen av dessa medel kommer att göra det möjligt för oss att ha en intressant diskussion, som sannolikt kommer att förlänga er rapport för 1998, och med förhoppningen att ni i dag granskar förslagen från budgetutskottet, väl medvetna om att utöver den finansiella utmaningen är det ett verkligt problem av politisk filosofisk art som motiverar att majoriteten av budgetutskottet motsätter sig ert förslag om att avskaffa avgiften.
Jag är förvisso medveten om att det är ni som har sista ordet, men jag tror att ni begår ett misstag om ni underskattar denna fråga.
Naturligtvis stödjer min grupp det betänkande som jag haft äran att lägga fram för budgetutskottets räkning.
Med sammanträdets goda minne tar jag tillfället i akt att ansluta mig till vår grupps ståndpunkt om våra kolleger Tillichs och Tomlinsons betänkande.
Även om vi till största delen instämmer i slutsatserna från trepartssammanträdet, bl.a. när det gäller strukturfonderna, för vilka budgetutskottet inte accepterat att de skulle minskas under 1998, som är det näst sista året för budgetplanen från Edinburgh, kan vi däremot inte acceptera sänkningen på 550 miljoner ecu avseende obligatoriska utgifter, bl.a. den riktade sänkningen med 250 miljoner ecu: 100 miljoner för de agromonetära bestämmelserna, 100 miljoner för stödåtgärder till nötköttssektorn och 50 miljoner ecu för svinpesten.
Jag tror att Europaparlamentet är inne på fel spår om det acepterar att inleda ett dolt medbeslutandeförfarande, vilket vår kollega Tillich visade nyss.
Det finns obligatoriska utgifter där rådet har sista ordet, och det finns icke obligatoriska utgifter där parlamentet har sista ordet.
Att göra åtaganden för utgifter där vi inte har sista ordet i ett medbeslutandeförfarande som egentligen kostar oss 500 miljoner ecu, är inte acceptabelt för vår grupp och det är anledningen till att vi avstår när kapitlet om jordbruksutgifter tas upp till omröstning.
Beträffande återstoden, och bl.a. när det gäller minskningar för inre politik och yttre åtgärder, är vi fullständigt medvetna om att det handlade om att offra något på den gemensamma valutans altare, trots den ansträngning parlamentet gjorde under 1996 för 1997.
Vi är ändå, och jag upprepar det, relativt nöjda med avtalet om strukturfonderna, eftersom vi har ett avtal om Peace-programmet för Nordirland - min nordirländska kollega som kommer att tala om det senare vet mycket mer om det än jag - och vi gläder oss också åt, och jag upprepar det, att även om vårt initiativ för EKSG: s budget inte behållits finns det ändå till förmån för sysselsättningen 150 miljoner ecu under 1998 och 450 miljoner totalt för de tre budgetåren, vilket gör det möjligt att finansiera besluten som fattats i Luxemburg.
Jag skulle vilja avsluta, fru ordförande, med att tacka rådets luxemburgska ordförandeskap, eftersom jag anser att vi med det under året haft en betydligt bättre dialog än under de föregående åren med andra, och att alla dessa diskussioner varit ytterligt fruktbara och att alla kort lagts på bordet.
Jag skulle också uppriktigt vilja tacka vår kollega Tomlinson, för den vänlighet han visat prov på gentemot samtliga ledamöter i budgetutskottet, samt ordförande Samland och Tomlinson för det arbete de utfört inom budgetutskottet.
