# ID: svediakorp-gov484550
# author: Tillich (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-16
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,480
# sentences: 61
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Efter rådets andra behandling av budgeten och andra behandlingen också i budgetutskottet förra veckan ligger nu ett förslag på bordet, som det skall röstas om på torsdag.
På grund av att så många kolleger har lämnat kammaren, utgår jag ifrån att det här föreligger ett bra förslag, ty det tycks knappast finnas något behov av en diskussion.
Men hur ser det nu ut helt konkret?
Vi har som Europaparlament från början signalerat att vi är beredda att respektera Edinburgh-besluten, framför allt vad gäller strukturfonderna.
Vi har redan från början fastslagit att vi inte kan förklara oss införstådda med Ekofins ståndpunkt att man skall eftersträva nolltillväxt, eftersom Edinburgh-besluten inte framställde detta som realistiskt.
Europaparlamentet visade sig öppet för en måttlig budgettillväxt, som motsvarar realiteterna i Europa och återspeglar medlemsstaternas ansträngningar i deras nationella budgetar.
Men vårt villkor för detta var en jämn belastning av alla utgiftsområden i budgeten, och naturligtvis har vi också krävt att vi skall kunna genomföra och uppfylla våra politiska prioriteringar.
Jag vill än en gång upprepa dessa prioriteringar, som vi beslutade om i mars.
Det var bekämpningen av arbetslösheten, användandet av potentialen hos de små och medelstora och de minsta företagen, förberedandet av utvidgningsprocessen till de central- och östeuropeiska länderna jämte befrämjande av ungdoms-, utbildnings- och kulturprogrammen.
Vad gäller frågan om inledandet av den förberedande processen har vi, vad kommissionen anbelangar, beslutat om en reserv om 20 A-tjänster för att ge en politisk signal till att inträdesförhandlingarna skall börja 1998.
Denna reserv kan - detta vill jag föreslå församlingen - i princip inte längre upprätthållas, eftersom rådet förra veckoslutet tilldelade kommissionen ett entydigt uppdrag att ta itu med förberedandet av anslutningsförhandlingarna.
Jag tror att vi med detta har tillgodosett den politiska avsikt som är förbunden med denna reserv.
En sak var det redan från början ingen diskussion om, och det var upprepningen av det som rådet på våren lade fram för oss, nämligen en nedskärning av betalningarna vad gäller strukturfonderna.
Till detta sade vi nej från början och ända till slutet.
På så vis var vi trogna mot fördraget.
Jag vill uttryckligen betona den framgång som vi i budgetförfarandet 1998 uppnådde på jordbruksområdet.
Inte bara att i denna församling förhållandet mellan " budgetmänniskor " och " jordbruksmänniskor " väsentligt förbättrades och blev konstruktivt, nej, vi har nu även utvecklat en procedur i budgetförfarandet, som det gäller att fortsätta med.
Vi är nu tack vare synnerligen aktuella data i stånd att anpassa det preliminära budgetutkastet från kommissionen för jordbruksutgifterna till realiteterna under året, och på så sätt inte bara åstadkomma en förnuftig budgetpolitik, utan till och med möjliggöra besparingar för medlemsstaterna.
Omsorgen om de berörda, nämligen jordbrukarna, förblir dock oantastade; endast de alltför högt satta uppskattningarna i jordbruksbudgeten, som vi annars haft varje år, har för budgeten 1998 nu reducerats till ett minimum.
I förbigående sagt har vi på jordbruksområdet även uppnått andra framgångar.
Vi har för första gången åstadkommit medbestämmanderätt gentemot rådet på jordbruksområdet; man tog hänsyn till ändringsförslag från jordbruksutskottet i rådets andra behandling.
Detta är ett resultat av våra förhandlingar.
Vi har åstadkommit en ny nomenklatur för en viss del av jordbruksutgifterna.
Vi har också en reserv om 200 miljoner euro, där vi inte bara kan vara med och bestämma, utan till och med måste göra det.
Detta föreskriver förfarandet.
Därigenom har vi nu medbestämmanderätt vad gäller de obligatoriska utgifterna.
Redan från början sade vi också: Om kommissionen lägger fram sin ändringsskrivelse, då vill vi inte ha korrigering med hjälp av linjära nedskärningar.
Kommissionen lyssnade till detta, och rådet liksom även parlamentet understödde denna ansats.
Vi lade - det har man redan nästan glömt bort - i juni / juli i år fram ett förslag för toppmötet om sysselsättning i Luxemburg.
Där handlade det om att skapa arbetsplatser för små och medelstora företag och ge dem motivation att skapa ytterligare arbetsplatser.
Avgörandena är bekanta.
Men nu handlar det om att man så snart som möjligt börjar genomföra de politiska besluten från Luxemburg och att kommissionen så snart som möjligt, i början av nästa år, lägger fram ett accepterbart förslag för en rättslig grundval, ty vi kan inte hjälpa de små och medelstora företagen förrän man skapat en rättslig grundval för sådana utgifter.
Jag vill dock erinra om att det för första gången lyckats Europaparlamentet att starta före rådet med ett eget initiativ, och att Europaparlamentet även i motsats till rådet - med detta menas dock inte dagens ordförandeskap i rådet, utan rådet till exempel i Jugoslavien-frågan eller i Meda - inte bara har formulerat ett förslag, utan också har sagt att vi kommer att få fram pengar, och detta inte på bekostnad av andra politiska områden.
Vi har också genomfört våra prioriteringar på kultur- och utbildningsområdet.
Vi har, och det är särskilt glädjande, uppnått ett resultat för Sokrates i samråd med rådet som innebär att redan i början av 1998 kommer tilläggsanslagen, nämligen 35 miljoner år 1998 och 35 miljoner 1999, att stå till förfogande för studerande och ungdom.
Det är också ett resultat som för första gången kunde ordnas, nämligen att vi genom ett förlikningsförfarande åstadkom ett belopp som ligger över det som kommissionen föreslagit.
Det har hittills aldrig förekommit efter något förlikningsförfarande.
Vidare har vi också - och där åberopar jag mig på min tidigare utsaga om Meda och om Jugoslavien - återställt jämvikten i utrikespolitiken, nämligen till fördel för prioriteringen av utvecklingsländerna och Latinamerika.
Och sist men inte minst lägger vi fram ett förslag, där vi har kvar en marginal om 800 miljoner euro, pengar som inte har betalats ut, även om detta hade varit möjligt.
Tillsammans med nedskärningarna när det gäller betalningarna är det ett resultat som varje ledamot av Europaparlamentet kan vara stolt över att presentera där hemma.
Denna budget 1998 är mer realistisk än någonsin, och sagan om att man bara slösar med pengar i Europa är det därmed slut på.
Jag vet att det finns kolleger, även om det bara är några få, i denna församling, som inte delar denna uppfattning.
Men redan deras argument att vi i år inte skulle ha uppnått någonting annat än att överenskommelsen mellan institutionerna för första gången har tillämpats i praktiken, är för mig ur institutionell synpunkt en anmärkningsvärd framgång.
Jag sade till er, herr rådsordförande, före den första behandlingen, att ni ännu inte hade budgeten som i en liten ask.
Och jag påminde er då om att just under det senaste luxemburgska ordförandeskapet så var budgetförfarandet resultatlöst.
Denna gång, det måste jag helt enkelt erkänna, var ni en rättvis partner.
Inte minst är denna budget också en personlig framgång för er, från rådets sida.
Ni har satt ribban mycket högt för framtiden, och jag skulle önska att kommande ordförandeskap också kommer att lämna vidare denna stafettpinne som ni skall lämna över till dem som kommer efter er.
Trots all tillfredsställelse finns det naturligtvis fortfarande punkter på önskelistan som jag också gärna skulle ha sett uppfyllda under 1998.
Vi har nämligen i princip inte tagit något avgörande steg vad gäller de rättsliga grundvalarna.
Men tecknen visar i princip i rätt riktning.
Med utformningen av budgeten i år har man enligt min åsikt även här lagt en väsentlig grund till det, så att vi under nästa budgetsamråd även i denna fråga om de rättsliga grundvalarna kan flytta fram våra positioner ett steg.
Dessutom har vi - vilket jag också personligen beklagar något - på fiskeriområdet inte uppnått ett egentligt genombrott.
Tillsammans med nederländarna skulle vi just avsluta det.
Men då spelade kommissionen, som också vill ha ett ord med i laget, inte riktigt med.
Vi är alltså på fiskeriområdet ännu inte hundraprocentigt nöjda.
Men jag tror att budgeten 1998, som på torsdag läggs fram för omröstning, är ett bra förslag.
Jag önskar mig, att britterna och österrikarna nästa år skall ta upp detta förslag i den andan.
Jag vill från min sida som föredragande för kammaren överlämna stafettpinnen för budgeten 1999 till min efterträdare, Barbara Dührkop.
Jag vill tacka alla riktigt hjärtligt, både rådets ordförandeskap, kommissionen och kollegerna och medarbetarna i parlamentet, som varit delaktiga i förberedelserna för denna budget 1998!
