# ID: svediakorp-gov484513
# author: Bangemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 828
# sentences: 47
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


- (FR) Fru Moreau!
Det var precis det jag sade: man måste först tänka och om ni därefter inte delar min uppfattning är det tillåtet ...
Jag är emot monopol rent allmänt.
Jag kräver inget monopol för mina åsikter: jag är emot monopol, fullständigt emot, t.o.m. mot mig själv.
Herr ordförande!
Jag kan säga till herr van Dam att jag fullständigt håller med om det han har sagt.
Precis där ligger problemet, vi, kommissionen, har inte lyckats, det kan jag återigen säga till fru Schmidbauer, att tydliggöra detta.
Jag säger inte att vi alltid har rätt, men i detta fall har vi nu verkligen bemödat oss i parlamentet, i rådet, om att uppoffrande kämpa för att man skall finna en klar tidsplan för liberalisering, som då naturligtvis med hjälp av konkurrensen skulle ha bidragit mycket bättre till det som vi ju också vill ha, nämligen en funktionsduglig, konkurrenskraftig post.
Men det lyckades inte - jag behöver inte upprepa det nu - ty det som ni här beklagar, har ni själv avslagit, Ferber hade föreslagit det.
Ja, fru Schmidbauer, något sådant glömmer jag inte!
Jag hör till de människor som noggrant överväger vad de engagerar sig för, och när de engagerar sig för något, då tar de sedan efteråt också ansvaret för det.
Ni stödde inte dessa förslag den gången.
Nu säger ni, att vi skulle ha behövt dem.
Alltså, det är på något sätt inte rätt, och det har inte mycket med snigelposten - det är en trevlig bild - att göra.
Det är just det som utgör problemet, att vi i dag i många fall har en snigelpost.
Och nu kommer jag in på den inre marknaden.
Herr Wolf, jag hälsar er välkommen till lägret med de beslutsamma kämparna för den inre marknaden.
Där hittar man er inte så ofta.
Ja, han har inte varit där ofta, men det är ju bra om han kommer.
Över en syndare som ångrar sig blir det alltid mer glädje än över en trogen troende.
Men det är ju just det som är problemet, att vi, om vi hade den inre marknaden, skulle använda den ännu mer som instrument gentemot de sömniga postförvaltningarna.
Ty det är fullständigt klart, den nederländska posten har till exempel lämnat Reims II.
Varför?
Helt enkelt därför att den är konkurrenskraftig.
Remailing sker ju till väsentlig del via Holland.
Vi skall inte låta lura oss.
Detta kan för övrigt inte förbjudas enligt reglerna för den inre marknaden.
Det vill jag också säga här.
Ty enligt reglerna för den inre marknaden kan jag inte föreskriva för något företag var det skall ha sitt säte och vilka aktiviteter det skall ägna sig åt inom eller utanför sitt lands gränser.
Det går inte!
Om vi nu skall tillämpa regler för den inre marknaden, pur et nature, då kommer vi fram till en, om man så vill, konkurrensbekännelse i efterskott, vilket det dock inte är någon mening med, eftersom vi på grund av ert beslut, fru Schmidbauer, befinner oss i en situation där nu fortfarande de undantagna tjänsterna alltför länge kommer att bidra till att många människor inte accepterar konkurrensen.
Nu försöker kommissionen, medan den vrider sina händer, att göra det bästa av situationen.
Därför har vi sagt till folket att föreslå oss något, och det är nu Reims II.
Vi granskar det nu.
Om det inte fungerar, då måste man alltså överlåta det på medlemsländerna.
Ty också här har nu kommissionen kommit till slutet av sina möjligheter.
De undantagna tjänsterna tillåter oss inte längre att ingripa där, såvida det inte gäller kontroll av konkurrensen.
Och det kan många gånger vara mycket smärtsamt.
I denna situation befinner vi oss nu.
Nåja, som sagt: Kommissionen vill nu på intet sätt ge igen och säga, varför har ni beslutat på det här viset, och nu måste ni dra konsekvenserna av det!
Vi försöker ju att mildra konsekvenserna.
Men en sak kan jag naturligtvis inte bara låta stå oemotsagd, nämligen det att det skulle vara vi som har drivit fram det så långsamt.
Vi har ansträngt oss efter bästa förmåga.
I rådet hade vi till att börja med majoritet.
Sedan hade vi det plötsligt inte längre, eftersom ett medlemsland ansåg posten vara så viktig att det satte till alla klutar för att ändra majoriteten.
I detta medlemsland kan man visserligen reducera anslagen för armén, men inte för posten.
Av detta ser man situationens dramatik.
