# ID: svediakorp-gov484508
# author: Schmidbauer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kolleger!
I en gammal tysk barnvisa heter det: " Jag åker, jag åker, jag åker med posten.
Med snigelposten åker jag, det kostar inte någonting ... ".
Vad beträffar hastigheten med vilken hittills lagstiftningen om posttjänsterna på europeisk nivå har utarbetats, så påminner den mig väldigt mycket om snigelposten.
Det har verkligen bara gått framåt med snigelfart.
Det skulle man ändå kunna acceptera, om direktivet hade utarbetats enligt talesättet " Det som tar lång tid, blir bra till slut ".
Men det blev inte bra, och det återstår fortfarande betydande problem.
För det första är rådets beslut så diffust formulerat att varje medlemsstat kan utläsa ur det precis vad den vill.
Dessutom kvarstår fortfarande kommissionens meddelande som ett hot.
Såvitt jag är informerad, gör det planerade meddelandet principerna i direktivet föråldrade, och i så måtto anser jag den vara ganska överflödig.
Kapitlet med ersättning för terminalavgifter för gränsöverskridande post har inte lösts i direktivet om posttjänsterna.
Hittills har det alltid påståtts att operatörerna skulle förhandla om det och att de själva skulle kunna lösa problemet utan lagstiftning.
Det har stannat vid detta, och hittills har man inte löst någonting.
PSE-gruppen kräver därför ett lagförslag av kommissionen.
Det kan dock inte ligga i idén med en hederlig konkurrens att man kan sända brev från ett land, som på grund av sin gynnsamma infrastruktur och sitt läge kan erbjuda låga portokostnader, och att man skall belasta det andra landet, med den personalkrävande utbärningen av posten, med de största utgifterna - och ni sade ju själv, herr Bangemann, att kostnaderna endast är täckta till 80 % - utan att det lämnas en lämplig ersättning.
Det lockar postens användare att skicka sina brev containervis till ett land med lågt porto, medan det egentliga ursprungslandet blir lurat på konfekten, men får bära omkostnaderna.
Denna remailing är en högst illojal konkurrenspraxis, och måste stoppas.
Det räcker inte att åberopa världspostfördraget.
Nu finns det visserligen i artikel 13 i direktivet om posttjänsterna en passus i detta hänseende, men där blir medlemsstaterna enbart, jag citerar: " rekommenderade att se till att följande principer beaktas i deras överenskommelser om ersättningar för terminalavgifterna för den gränsöverskridande posttjänsten inom gemenskapen ".
Sedan beskrivs principerna.
Med rekommendationen om enbart en eventuell överenskommelse kan den inre marknaden inte fungera.
Även om Reims II skulle komma, så räcker det inte.
Vi behöver klarhet och rättssäkerhet för alla inblandade, och det är kommissionens plikt att sörja för en fungerande inre marknad.
Därför emotser vi ett förslag till direktiv och vill inte vänta alltför länge på det.
Vid utabetandet av direktivet bör kommissionen dock inte i något fall anpassa sig till snigelpostens hastighet.
