# ID: svediakorp-gov484492
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 789
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag är i egenskap av föredragande nöjd med det resultat som uppnåtts i förlikningsförfarandet.
Förhandlingarna med rådet har gått mycket bra och jag tror att vi särskilt skall tacka Luxemburgs minister, Jacobs, som i ett viktigt ögonblick tog det avgörande steget och fick de andra att i varje fall vara ense om parlamentets sista ändringsförslag.
Jag tycke att vi trots allt har kunnat klara av den här frågan inom en mycket rimlig tidsperiod.
Herr ordförande!
En kort tillbakablick.
Det direktiv som vi behandlar i dag har en mycket lång historia.
I åratal, från 1979, har man med hjälp av olika regleringar försökt åstadkomma något med avseende på prismärkningen av produkter.
Man har med en mycket invecklad reglering försökt allt möjligt.
Det var ett system med förpliktelser, det var ett system med frivilliga åtgärder.
Man kunde göra det på europeisk nivå, man kunde göra det på nationell nivå.
Det visade sig dock uppstå ett sådant virrvarr av prismärkningar för produkter att konsumenterna inte kunde göra något med det och inte heller leverantörerna visste precis vad de skulle göra.
Det borde dock vara ett mål, både för konsumenten och för försäljaren, att prismärkningen blir entydig så att det blir lättare att göra jämförelser.
När kommissionen i december 1994 ville ge den oordnade reglering som då rådde en extra övergångsperiod så konstaterade vi i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd - senare bekräftat av parlamentet - mycket snart att det inte kunde fortsätta på det viset längre och att det måste komma något nytt, ett förslag till ett nytt, enkelt och tydligt system som i princip skulle gälla för alla produkter och med vilket konsumenten kunde göra en rättvis jämförelse av priser.
Kommissionen följde sedan år 1995 parlamentets rekommendationer i ett nytt förslag.
Förslaget omfattade förutom en obligatorisk uppgift om försäljningspris, i förekommande fall, en uppgift om pris per standardmängd - per kilo eller per liter.
I det sammanhanget vill jag påpeka att om prismärkningen per standardmängd inte har någon betydelse eller inte är av relevant intresse för konsumenten på grund av produktens slag eller användningssätt skall undantag kunna göras från de allmänna skyldigheterna.
På nationell nivå kan det också göras undantag för vissa produkter, till exempel en flaska vin på 0.75 liter.
Det behöver man inte till varje pris ange i literpris.
Några sektorer kan till och med helt uteslutas från den obligatoriska prismärkningen.
Vi har i förlikningen med rådet kommit överens om att medlemsstaterna själva, för övrigt på grundval av de kriterier som slagits fast, får bestämma vilka särskilda sektorer det gäller.
Man kan till exempel tänka sig en hotell- eller restaurangrörelse, ett sjukhus, automater, och så vidare.
Rådet har under förhandlingarna egentligen antagit den övervägande delen av parlamentets ändringsförslag.
Ett antal tekniska och språkmässiga ändringsförslag antogs omedelbart.
Ett par problempunkter fanns det naturligtvis också.
En viktig sådan var det totala undantag för små företag som rådet in i det sista ville göra.
Vi var inte förespråkare för något sådant.
Vi vill visst ha en övergångsperiod för de små företagen och vi hade tänkt oss en väldigt lång sådan period.
Den punkten fortsatte dock att orsaka slitningar och slutligen kom vi fram till en kompromiss som innebär att kommissionen skall utarbeta en lägesrapport efter tre år och att vi då, när vi tagit del av rapporten, kan ta ställning till om de små företagen måste fullgöra dessa skyldigheter, det gäller även för den mycket lilla butiken, eller om vi möjligtvis beslutar att göra ett totalt undantag för det mycket lilla företaget, tant Elsas affär nere på hörnet till exempel.
Vi har som parlament kategoriskt hållit fast vid den princip det handlar om, det är att det skall komma ett mycket enkelt men även klart och öppet system med så få möjligheter till undantag som möjligt.
Därför har vi strukit en hel del ballast som stod i rådets text.
Jag tror att den text som vi slutligen kommit överens om är klar och tydlig.
Sedan har vi, det hade rådet och kommissionen inte gjort något åt, tagit med en extra bestämmelse med avseende på euron.
Det finns ännu inte några tydliga bestämmelser när det gäller detta och kommissionen har ännu inte lagt fram något förslag i frågan.
Jag tror att det är bra att parlamentet kan återfinna något om det i texten.
Herr ordförande!
Ett bra resultat, tror jag, ett solitt stycke konsumentlagstiftning.
