# ID: svediakorp-gov484455
# author: Ojala (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-15
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 289
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill börja med att tacka Jan Andersson som föredrog betänkandet och som har lyckats mycket väl med att ta in även de kritiska kommentarer som anfördes mot kommissionens grönbok i socialutskottets debatt.
Grönbokens konstaterande att en omorganisation av arbetet kastar tvivel över själva grunden för arbetslagstiftningen och arbetsmarknadsrelationerna är i mitt tycke lindrigt talat mycket märkligt.
Åtminstone hos oss i Finland lägger arbetslagstiftningen ingen hämsko på utvecklingsverksamhet och utvecklingspolitik, något som grönboken hänvisar till.
På det har vi många levande exempel.
Det är fullt möjligt att genomföra nya och flexibla lösningar för organisation av arbetet inom ramen för den nu gällande lagstiftningen.
Flexibilitet i förening med trygghet är, såsom ledamoten Andersson här konstaterade, enormt viktig.
Det är ytterst oklokt att eftersträva ett tillstånd där utvecklingsarbetet inleds med en rasering av lagstiftning och avtalsrörelse.
En ny arbetsorganisation kan inte införas genom en sådan ändring av arbetslagstiftningen som bara ökar den ostrukturerade flexibiliteten.
Ett arbetsliv i ständig förändring behöver en arbetslagstiftning som tillgodoser människornas behov av trygghet.
Utan en trygghetskänsla och garantier är det mycket svårt att förmå arbetstagarna att engagera sig för utvecklingsaktiviteter.
Därför är det viktigt att de principer som ger arbetarna skydd framhävs avsevärt mer än vad som nu är fallet när debatten och aktiviteterna kring en ny arbetsorganisation fortsätter.
I likhet med utskottet för kvinnors rättigheter är även jag djupt oroad över hur det skall gå särskilt för kvinnornas ställning i detta föränderliga arbetsliv.
Det finns en stor risk att det uppkommer så att säga två grupper: folk med fast anställning och folk i atypiskt arbete.
Jag är rädd att kvinnorna hamnar i den lägre gruppen
