# ID: svediakorp-gov484402
# author: Wulf-Mathies (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,262
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Jag kan bara ansluta mig till mina parlamentskollegers lovprisande av det mycket analytiska, lika klara som kritiska och realistiska betänkandet om utvecklingsproblemen och strukturinterventionerna i Belgien.
Kommissionen delar den av Decourrière i betänkandet och i resolutionsförslaget genomgående uttalade oron för de graverande underskotten vid programgenomförandet och utnyttjandet av de europeiska understödsmedlen i Belgien.
Kommissionen har å sin sida inte bara en gång utan upprepat visat de belgiska partnerna på dessa underskott och uppmanat dem att avhjälpa detta.
Kommissionen välkomnar därför uttryckligen er vädjan till den belgiska regeringen, men också till de regionala och kommunala myndigheterna, som också måste bidra till att målinriktat koordinera och påskynda de administrativa förloppen, som måste sörja för den erforderliga samfinansieringen och för att EU: s understödsmedel, som redan har överförts till de nationella och regionala institutionerna, nu också äntligen överförs till de slutliga avnämarna och att medlen uttöms effektivt.
Betänkandet sammanfaller med den oro och de frågor, som också förmedlats till mig av regionala och lokala partner och arbetsmarknadens partner vid mina besök på orten, och ni kan vara säker på att jag där mycket kritiskt pekat på de problem som rör oss gemensamt.
När man betraktar det finansiella slutförandet av programmet i slutet av 1997, tycks dock särskilt i Hainaut en lätt förbättring avteckna sig.
I Hainaut har vi nu för 94 / 99 avslutat anslagsöverföringen från regionalfonden för 1994 och 1995, och överfört det första förskottet om 50 % för 1996, dvs. det accelererar.
Men det är inte ett tecken på att faran är över!
Det visar att vi har gjort framsteg, men att vi inte på långan när har nått en punkt där vi kan säga att nu har vi hittat nyckeln till hur det också skall gå bra ända fram till slutet.
Låt mig också gå in på den punkt som berördes av Chanterie, nämligen UCLAF: s rapport.
Vi genomför för ögonblicket fortfarande undersökningar.
Det finns fortfarande ingen bekräftelse på den yttrade misstanken om förseelser, och vi håller därför fortfarande på att studera processen noggrant.
Men låt mig visa på en sak som är viktig: Det handlar om problem som härstammar från perioden 1990-1993.
Utan hänsyn till frågan om vad som kan bevisas i sluttampen, har vi i Hainaut sett till att bevakningen, kontrollen och överskådligheten förbättras.
Vi har särskilt sett till att i Vallonien de fem intercommunales också kommer fram till ett förbättrat system för samarbete.
Då jag var där förra gången, sade jag detta också uttryckligen, utan att utlösa någon stor begeistring hos berörda parter med min mycket kritiska hållning.
Jag är desto mera tacksam över att ert mycket omfångsrika betänkande också bekräftar just det som vi själva hela tiden har kritiserat.
Vad gäller frågan om samfinansiering kan jag bara berätta för er vad man säger oss, nämligen att det officiellt inte finns något samfinansieringsproblem.
Vi kan tyvärr nu inte också försöka forska i hur det nationella respektive regionala finansiella läget faktiskt ser ut.
Kommissionen observerar med oro, och det berördes ju av flera av er, den så kallade subventionskonkurrensen med lokalisering av företag från icke berättigade regioner till regionala understödsområden.
Men låt mig hänvisa till att kommissionen har tillåtit belgiska regeringen att i de flamländska områden som gränsar till Hainaut garantera understöd med upp till 15 % av företagsinvesteringar som nettosubventionsekvivalent, och därigenom framför allt hjälpa Wervik, Zwevelgem, Wevelgem, Ronse, Kortrijk och Vilvoorde ett stycke på vägen, dvs. vi har också redan reagerat direkt på problemen.
Trots detta anser jag det också vara viktigt - eftersom denna diskussion ju spelar en stor roll - att hänvisa till principen om etableringsfrihet i Europeiska unionen, som tillåter varje företag att etablera sig där eller flytta sin verksamhet dit, där den ekonomiska miljön tycks mest gynnsam.
I företagens beslut om lokaliseringsort, och även detta har vi kontrollerat många gånger, ingår talrika faktorer, t.ex. närhet till marknaden, arbetstagarnas kvalifikationer, flexibiliteten hos respektive förvaltning och även skatterättsliga åtgärder, så att utsikten till regionalt understöd ofta bara är en faktor och inte ens den mest avgörande.
För övrigt är i strukturprogrammen enligt subsidiaritetsprincipen de regionala och nationella förvaltningarna ansvariga för urvalet av de respektive projekten, och vi kan naturligtvis inte heller bara tillämpa subsidiariteten när det passar oss, och försöka att sätta den ur spel när det inte passar oss.
Alarmerad, särskilt på grund av fallet med Renault-Vilvoorde och de negativa följderna av subventionskonkurrensen, har kommissionen för avsikt att redan före årets slut utarbeta och där föreslå riktlinjer för bedömandet av regionalt understöd i medlemsstaterna för 2000-2006: För det första, att rent allmänt sänka den övre gränsen för understödets intensitet, för att inskränka regionernas möjligheter att överbjuda varandra ömsesidigt.
För det andra överväger vi, hur regionalt understöd i ökad omfattning kan knytas till villkor - till exempel om minimiperiod för investeringsverksamheten och säkrande av arbetsplatser på området i fråga.
Detta är också ett väsentligt tema att överväga för den nya versionen av strukturförordningen från och med 2000.
Före årets slut kommer kommissionen också att lägga fram ett meddelande om den nödvändiga koncentrationen av och sammanhanget i sin regional- och understödspolitik.
Vi är ense med er om att vi måste bekämpa missbruk.
Men jag vill göra klart att solidaritet också betyder positiv diskriminering, och att man naturligtvis önskar dra mer aktiviteter till de fattigaste områdena i unionen och också i medlemsstaten, och att vi måste gemensamt försöka utforma denna balansakt.
Kommissionen håller med föredraganden när han fastslår att lokala utvecklings- och sysselsättningsinitiativ är en förutsättning för varje kontinuerlig utveckling.
Kommissionen har sedan 1995 gjort höjandet av sysselsättningsverksamheten i strukturfondsinterventionerna till sin prioriterade uppgift, och gjort skapandet och bibehållandet av arbetsplatser till prioritet nr 1, både för sina riktlinjer för den andra programfasen 97 / 99 för mål 2-områdena och för halvtidsutvärderingen av mål 1-programmen.
Detta gäller naturligtvis också för Belgien.
Dessutom befrämjar kommissionen fem territoriella sysselsättningspakter, nämligen i Flandern, Tongeren och Vilvoorde och i Vallonien, Hainaut och västra Brabant och slutligen huvudstadsregionen Bryssel.
Jag är ense med alla här som har sagt att vi måste understödja dessa aktiviteter på ort och ställe, och att vi därigenom även utövar tryck underifrån, så att medlen används, och nämligen inte enbart betalas ut, utan framför allt används för kvalificerade projekt för skapande av arbetsplatser och till förbättring av regionens attraktivitet.
Vad gäller er oro över strukturfondsreformen efter 1999 vill jag bara hänvisa till kommissionens grundläggande uttalande i Agenda 2000.
Enligt kommissionens vilja skall det avsevärda måttet av gemenskaplig solidaritet bibehållas för att säkra den ekonomiska och sociala sammanhållningen, trots begränsade medel.
Kommissionen förutser därför för regioner, som har hämtat sig ekonomiskt, urfasningsperioder som skall hjälpa till att säkra framgångarna vad gäller sammanhållningen.
Precis detta gäller sedan också för de belgiska områden som kan vara berörda.
Jag hoppas att ert initiativbetänkande och dagens debatt bidrar till att förbättra kvaliteten på strukturfondsinterventionerna i Belgien, och jag kan bara understryka det som van Lancker sagt, att detta borde vara obligatorisk läsning för alla som har att göra med genomförandet av strukturfondsinterventioner i Belgien.
