# ID: svediakorp-gov484398
# author: Grosch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Fru kommissionär, kollegan Decourrières betänkande kan i mina ögon i varje fall förses med kännetecknet objektivitet.
Men det innehåller också den eftertryckliga vädjan till Belgien, att i framtiden utnyttja strukturmedlen bättre.
Hur som helst handlar det här om mer än 2 miljarder ecu.
Siffrorna är för närvarande, enligt min uppfattning, ännu inte det viktigaste.
När man läster Decourrières betänkande kan man fastställa, att utnyttjandet av medlen för närvarande är relativt ringa.
Men man får därvid inte glömma bort att det före nyttjandet kommer en viktig fas, nämligen utarbetandet av programmet.
Av detta betänkande kan man också klart se att för dem som måste utföra den, utgör programmeringsfasen ett bindande program för framtiden.
Jag är i varje fall av den åsikten, att ett mål 1-område med ca.
50 % samfinansiering måste utgöra ett problem.
Om det redan handlar om ett struktursvagt område, då måste befrämjandet från Europeiska unionens sida vara mer intensivt.
Annars skulle man ha kunnat göra ett bättre mål 2-område också av Hainaut.
Vad samfinansieringen anbelangar, så bör man i förstadiet i större utsträckning inkludera partnerskapet i samfinansieringen.
Det går inte an att programmet ställs samman av tre eller fyra människor, och att sedan de aktiva krafterna i ett område måste tillkallas för att ordna en samfinansiering.
Här anser jag, att även kommissionen måste ingripa i högre utsträckning, med full respekt för subsidiaritetsprincipen, så att alla partner redan i programmeringsfasen sitter runt ett bord och undertecknar dessa program gemensamt.
Vad gäller själva genomförandet: Naturligtvis finns det områden, där genomförandet redan nu är relativt bra.
Men inte heller där är siffrorna det viktigaste.
Det handlar ju inte om att just nu ha delat ut mycket pengar, utan det handlar om att man också har delat ut pengarna på ett bra sätt.
Där skulle jag vilja beröra två principer.
Den första principen: När man skapar arbetsplatser, måste man också vara säker på att det är beständiga arbetsplatser.
När man på vissa områden, och jag tänker på de medelstora företagen, kortfristigt och snabbt, jag skulle nästan vilja säga att man delar ut understöd med vattenkanna, då måste man kunna kontrollera - och detta är också kommissionens uppgift - att dessa arbetsplatser också efteråt har bidragit till stabiliteten i en region.
Man måste också skapa förutsättningar.
Det framgår också tydligt ur Decourrières betänkande, nämligen att ett område endast kan bli attraktivt, om det först gör sig av med de existerande ruinerna.
Jag vill nu inte gå in på de bestående exemplen i Belgien, men ett områdes attraktivitet och skapandet av arbete kommer också att bero på hur det ser ut i ett område.
Det finns medel avsatta för det, och de måste utnyttjas i högre utsträckning.
Jag kommer från ett gränsområde, jag vet vad små utlokaliseringar innebär.
Fru kommissionär, ni måste betänka, att det handlar om strukturfondernas trovärdighet, när man i dag till och med finansierar avvecklingen av arbetsplatser.
Jag skall förklara detta uttalande.
I mina ögon går det inte an att vissa företag lämnar mål 2-områden, så som det skedde i Verviers-området med Boston Scientific, flyttar ut till mål 1-områden, låter arbetsplatser försvinna på vägen, och till och med får pengar för sina investeringar på annan plats i Europa.
Det är finansiering av avveckling, det måste man inte bara betrakta på regional och på nationell nivå, det måste man betrakta på sameuropeisk nivå.
För kommande strukturfonder står följaktligen inte bara er trovärdighet på spel, utan också den ekonomiska stabiliteten i Europas regioner!
