# ID: svediakorp-gov484395
# author: Aelvoet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-12-04
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kolleger!
Vanligtvis tycker jag inte alls om när man riktar tomma lovord till föredraganden men i detta fall har han verkligen förtjänat, det eftersom han ger oss en mycket objektiv bild, där det både anges vilka som är de svaga punkterna i den belgiska regionalpolitiken och vilka saker som kan ses som positiva.
Därför tror jag att Van Lancker har fullständigt rätt när hon säger att detta betänkande borde gås igenom grundligt av alla våra regionala och andra myndigheter.
När det gäller innehållet så är följande två punkter de viktigaste för oss.
I första hand har vi alltså det som alla, och även vi, konstaterat, nämligen att det är obegripligt att ett land som nu verkligen inte har resurser i överskott, säkerligen inte för att bättre kunna klara av vissa problem, inte lyckas utnyttja de bidrag som ställs till dess förfogande från europeiskt håll.
Det är en ren skandal.
Jag tycker att en signal måste sändas i riktning mot de myndigheter som är ansvariga för detta.
En annan punkt som jag också skulle vilja hänvisa till i detta sammanhang är det faktum att det inte bara är de regionala myndigheterna utan att man ofta även på lägre nivå bekämpar varandra med blanka vapen, kommuner som vill sno åt sig saker från varandra, höjdpunten är naturligtvis allt som kan ske inom ramen för kommunala serviceföretag och vilket då ofta leder till att i stället för att ordna ett koncentrerat tillvägagångssätt som verkligen inriktar sig på huvudproblemen i ett visst område så organiserar ett antal kommunala serviceföretag strider sinsemellan som när allt kommer omkring negativt påverkar en effektiv användning av de sparsamma medel som vi då inte ens kan utnyttja helt.
Vi måste ägna mycket mer uppmärksamhet åt detta så att det blir bättre eftersom det så fullständigt motverkar den avsedda effekten.
En sista punkt som jag skulle vilja ta upp här, är vad som nu måste ske med strukturfonderna, även i ljuset av den utvidgning som vi igår och i dag har behandlat, i dag åtminstone vid omröstningen.
Vi kan ställa oss helt bakom andan i betänkandet så som den kommer fram i punkt 40 eftersom det där egentligen sägs: se, vi har här en rådande situation som ser ut så här och vi måste genomföra en övergång som tar hänsyn till utmaningarna utanför unionen och självfallet med den värsta nöden hos oss.
Formuleringen i punkt 34 är däremot snarast att betrakta som konservativ i det avseendet att vi måste behålla allt vi har just nu.
Det tycker vi inte är något bra perspektiv.
Vi ger alltså vårt fulla stöd till den riktning som anges i punkt 40 men inte till den i punkt 34.
